tisdag 25 juni 2019

Jo jag byggde en liten toa

eller lät bygga, vad faan, jag lät bygga en liten toa på bottenvåningen under trappan.
Och det tog EN DAG så fanns där silverfisk. EN DAG.
Har aldrig haft silverfisk i detta 150-åriga hus förut. Aldrig i köket, aldrig i de existerande badrummen på andra och tredje våningen.
(Ja det är ett högt smalt typiskt engelskt townhouse med 3 vån.)
Hur är det möjligt? Hur visste dessa djur? Var låg de på lur och väntade? I marken? I väggarna? I rörsystemet?
Man blir fan lite imponerad alltså.
(Men jag mosar dem såklart ändå.)



torsdag 18 april 2019

Glad påsk kompis!





















Jag hänger tydligen mest på twitter & insta nu ... sorry?
Som @amandahellb
Hänger du med dit?
Mest på engelska p g av har bott i UK typ halva mitt liv nu. Pathetic, I know. ; )

söndag 7 april 2019

En lycklig dag.

Reklam för egen produkt:
Jag har ju målat ett tag.
Väldigt uppmuntrad av stöd och pepp i sociala medier, tack snälla!
Och nu finns äntligen två av mina tavlor som signerade och numrerade prints i begränsad upplaga hos NOA Gallery, fler kommer framöver. Ganska stora rackare som jag vet att många gillar, nästan A1 (ca 59 x 84 cm). Åldersbeständiga och gjorda hos en perfektionist till tryckare här i Oxford som enbart jobbar med konsttryck sedan 30 år. Jag ser ingen skillnad från originalen.

Och alltså, den känslan; när folk fattar vad man försöker göra och gillar det och vill samarbeta, den är helt underbar.

Det här är "Vår":

 

måndag 11 mars 2019

Man borde köpa aktier

i Farmen-Emelies hårfärgningsprodukt. DAMN som det suttit!
Gillar Farmen för övrigt. Mest för att jag känner mig nära pappa när jag kollar.
Han älskade skiten skamlöst.

lördag 2 mars 2019

Bröllop begravning och dop

är faktiskt en riktigt sevärd serie
- OM MAN ÄR HELT JÄVLA ASFULL.
I'm so sorry. Jag VILLE gilla den, på riktigt.

Jaha, det här har tydligen blivit en renodlad "jag-kollar-på-teve-ibland-och-bloggar-om-mina-reaktioner-blogg"?
Och jag tycker om det på nåt sätt.

tisdag 19 februari 2019

Handen upp, alla som nyförlösta

har burit LJUSA byxor!
Nä just det Bonusfamiljen: FAIL.

fredag 8 februari 2019

No shit

Sherlock. Bloggen ligger i dvala. Blir så ibland. Mer aktiv på Twitter och Instagram @amandahellb , tusen år efter alla andra men men. Målar, skriver. Inte med samma glödande hets som förr, kanske aldrig mer. Nio böcker på sju år är stört. Ett sinnessjukt tempo, speciellt med två barn på mindre än två år inbakat någonstans i början. Mitt driv, jag minns det. Snudd på övertänd.
Hade ju mitt drömjobb, min hälsa, två friska barn, ett fint hem, ett hyggligt förhållande - inte kan man vara olycklig då?
Eller?
Eh, jo, underligt nog. Och skammen i det är enorm.
Mer om det en annan gång, kanske.


 

lördag 29 december 2018

Jag kan förlåta mycket men

*spoiler alert Den allvarsamma leken (Svt, helt OK av Pernilla August)

jag kan inte förlåta när karaktärer agerar out of character för plottens skull.

Vad i helvide Söderberg: Lydia blir alltså SUR när Arvids pappa blir sjuk?
No no no no no no nooo. Så ser icke kärlek ut, inte ens batshit crazy-samt-har givit-upp-allt-persons kärlek, nej, så ser icke en trovärdig gestaltning ut, det vet t o m denna känslomässiga cyniker. Ingen person som är legit kär i annan person skulle bete sig så. Ever. Typisk plot device för att ge Arvid the upper moralisk hand.

Bye bye now.

tisdag 11 december 2018

Den sämsta julklyschan.

















