heter en barn-roman som en väldigt dominant kompis älskade när vi var små. Så då ville jag också älska den. Men det gjorde jag inte. Jag minns egentligen bara det vackra omslaget på En bok för alla-utgåvan, mer suggestivt och vuxet än dessa dadda-versioner av Dina och Dorinda till höger. Fibben Hald kanske, eller någon liknande illustratör.Det var ofta så, att man stog på skolgården och återberättade nåt bra man sett eller läst. Så spännande man bara kunde. Decennier efteråt har det ju hänt att man sett nån splatterskräckis och vagt känt igen den från Nickes eller Mangans eller Vivvis storögda nioårings-referat.
2 kommentarer:
Va! Tyckte du inte om den? Å, jag älskade och älskar den! Det är en av de barnböcker jag fortfarande läser då och då, och tycker så mycket om. Ja, där ser man...
Alltså, den gjorde ju inget större intryck på mig tyvärr - utom svenska omslaget då - men jag tror det var för att min kompis bara ville prata om den hela tiden och var så himla passionerad. It killed it for me.
Skicka en kommentar