torsdag 30 oktober 2014

måndag 27 oktober 2014

Jag, jag, jaaag.

Förlåt men man blir bara så himla glad när någon FATTAR GREJEN.

Jag har ett enormt problem

med SVTs 'Morran och Tobias' med Johan Rheborg och Robert Gustafsson:

Det är inte roligt.

Flashbacks 34 sidor långa tråd om original och människor på dekis i Borås har mer humor, hjärta och hjärna i en enda mening än hela denna TV-serie.



lördag 25 oktober 2014

onsdag 22 oktober 2014

Gåshuden ljuger inte.

I alla fall inte hittills, för mig.

Och idag fick jag en sån pang-idé att hela jävla skinnet typ fick stånd.

Aja. Får se om det känns lika bra om 75 sidor, när man faktiskt måste börja knyta ihop skiten.

Nu: Pubrunda, för det är jag värd.

onsdag 15 oktober 2014

Det är misstänkt tyst

i huset.

Hittar sonen iklädd min enorma knallrosa fleecetröja och med en stor roman i famnen. Han marscherar fram och tillbaka i sitt rum med självgod min och predikar:

"Jag är mamma Amandis, och nu måste vi alla prata om min nya boook."

De andra två i familjen ligger under under skrivbordet och vrider sig i skrattplågor.



Happ, där fick jag.

måndag 13 oktober 2014

Fladdrande tankar:






















- Kan vi ha denna FaceQ-bild (tack för app-tipset T!) som familjens julkort?
"Nä", säger lilla F, "Vi gjorde pappa för sur, han kommer att bli ledsen." Fast grejen är att han ju ser ut så numera. Konstant sur. Tidigare var det jag som alltid var det. Men nu när jag börjat bli lite mer sådär härligt, äckligt, oansvarigt mans-bohemisk - ta daa! Ombytta roller.
Ej kul för nån egentligen. Men sant.

- Sköna påslakan. Tänker jag mycket på. Såna som känns urtvättade och mjuka och lena direkt! De skönaste jag har är från Laura Ashley men smakar det så kostar det. Vilka är dina skönaste?

- Det var nåt mer men det har jag glömt nu. Nej fan nu kom jag ihåg! Bröstcancer. Å vad jag vill skära bort dom i förväg bara jag tänker på skiten. Kan man göra det? Vad kostar det?

lördag 11 oktober 2014

"Vad har ni för planer för helgen?"

frågade en annan förälder på dansen i morse.

"Eh ... att ta oss igenom den", svarade jag.

Mmmm ... Mandis Drama.
Men man får faktiskt känna så, eller? Att helgerna inte alltid är det PARADIS i familjens sköte man kanske skulle önska?

torsdag 9 oktober 2014

Dagens proschäkkt:

Till insamling i skolan imorgon.


















Dagens känsla: Vad fan håller jag PÅ med?

Fast det finns ju ändå en tröst i detta.
Jag kanske inte klarar så mycket annat, men att göra fucking PERFEKT smörkrämsglasyr i tre smaker, MED aporna, öhum jag menar barnen, utan att vi alla hatar varandra efteråt, DET kan jag.

onsdag 8 oktober 2014

Pocketshop

T-centralen.
Tack för bilden Simona!


tisdag 7 oktober 2014

Välgjord och kuslig norsk kampanj














mot barnäktenskap. Läser du "Theas bröllopsblogg"?


Vintage-dockan jag inte kunde stå emot, del 2.

Men titta. Dockan som liknar lilla G har en dock-bror.
Som liknar lilla Gs bror.

"Jaha barn, till jul får ni gamla dockor som liknar er själva, för mamma är lite koko i huvudet sådär."




söndag 5 oktober 2014

Alltså, de här Maria Lang-filmerna






















med Tuva Novotny, Linus Wahlgren, Ola Rapace, och vår egen Suzanna Dilber (i den första; Mördaren ljuger inte ensam).

Det finns en del man skulle kunna kritisera. Jag har inte lust med det. Jag tycker på det stora hela att filmerna är bra och mysiga.
Manus, skådespelare, miljöer, kläder, gött intro ... hade jag varit tonåring så hade jag fullkomligt _älskat_ dem.

