Spökpojken

Arthur underhåller oss. I natt kl 02.32 prick började han trumma "Far jag kan inte få upp min kokosnöt" inifrån det där förbannade köksskåpet.

"Lydia", väste jag rakt ut i mörkret. "Gå ner och nyp'en i örat! Men inte för hårt."

Jodå. Husfrun svävade ner för trappan. Mina mary-janes nuddade inte ens plankorna.
Och tyst blev det. Bara en sista trotsig liten spark.