Jag må vara stolt julnörd och granhitler, men också himla kluven till denna årets mest hypade storhelg. Klyschor om den stora lyckliga släääkten, tomten som kommer till aaaalla barn i hela vääärlden (yeah right) och sånt skitsnack gör mig galen. Och sorgsen.

På det lilla personliga lyxproblems-planet finns det speciellt en julsägning som gör mig skitförbannad: Detta att det ska stääädas järnet innan man pyntar för annars känns det på nåt sätt ... inte lika bra?
Orka denna perfektionssträvan.
ORKA.
Fördelen med decembers kompakta mörker penetrerat av smickrande små juleljus är väl att skiten inte syns så mycket, eller?

fredag 7 december 2018

Har pratat om förklimakteriet och dess förnedrande blodbad

med tidningen MåBra.
En medicinsk expert berättar också.
Det känns hedrande och rätt att få vara med om att låsa upp tidigare generationers stigma runt sånt här ("privat, geggigt, skamfyllt, som man nog inte ska låtsas om") som faktiskt påverkar en jättemycket. Storasyster-ligt på nåt sätt om du fattar hur jag menar.
 
Mina erfarenheter och tankar kommer snart* i en MåBra nära dig.


*)"Snart" i magasinens värld = inom 8-10 månader.

torsdag 6 december 2018

Den oöverträffade.

Det finns bara en skiva att spela när man klär granen.
Och det är bitterljuvt så in i helvete för man tänker på sin pappa som inte finns mer och man tänker på sin väninna som inte finns mer. Hennes favvo-tradition var att spela denna för den påminde henne om hennes svenska pappa och deras jular.
Hon kunde inte mycket svenska men dessa sånger kunde hon fanimej perfekt. Hon kunde även spela dragspel!
"Om nåt decennium får du leta upp hennes åttaåring och berätta om henne", som en kär vän sa.
Ja herregud.
/Snyter mig hårt



onsdag 5 december 2018

Nu går skam på torra land.

Jag har skaffat insta. Jag som helst aldrig pillar med telefonen. (Varför har jag ens en? Jo för att jag fått ärva den.)
Jaja, dom säger ju att man ska göra sånt som skrämmer en.
Vem är jag ens numera?

På insta är jag i a f amandahellb . Kommer att lägga upp lite mer ögonblicksbilder från Oxford, mer konst, kanske lite köksrenovering (det gamla lilla skruttköket vittrade bokstavligen sönder omkring oss, kul, verkligen!), kanske lite mat och bak. Ja allt sånt där blaj-blaj jag gillar att götta in mig i ibland för att försöka hålla det existensiella mörkret på ett hanterbart avstånd.

Det blir la kul, det blir la gött.

söndag 25 november 2018

Alla hästar hemma

Alltså serien av humorgruppen Stallet på SVT: Avsnitt 3 (med William Spetz) är bäst hittills.
Sketchen med familjen som ska åka hem från BB är som en minidokumentär från själva livet. En tragikomisk sådan.

/Fortfarande bitter på störda barnmorskor, handen upp



måndag 12 november 2018

Årets influensa är en giftig jävel.










Min dotter gick på Diwali-fest, för vi är så himla multi-kulti. Jag fick stanna hemma, tredje veckan till sängs nu. Trots att jag tog årets vaccin i början av oktober. Vet att det inte är hundraprocentigt men ändå surt.
Känner mig som en gammal, skör och ledsen person.
Som nån sa, man vet att det är influensa om man tänker sig att det ligger en tusenlapp på golvet på andra sidan rummet men man kan absolut inte göra ett skit åt det.
Hur orkar kroniskt sjuka? Singelföräldrar? HUR?

torsdag 27 september 2018

måndag 24 september 2018

En film jag tyckte om

men aldrig någonsin vill se igen:
Bone Tomahawk.

Du?
NO SPOILERS PLEASE.

tisdag 18 september 2018

Ett starkt erkännande:

Jag slopar att kolla på Paradise Hotel i år.

via GIPHY

fredag 14 september 2018

Hormonspiral, dag 85.

Håll i hatten, nu blir der personligt, privat och geggigt.