/Dagens cozy crime-tips så här på höstkanten.

fredag 3 oktober 2014

Vintage-dockan jag inte kunde stå emot.






















Ibland måste man tydligen bara köpa en amerikansk docka från 80-talet för att den ser ut som ens dotter.

Jag skyller delvis på Katerina Janouch och Mervi Lindmans böcker om Ingrid, för Ingrid har en docka som liknar henne själv, så det vill lilla G också ha.

(Dock köpte jag inte denna handsydda outfit, ty den gick loss på 500 kr.)

torsdag 2 oktober 2014

Veckans jobb:

Har börjat med ett bokomslag och illustrationer till insidan.
Jag försöker växla mellan olika bilder - när en torkar fortsätter jag på en annan.



Röd-vita granen!

















Från förra julen.
Den var grann, det måste jag säga.



onsdag 1 oktober 2014

Hittade min, öhum jag menar VÅR gran

från 2012. Jag var riktigt nöjd med den.
Så här i efterhand känner jag dock att jag borde sparat polkagriskäpparna till 2013 när temat var rödvitt (bild på det kommer imorgon). Fast det är fint att bryta upp med lite långsmala saker också.

Nu önskar granhitler här godnatt.


Chris Rock.


















Förtvivlat roligt.



Dagens kontor.






















Kan inte klaga, nej.

tisdag 30 september 2014

Hej, det är jag som är granhitler.

Och nu har jag vaknat, fast det inte ens är oktober.
För jag är så glad! Jag har hittat GULA kulor. Det finns ingenting som gör en gran så göttig och mysig och lyxig som några gula kulor.
OBS: Det är INTE guld vi pratar om. Den kalla, kyliga, lätt billiga guldlooken. Det får man förstås också ha med. Men det är inget surrogat för det o-så-viktiga - och O-SÅ-OMÖJLIGT-ATT-FÅ-TAG-PÅ gula. Speciellt inte när man som jag bara köper okrossbara kulor. Livet är för kort för glas som går i kras på självaste granen.

Dessa norpade jag åt mig på B&Q (byggvaruhus) för en spottstyver i veckan. Japp, pyntet finns redan i butik. När jag såg att de hade gult och okrossbart fick jag fan förhöjd puls. Det är pyntets heliga graal.

Anyhow. Jag fattade liksom det där med gult i granen på ett medvetet plan för ett par år sedan när Kirstie Allsopp hade ett julprogram på teven. Hennes gran var SÅ fin, lite skandinaviskt sparsam, och hon hade EN kornblå matt kula, EN lejongul, och EN cerise. Resten var röda.
Det var _magiskt_. Gult gör att något liksom ... händer.

Happ, du tror jag är knäpp nu. Det må vara hänt. Så länge du kommer ihåg mitt toppentips: att ha lite varmgult i granen. OK?
Varsågod.

P.S: Granhitler föddes när hon gick Reklam- och dekorationslinjen och gjorde praktik på NK i Göteborg tidigt 90-tal. Granhitlers arbete bestod i att klä, och i vissa fall tillverka dekorationer till ca 150 julgranar till det fina varuhusets årliga köpfest.


måndag 29 september 2014

Min nya i pocket!

"... en gudabenådad berättare med sin egensinniga blandning mellan skräck och deckare."
DN
















Den är så fin, den är så jäkla fin den här boken.  Utanpå och inuti.
Jag är skitstolt över den faktiskt.
Spring & köp! Eller låna på bibblan.

(Och ni sköningar som pratar med mig och mina släktingar om att ni läser bloggen men inte vågar läsa böckerna: SÅ läskiga är de faktiskt inte. Alternativt: Ge bort till nån som gillar mysrys?)
 
/Tackar och bockar


Jag har förstått

att man numera kan köpa både kosmetika och sexleksaker och annat lättsamt på självaste Apoteket.

Det är ju så ... så ... så osvenskt att jag blir helt stirrig.
Var är ni på väg, Sverige?

Snart säger ni väl att man kan köpa kyld öl på Systemet också? Citroner? Jordnötter?!

söndag 28 september 2014

Vad är väl en bal på slottet?

