Emmet kommer hem från juristen som skött husköpet. Med sig har han ett gammalt kuvert.
"Titta här ska du se."
Ut ramlar en liten bunt med fotografier, gulnade ransoneringsböcker, bankböcker med bläckkrullig skrivstil.
"Varför ska vi ha allt detta?"
"Det 'hör till huset' på nåt vis."
Så nu vet vi. Det bodde en skorstensfejarfamilj här en gång. Stolta gubbar med skylt och eget telefonnummer. Jag ryser av förtjusning. Kan inte se nog. Den enorma hunden - vad är det, nån slags hyena? Bilen. Säkerhetsnålen på jackan. Gardinerna. Tanterna i dörren - den ena ser man bara förklädet på, hon i hatt pratar med hunden.
Och så sotarens barn nerstoppat i cykelkorgen. Lika renskrubbad som sotarpappan är svart. Kalla mig Hans Villius.
Och - har jag haft fel? Är vår poltergeist ingen flicka... utan en liten sotarpojke?
12 kommentarer:
Åh åh åh vad roligt! Jag skulle sååå gärna vilja sånna foton på de som bott i min gamla lägenhet!
Grattis.
Tutt har just sytt sig i fingret när hon skulle göra sig till och sy på symaskin. Aj. Skitont. Nål genom finger och nagel och blod på tyget och sårtvätt och plåster. ONT.
Å fy fan, stackars Tutt.
Genom hela fingret & nageln?!?
Syslöjd = tortyr.
Jösses.
Jag förstår förtjusningen. Vilket är är huset byggt?? Vad vet du mer om husets historia?
Byggt 1894, nästan 10 år tidigare än vi trodde.
Inte mycket mer. Men i ett gammalt skåp har vi hittat flera vackra tapetlager, romantiska rankor i puderblått på krämvitt t ex. Ser nästan handtryckt ut om du fattar.
Oj vad häftigt. Alltid kul att få ett ställes historia lite mer klart för sig. Och varför inte - en sotarpojke kan väl hitta på en massa fuffens.
Oj oj oj vad häftigt.
Men nej, den där pojken lär ha växt upp och blivit sotare och inte haft några större skäl att spöka runt i sitt barndomshem. Hans lillasyster däremot...
Ja, genom både fingret och nageln. ONT.
Amanda bor i ett hus från 1800-talet! Känn på dänn...
Jag bor i ett hus från 60-talet och damen som sålde huset och lät bygga det dog förra lördagen. Men åhnej...hon kommer inte att spöka här. Det är bara brandvarnarna som spökar här i bland för de kan "prata med varann" (sant - men det betyder att de är sammankopplade och drar batteri som attan).
Lovely. Åhåhå, detaljerna. Förklädet! MER MER MER!
(Tutt jag känner med dig, jag har gjort samma. Pang sa det. Nålen gick av, den satt fast i fingret. Min mor på nedervåningen kom till undsättning. Jag mötte henne halvvägs med tråden löpandes från symaskinen till nålen i mitt pekfinger. "Dra ut den" var det enda jag kunde få fram. Och sen "AJ". )
Nej innerst inne tror jag inte att det är sotarpojken som hälsar på. Han verkar för käck och frodig.
Ooh, "Sotarpojken" kommer att få en uppföljare!? Set in Oxford...
Hehe
Ja och nej
nästa romaaan är typ set in a kind of Oxford
(om det nu blir nåt)
Skicka en kommentar