Det sticks, det värker och jag har blött varje dag.
Men inga tecken på infektion tackar som frågar.
2,5 veckor av 4 är det på trosskyddsskvätt-nivå, övriga tiden som vanlig störig månta. Dock inte i närheten av de helt störda mensblödningar jag hade utan hormonella grejer i kroppen de senaste två åren. Eller som en väninna i samma ålder sa: "Jag cyklade genom Oxford och fattade inte att jag lämnade en röd linje efter mig på asfalten."
Tänk pannbiffsstora svarta klumpar. Finns inget skydd i världen som fixar sånt.
Tjohoo för förklimakteriet! Tjohoo för att kvinnans fortplantningsorgan typ rötnar och försöker döda henne när de gjort sin grej!

Not.

P.S: I övrigt mår jag jättebra tack.

måndag 10 september 2018

söndag 2 september 2018

måndag 13 augusti 2018

Att ha en 9-åring

på sommarlov som fixar frukost till sig och lillasyster, samt låter mig sova ut (jobbade sent), samt gör ostsmörgås med gullig lapp till mig.

via GIPHY

torsdag 2 augusti 2018

Sorry Expressen,

men både jag och min data ser grått.




fredag 20 juli 2018

Småfåglar

i lilla skissboken.


tisdag 10 juli 2018

JAAA!

I natt kände jag det första stråket av höst i luften.

För övrigt är fil, cigg, kaffe och småkakor enda jag vill ha i värmen. Nån sommarstuge-nostalgi-grej helt klart.
Skippar dock ciggen.

torsdag 28 juni 2018

Liten romantisk målning.















Akvarell och akryl på papper, work in progress.

fredag 22 juni 2018

torsdag 21 juni 2018

Jag grät inte, jag ylade. På öppen gata.

Personen jag köper kaffebönor av varje vecka berättade lyckligt appropå ingenting att hen behövde en ny njure för 10 år sedan. Och det visade sig att henoms livskamrat var en mycket lämpligare donator än föräldrar eller syskon. 
Japp; jag ylade av gråt efteråt. Det var rätt skönt, om jag ska vara ego.

Mvh,
Nyss slutat med antidepp och har KÄNSLOR igen, okej?

onsdag 20 juni 2018

Jag var 12 och ett halvt och fattade inte ett skit,

mer än att jag älskade det.
Gösta Berlings saga, SVT, 1986.




onsdag 13 juni 2018

Varför jag icke

under några omständigheter kommer att "spara ut" håret igen:


fredag 8 juni 2018

Målade ett träd.

Det är ett tackkort till ett av barnens lärare från klassen; "Tack för att du hjälpt oss växa".

måndag 4 juni 2018

Så skriver du en barnbok

för läsare under 6, ie en bilderbok.
Med betoning på SKRIVER, alltså inte illustrerar.

SÅ bra.
Varsågod.

Så himla konstigt.

Alltså ... nu är det några decennier sedan jag jobbade i butik och några år sedan jag var total klädtorsk, och insta har jag aldrig haft, och inte heller har jag gått handelshögskolan, och jag är inte heller 100% kapitalist, men bara en tanke här va:

Kära klädbutiker,
VARFÖR har ni inte alla supermyziga fotovänliga provhytter med gött ljus och MED er logga lite snyggt på draperiet/bakom spegeln?

Är det nåt med marknadsföringslagarna?

Eller är det för att Vanligt Folk är för fula i edra plagg = bad publicity, helt enkelt?

onsdag 30 maj 2018

Min dotter har skapat

en emoji.
Den heter "DAD".

/Skrattar så jag gråter





tisdag 29 maj 2018

En favorit

i repris.
De var 1 och 3 år.
Detta är den bästa bild jag någonsin kommer att ta.

Har inga som helst minnen från denna tid, men men.




måndag 28 maj 2018

Att odla

sina egna blombuketter. Det har tagit en jävvla massa år men nu börjar det likna nåt. How very me.
Mvh,
Bree Van de Kamp


onsdag 23 maj 2018

Lite lamt

här inne på bloggy över sommarn, mycke JOBB mycke PRESS mycke SKIT för att citera (?) underbara beyoncebjorck (och hennes anders borg-parodi på insta) och av någon anledning märker jag att jag twittrar mer. (Obs på engelska eftersom jag har ca 45 miljooooner engelsktalande följare va. Eller inte. Fast jo lite.)

måndag 21 maj 2018

Det kommer mera.

Reklam för eget verk.

En liten sommardröm.

söndag 20 maj 2018

Nymålat.

Reklam för eget verk. 