Eller: Det gör mig glad att så många besökare; läsare, lärare, bibliotekarier, bloggare och författare och förlag hade en härlig mässa.

Själv är jag inte bokfull (höhö).
Vabbar två barn med feber och halsont. Försöker teckna till nästa Villa Månskugga, skriva på näst-nästa Villa Månskugga, samt kommande vuxenroman. Känns som om jag åker slalom mellan föräldramöten, familj, jobb och de få vänner som fortfarande orkar med mig. Men: Snart är det Halloween (yay!). Snart börjar American Horror Story igen (yay!). Och nya Boardwalk Empire har redan börjat (dubbel-yay!)

onsdag 24 september 2014

Dagens motto:

Det enda som är värre än att åka till Bokmässan är att inte åka till Bokmässan.

Nej, jag kommer inte i år. Sörjer lite över det. Samtidigt skönt. Är inne i den introverta perioden så att säga. Har ingen aktuell vuxenbok. Kanske nästa år, hoppas hoppas.

Älskar för övrigt mottot ovan då det kan användas till mycket. T ex:
'Det enda som är värre än att åka på USA-turné är att inte åka på USA-turné.'
'Det enda som är värre än att bli vald till skolans Lucia är att inte bli vald till skolans Lucia.'
'Det enda som är värre än att skilja sig är att inte skilja sig.'

Ja, du fattar. Fyll i själv, osv, etc.

Och här kommer dagens känsla/låt/reklamfilm förresten.



måndag 22 september 2014

Rockstjärnelivet.

Jo jag blev bjuden på mammadisco med två timmars varsel i helgen.

Mammadisco.
Det var precis så töntigt och knasigt som det låter. Och alldeles, alldeles underbart.

(Det var förstårs inga barn eller bebisar med, huga, då hade undertecknad icke satt sin fot.)

Jag blev redlös. Fullständigt, skamlöst redlös. Det var som ett bättre retreat, komplett med fri dans och primalskriksterapi.
Samt obegränsat med nästan gratis bubbel.
Och tequila.
Men den rörde jag dock inte.
Tror jag.

Efteråt: Tog mig med nöd och näppe hem. Tur att tre andra mammor på samma gata följde mig. Vi var alla i typ samma skick men hey, power in numbers.

Satt i hallen och bara stönade "Hjälp mig. BÄR mig." E fick vackert vakna och baxa mig i säng.
Sov halva nästa dag, svårt medtagen.

E: "Jag är liksom inte ens arg, för du blir uppenbarligen straffad och plågad nog som det är."

Mvh,
Amanda 16 år

fredag 19 september 2014

Konstnärlig avund de luxe

känner jag just nu för (mot? till?) majestätiska Linda Spåman.

Skrivande: Att hitta en idé som håller hela vägen.

Ikväll har vi bollat här hemma.
Antagonister, baddies.
Man (läs: jag) behöver kunna slänga ut saker, testa teser och logik.
VEM gjorde det hemska, egentligen? Och varför? Och hur? Och varför just nu? Kärnfrågorna om man försöker skriva spänningsromaner.
E och jag dricker vin, snöar in på dramatiska kurvan, bollar kassa slut och upplösningar på saker vi läst och sett. Sånt vi vill undvika.
Det är värdefullt.

Vi brukar göra så att vi skissar en grund ihop. Ett skelett. Mitt jobb är att hänga kött och blod och muskler på den där strukturen sedan.

Vi skrattar åt störda spår vi testat tidigare. Sånt vi hade vett att slänga i papperskorgen innan min förläggare behövde sätta fingret på uppenbara saker som aldrig hade fungerat. En gång hade vi en tidig teori om att en bok skulle handla om hundar. Allt var liksom ... hundar. Uppstoppade hundar överallt. En liga som stal och smugglade och sålde dyrbara hundvalpar. En baddie som hade någon sorts pervers fixering vid hundar. Oklart varför det blev så. Och väldigt bra att vi förkastade det spåret, numera kallat hundtricket, mellan oss. Så här: När en plott blir alltför tokig så säger vi: Nä, detta är lite väl mycket 'hundtricket'.

Men ibland måste man ändå ... testa fåniga uppslag? Slänga ut vad som helst i luften bara. Även om det hamnar i papperskorgen. För allt är liksom redan gjort; alla intriger, alla smarta lösningar. Och det enda man egentligen kan göra för att variera är att köra på med sin egen unika stil, sin miljö, sina karaktärer - och sitt eget språk inte minst.

Happ, detta om detta.
 

torsdag 18 september 2014

söndag 14 september 2014

Varje valdag tänker jag på

min samhällskunskapslärare på högstadiet; L-G. Fick även nöjet och äran att ha hans hustru Kerstin i svenska på gymnasiet men det är en annan historia.

L-G präntade in det där med rättighet och skyldighet att rösta. Själv sa han att han brukade klä sig lite halvsnyggt och stolt tåga till vallokalen. På kvällen åt han en bra middag och stannade uppe för att kolla på valvakan.

Och det där lät både vettigt och bra, och jag gillade L-G, så den grejen anammade jag från det att jag fick börja rösta för 23 år sedan.

(Även om jag poströstade i år. Rött, för den som undrar.)


fredag 12 september 2014

Delta i en härlig författartävling!






















Varför?
För att det är ett sällsynt och kul initiativ. 

Och för att testa dig själv.
Finns liksom ingenting som motiverar en som en deadline som är huggen i sten.


torsdag 11 september 2014

onsdag 10 september 2014

Jag gick sönder.

















Alltså det är ju så klassiskt.
In i väggen, ut i den underliga utbrändheten, spindelväv i skallen och glad om jag ids duscha, bla bla bla.

Men igår ställde en fantastisk gammal vän frågan:
Hur är det med dig?

Och jag sa som det var. Tvekade en stund, men sa det.
Att jag är en aning trasig. Jag gick sönder lite efter åtta böcker, två barn och en husflytt på fem år. Rätt skämmigt att inte må bäst när man egentligen är lycklig, när man faktiskt ... har allt. Jag levde drömmen. Jag sa aldrig nej. Varför skulle jag göra det? Äntligen frågade ju folk. Det var ju detta som det var meningen att jag skulle göra.

Min kompis svar var omedelbart och förlösande:

"Jag hade varit MER orolig för dig om du hade 'kept it all together' - det är fan ett sundhetstecken att inte må så briljant efter de fem åren. Annars hade du varit typ en robot. Älskar dig."

Tack min vän. Tack snälla.

"We all go a little mad sometimes."
- Norman Bates




söndag 7 september 2014

Robot-hen






















Säg hej till dagens 'goda' tårta.

Jag känner att ansiktsuttrycket säger:
"Please, just kill me. Now."

torsdag 4 september 2014

Saker som aldrig slår fel, del 622:

Skickar in lite text som en svettats över i typ 1,5 år.

Kollar igenom texten när den gått iväg.

Hittar då, i eldskrift (på VARJE fucking sida):

- Tre stavfel
- Två slarvfel
- Minst en platt, pinsam ordväxling
- Två alldeles för pompösa ord (som en dessutom redan haft med, på sidan innan)
- En karaktär som fick fel namn p g av att en bytte, och sedan glömde ändra överallt i texten


Eller är det bara jag?

tisdag 2 september 2014

Dagens dokusåpa-tanke:

Han Smail (Paradise Hotel), är det Björn Ranelids okända son eller?

Låter så i a f.

måndag 1 september 2014

Dagens projekt:





















VAR är mitt diplom?!

/Mother of the Year


torsdag 28 augusti 2014

Projekt dockteater.








































Nu, nu, nu ... är jag mycket nära min bristningsgräns.

Jag tar mitt föräldraskap på allvar, och med glädje och tacksamhet. Halleluja, amen.


Men nu får FANIMEJ SKOLAN TA OCH BÖRJA SNART.

Sicken pralin till bok va.






















Önskar jag var på festen.

Men detta är inte så tokigt det heller.
Grattis och stor kram Simona!



onsdag 27 augusti 2014

"Let it go, let it gooo,

... I'm gonna poo in the SNOOOW"

/Något säger mig att mina ongar börjar ledsna på Frozen-låtarna

Du som har poströstat

från utlandet nu i år, hur faen gjorde du?