Jag målar det jag känner, inte så mycket det jag ser. Mer detaljer om format, teknik och pris här.

lördag 19 maj 2018

Detta att Victoria Beckham

väljer att låta sina bröstvårtor* uttrycka mer än sitt ansikte.
Jag kan gilla det på något sätt.

*Detta förhatliga jävla ord. När jag blir invald i akademien kommer min hjärtefråga att vara att svenska språket bör, nej måste, byta från 'bröstvårta' till 'bröstknopp'. 
Börja gärna använda 'bröstknopp' redan idag och hälsa från mig. Det inte är några fucking vårtor du föddes med på din bröstkorg. 
Vi vet alla skillnaden.Vårtor är ... mindre bra. Bröstknoppar, på män, kvinnor och barn, är i regel ljuvliga.

Mvh
/Vi formar språket. Du och jag. Vi. 

tisdag 15 maj 2018

Meddelande från skolan:


There will be a change of menu Wednesday 16th May to celebrate the Royal Wedding. It will be as follows:

Sausages, new potatoes, green beans & tomatoes (meat option)
or
Celebration Roast (veg option)
***
Banana cake, cream and fruit jewels

(Så o-er-hört brittiskt. "Välkommen till 1952, detta ska ungarna sent glömma, vi slår på stort och firar med korv och banankaka, tally-ho!")

onsdag 9 maj 2018

Målar ute,

tvillingdukar, under konstruktion.


onsdag 2 maj 2018

Förresten, det har varit en massa tjat

om att barnfilmen Emoji Movie skulle vara så jäääävla dålig.
Det är den inte. Och jag har sett varenda barnfilm som inte är direkt olämplig som gjorts de senaste 30-40 åren, och många äldre.

Emoji Movie har ett långsökt koncept, sure. Men inte SÅ mycket mer långsökt än Inside Out eller Wreck it Ralph (som jag tycker är riktigt bra båda två).
Den är basic men söt och kul och spännande (och liiite lagom kittlande otäck för min hariga sjuåring, som jag inte skulle låta kolla på den ensam), har lite oskuldsfull romantik som nioåringen älskar, och flera stora kvinnliga karaktärer (om än i minoritet men men) och bra tempo och helt OK soundtrack och lagom många blink-blink-skämt för den vuxna tittaren men inte för många (hatar det). Maken grät, fast det gör han i o f åt reklamfilmer också.
Och, liksom, ett helt OK budskap. Helt OK värderingar. "Var dig själv-även om det är jobbigt ibland-budskap."
Den är inte i nivå med en annan plastig färgsprakande ny-ish barnfilm; Trolls (som jag positivt överraskad ger en svag fyra eller stark trea) men, tamejfan, nästan.

Ska vi snacka direkt dåliga barnfilmer kan jag rapa upp fyra stycken på under fem sekunder:
Toy Story 1 (bråk och våld och inga kvinnor/flickor)
The Cat in the Hat (bisarr och våldsam och full av vuxensex-innuendon)
The Polar Express (hade kunnat bli mysigaste julfilmen ever, blev i stället både långtråkig och nästan ofattbart creepy i sin [då] "nyskapande" animationsteknik)
Bee Movie (alltså - VAD FAN? Förfärligt bisarrt koncept och totalt o-kul.)

Varsågod för info.
(Ja, jag vabbar som du säkert redan fattat Sherlock.)

tisdag 1 maj 2018

Är det bara mina ungar

som är fullständigt galna i denna?
Jaja det är ju bättre än smurfhits i a f.

lördag 28 april 2018

När man väl blir fixerad

vid att upptäcka plastblommor i teveserier kan det nästan ta över ens liv.
Värst hittills:
Dexter och Sommaren med släkten.

onsdag 18 april 2018

De senaste 48 timmarna

har jag sovit två timmar, lite utspritt.
Detta är utan droger, läkemedel eller annan stimulantia än solens dödsljus (som jag självklart undviker så mycket jag förmår) fågelskränet i gryningen och doften av syren.
Längtar intensivt till sensommar och höst, det här är ju bara ett hysteriskt undantagstillstånd. Natuuuren går in i puberteten typ. Man vill ligga med allt; män kvinnor hundar träd. USCH.

måndag 16 april 2018

Våren är så störd.

Man blir liksom ... artificiellt pigg?
Usch.