Tycker det är jättesvårt att hitta information om hur man får hem kuvert, röstsedlar och grejs.


(EU-valet röstade jag till från England, så att säga. Eftersom jag betalar kommunalskatt här. Men jag får inte rösta till riksdag & regering här, utan på de svenska.)

måndag 25 augusti 2014

Inspiration från de konstigaste ställen.

Kollar Basil Mus med ongarna (otippat OK disneyfilm från 80-talet typ - steampunk/Sherlock - och rätt sexistisk och otäck).

Anyways.
Jag kan känna att det var lite BRA att vi hade alla dessa urkassa Disneyfilmer på 80- 90- och tidiga 00-talet - The Emperor's New Groove måste vara den i särklass värsta. Fy fan vilken skit. Men numera är de faktiskt riktigt bra och de gamla kassa måste ju på något sätt ha inspirerat de braiga? Ie Princess & The Frog, Wreck-it Ralph, Frozen (eller: hej KVINNLIGA kommersiella filmmakare).

Nåväl. Tillbaka till Basil Mus. 
Otäckingen säger, ungefär; "Nu ska vi se vad du kan åstadkomma med rätt motivation"
[ = ondskefullt skratt, hotar döda gölligt musbarn, osv, etc].

Och jävlar vad det träffade mig!
Nu ska vi se vad du kan åstadkomma med rätt motivation.

Det var exakt den känslan jag hade när barn 1 & 2 var nyfödda och jag precis började få böcker antagna. Inte fan kan man ta foten av gasen då, om man har försörjningsansvar. Nej, jag är inte bitter. Bara förundrad över vad jag gjorde då, och allt jag orkade.

Frågor på det? 



fredag 22 augusti 2014

Himla tur

att det finns andra som kan virka Frozen-inspirerad hätta när en annan går bet.

Dessa nedan är de bästa jag sett på nätet.

Har just beställt en utan flätor (för dom har hon ju redan) till lilla G, öhum, jag menar ju prinsessan Anna.





onsdag 20 augusti 2014

Presenter till mig själv!











































Där blev jag faktiskt överraskad.



tisdag 19 augusti 2014

Nu börjar det.






















Skoluniform - tummen upp.
Lilla F är så stolt, så stolt, även om hans uniform inte riktigt är så här proper.

Vi är alla rätt spända på vad det nya läsåret kommer att innebära. I den svenska bloggvärlden är det just nu mycket prat om negativa känslor inför skolans tuffa värld.
Vår "gamla" förskolerektor här i Oxford hade en devis, och den var att även om barn måste vara vänliga och respektfulla, så kommer bråk alltid att hända.
Det gjorde de också. Rätt allvarliga bråk och konflikter. Pojkar mot pojkar snarare än pojkar mot flickor, om jag får sticka ut hakan.
Då menade hen (förskolerektorn) att det är viktigt att barn lär sig 'resilience' (ungefär = återhämtningsförmåga. Eller som jag tolkade det: Skinn på näsan). Vi såg hur vår pojk blev hårdare jämte dessa 'störiga' grabbar, ja (klysha, generalisering, so sue me). Men han blev kanske framför allt mer street smart, ie lärde sig undvika bråkstakarna och göra sin grej, alternativt käfta tillbaka utan att ta till nävarna. Och det var möjligen inte helt negativt. Men han är fortfarande mycket rädd (och melodramatisk) när det handlar om några av de äldre grabbarna. Det var jag också i hans ålder, och för nån dum tjej med. Utan egentlig anledning.

Vad ska man säga. Jag hade 9 översvallande positiva grundskoleår trots att jag var mjuk, rent av naiv, och ganska udda. Maken = not so much. Mobbning från helvetet.
Är jag orolig för lilla F? Inte särskilt. Jag känner att hans grundskola kommer att innebära mer disciplin, struktur och även mer vårdande närhet med vuxna än vad Föris gjorde för honom. Nya rektorn har en princip för läxor i åk 1 & 2 - de behöver inte vara 'rätt', men läraren vill inte bli uttråkad av svaren, ie var lite vitsig, unge!
Och jag är inte konservativ, men jag måste säga att jag ÄLSKAR att de kallar sina lärare Mr X och Ms Y nu. Anglofil kanske det kallas?

Ja ja, jag återkommer med rapport om hur det går i Stora Skolan närmare jul.



41 år imorrn.























Känns ju jefligt otippat. Är inte jag 11 år ijenklien?

Trots dessa två halvstora ongar som kan mer engelska än jag och som tydligen är ... mina?
Trots den vuxne mannen som jag tydligen varit ihop med i 13-14 år, gift med i 7 (!). Stackarn. Man får ju kortare straff för mord nuförtiden.
Trots kåken - och huslånet.
Trots de åtta-nio böcker jag lär ha skrivit.
Trots en ocean av vin och cigg bakom mig
(och gamla kondomer, höll jag nästan på att säga! Nämen Amanda ...).

Hur gick det här till?

Happ.
Så kan det vara, av allt att döma. Ålder är en siffra, och det där.

måndag 18 augusti 2014

Skriver, ritar,

hänger med familjen och njuter av kylan, stråket av höst i luften.

Mvh,
Världens tråkigaste blogg

söndag 10 augusti 2014

Adjö kontrollfreak.

Eller: Jag hade tänkt sluta blogga om baaarnen.
Speciellt när jag laddat upp våra semesterbilder på en privat sida och hojtat till E att jag gjort så. Och lilla F bara: "Mamma, har du lagt upp bilderna på mig bara för vår familj, eller så att HELA VÄRLDEN kan se dom?" (med avsmak)

Det är då man tänker: Vad har jag gjort, vad fan har jag gjort?
Och sen tänker man: Nämen det är liksom inte så att jag har DÖDAT nån. Klart barnen måste bidra till mitt vaaarumärke, till familjeföretaget, det är ju inte så att de behövt kräla sig ner i underjorden och tälja en gruva eller så?

Anyhow. Ett bevis på att jag inte längre är det stolta kontrollfreak, den pösiga prestationsprinsessa jag en gång var:
Gjorde chokladbollar med lilla G. Innehållande 3 msk kallt starkt kaffe. En tänkte inte mer på det va.
Hon slickade sleven samt åt tre bollar. De var förfärligt goda och jag var nöjd. Mother of the year, ge mig min medalj.

Har du någonsin sett en treåring hög på koffein? Drog ut varenda låda, tjattrade som en apa, klättrade upp-och-ner över väggarna som en demon. Ja, du som sett the Simpsons när Maggie åt kaffeglass, du vet ju. Exakt så.

Satan vad jag skrattade. Och hon också. En fin kväll. Sedan trädde hon pärlor som en boss i en timme.



 

Så lamt

































att bara låta bloggy hänga i luften, men nu blir det nog så ett tag igen.

Semestern var trevlig men sjukligt varm, jag skriver som en galning på olika proschäkkt och alla ord går liksom dit (hej pretto). Alla mår bra, och jag har liksom ... läst ut hela Internet, åter igen, så jag läser bra böcker i stället.
JÄVLIGT dålig idé när man själv försöker skriva en bra bok, men vad fan är alternativet?

Kopplar upp så lite jag kan rent av. Kollar mail ett par gånger i veckan ungefär.
Det är rätt skönt. Dessutom har jag så mycket bös under mitt tangentbord att T nästan slutat fungera.

Snart kommer Villa Månskugga 2: Monstret vid Örnklippan.
Och Snögloben i pocket! Himla kul ändå.
Hinner liksom glömma att jag är författare mellan varven, trots den ganska höga produktionstakten.


Vi hörs igen när krispiga goe-hösten när här och energin kommer tillbaka, OK?



måndag 28 juli 2014

Nu är det så här

att jag tar lite semester.

Men allvarligt, sommaren? Vilken förfärligt ocharmig årstid.

fredag 18 juli 2014

Jag är inte bara en dårmagnet,

jag är en djurmagnet också.

Allså, det antalet bortflugna undulater, psykotiska harar och skabbiga katter som sökt sig till mig ...
Man skulle nästan kunna tro att jag är djurvän eller nåt.

Härom kvällen kom så en brevduva och knödde sig in i täppan. Racing pigeon, eller vad det nu heter.

Vi trodde först den var aggro och försöke köra bort, men den ville visst bara ha skydd från alla vilda dår-fåglar, och det kan jag faktiskt förstå.

Då såg vi de fem datorskrivna banden i olika färger runt benen. Och jag blev lite blödig och tänkte på hur brevduvorna hjälpte de allierade under andra världskriget, och fick speciell medalj som djur-ras, och allt det där.

Sedan lekte den med barnen. På riktigt, lekte tafatt. Inte ett skit rädd, ville gosa, typ LOG ju mer de tjöt. Frågade E med blicken om den fick gå in i huset, han sa nej strängt, duvan ryckte på axlarna och gick tillbaka till att leka med ongarna.
 Och så googlade vi i lite halvpanik - vad gör man om en brevduva rastar i ens täppa?

Svar:
Man kollar tydligen om den verkar skadad (svar nej).
Man ger den vatten (check).
Man ger den ABSOLUT inte bröd (oops, för sent, men det ville den inte ha).
Man erbjuder nötter och ev fågelfrö (check, men det ville den inte ha).

Om den inte flugit iväg efter 48 timmar försöker man kolla ägarens namn på en av remsorna runt benet (behövdes ej, den flög iväg efter 4 timmar).

Det stod dock inget om varmkorv.
Lilla F gav duvan varmkorvsmulor i ett obevakat ögonblick.
Det tyckte duvan om.




  

fredag 11 juli 2014

Förbereder ett föredrag

jag ska hålla senare i veckan för en skrivargrupp i kvarteret.

Och jag har så satans roligt. Tänk att få babbla om sin stora passion i livet i nån timma, inför (förhoppningsvis) intresserade. Få komma UUUT, dra på sig en top som inte avslöjar alltför mycket svettfläckar, kanske rent av ett halsband?

Skulle så gärna vilja göra mer sånt.





torsdag 10 juli 2014

Tänk om man kunde hyra in

en liten gubbe som stod och petade surt på en med en pinne, och väste "Öka, ÖKA!"

lördag 5 juli 2014

Ett pinsamt erkännande:

Jag har inte sett Stefan Jarls så kallade mods-trilogi.

Men snart så.



fredag 4 juli 2014

Käkar smultron

från täppan och grunnar på femåringens första betyg (!).
Kunde vara bättre, kunde vara J*VLIGT mycket sämre. Har fått vissa indikationer varåt det barkat under vårterminen, men det blev bättre än väntat.

Jobbet går inget vidare. Men när tyckte jag någonsin själv att jag skrev okej prosa?
Nä, just det, aldrig.

Eller ... typ ... ofta?

Den där sinnesrubbade Jekyll & Hyde-kombon av lågt självförtroende och grandios självbild.

Analyze that.







torsdag 3 juli 2014

måndag 30 juni 2014

Du är vad du äter

säger dom.

I så fall är jag helt otroligt j*vla läcker.


söndag 29 juni 2014

torsdag 26 juni 2014

Idé, stil och den o så viktiga strukturen - så skriver jag.

Kul att Simonas inlägg om redigering på egen hand (som jag länkade till nedan) fick sånt genomslag. Flera författarkollegor har tydligen givit sin syn, och jag kan bara hålla med: Det finns ingen succémall, men romanbyggandet (för mig) vinner på att ha en karta av något slag, eller i alla fall illusionen av en karta.

För det är ju så gränslöst. Man kan göra precis vad som helst; bara det funkar. Så en viss avgränsning är A och O i mitt fall.

Jag brukar använda denna som min riktlinje eller checklista (klicka för större). Det är inte min lag, men det hjälper mig att staka ut på ett ungefär hur många sidor av ca 250 som jag bör spendera på de olika faserna i huvudpersonens "resa".








Men det börjar inte så för mig. Snarare med en person, eller två, och en situation, och en magkänsla för att detta är så pass intressant för mig själv att jag vill spendera tid med att brodera ut till en bok. 
Man tillbringar en ohygglig massa tid ensam med sin berättelse och sina rollfigurer, så det gäller att man är intresserad själv.

Stil? Gestaltning? Ja vad faan, ibland flyter det, ofta inte. Men så här tänker jag:
De är alltför lätt att bara referera till en händelse i stället för att beskriva den som en teaterscen. Med en teaterscen menar jag att läsaren/publiken kan se allt; hur folk rör sig, vem som kommer in och ut, vad alla säger (och tänker, eller vad någon tänker, beroende på vilken berättarform skribenten valt).
En vän bad mig förklara just det tänket (ie 'show don't tell') mer i detalj, med exempel. Jag tog hennes dåvarande projekt som utgångspunkt. Lite så här: En viktig rollfigur framstod ofta som en skitstövel , men hade egentligen ett hjärta av guld. Det funkar då inte att skriva: "Peter var ofta en skitstövel men hade ibland ett hjärta av guld." Min kompis skulle i stället behöva omvandla detta i scener, en scen kan förslagsvis vara att Peter behandlar sina anställda stroppigt, men när en av dem får missfall på ett superviktigt möte på en superviktig dag för företaget är han - jättesnäll. Och skiter i det "viktiga jobbet". Eller/och han är en ointresserad pappa, men när ett av barnen blir mobbat eller åker fast för snatteri rycker han ut med buller och bång och är värsta kloka Bill Cosby. Eller/och: Han är en jävul mot sin värsta konkurrent men senare på dagen supertrevlig mot städerskan/slitna servitrisen.
Ja du fattar.
Eller: En annan viktig rollfigur hade en pappa som var notoriskt otrogen/flirtig. Skriv då inte: "Maries pappa var notoriskt otrogen och flirtig under hennes uppväxt." Omvandla i en scen om det är viktigt, OK? Beskriv i stället en fest när Marie var sju år och studerade sin pappas framfart med damerna.

Ens egen språkstil kommer på köpet då.

Men, som någon sa, ibland är det faktiskt OK att någon bara går över en gata. ALLT måste inte gestaltas. Dock viktiga/intressanta saker, känner jag.





tisdag 24 juni 2014

Hur redigerar man sitt manus på egen hand?

Alltså, innan man fått sin första bok antagen?
MÅSTELÄSNING från Simona.

(Jag hade tur och fick hjälp av en agent. Annars hade jag nog valt en privat skrivarcoach/lektör. Slängt lite pengar på min "bebis" helt enkelt.)



måndag 23 juni 2014

Skrivkramp är för amatörer

var det nån som sa. I så fall är jag en stor fet jävla amatör just nu.

lördag 21 juni 2014

Det är förfärligt svårt

att inte blogga om ongarna. Alla gulliga bilder, alla tokroliga saker de gör och säger just nu.
Men jag låter bli.

Jag kommer inte till Bokmässan i september. Det känns både bra och lite underligt, men mest bra. Har så mycket att jobba med inför 2015-utgivningen. Ska ha ett prat med en skrivargrupp i kvarteret i juli, ser mycket fram emot det. Har frågat om deras önske-ämnen, och de är:

1) Varför refuserar förlagen: De vanligaste orsakerna.

och

2) Hur skriver man ett kick-ass-slut på sitt manus?

Det kommer att bli livliga och givande diskussioner om jag känner värden och skrivargruppen i fråga rätt. Ettan är i alla fall tämligen lätt att svara på eftersom jag alltid tjatar på mina förläggare om svaren på det: Självbiografier refuseras som regel. Samt manus från uppenbart sinnesrubbade personer (och då menar jag sinnesrubbad-så-att-man-inte-kan-samarbeta snarare än sinnesrubbad-som-folk-är-mest-när-de-törs-släppa-loss).
Samt manus som är i helt fel format (ie t ex en alldeles för lång bilderbok avsedd för 3-6-åringar), alltså; skribenten har inte brytt sig om att researcha vad ett okej omfång är för den tilltänkta genren.
Eller att det helt enkelt inte finns någon gnista; det där svårdefinierade.
Sedan har vi förstås den lilla jobbiga nja-gruppen - där allt egentligen sitter, men något ändå saknas. Ibland kan det vara så enkelt (och trist) som att förlaget har ett annat författarskap på gång i samma stil/med liknande story.
Frågor på detta?