Asså det kanske inte är så politiskt korrekt men jag tror ju stenhårt på att högintelligenta däggdjur gillar att ha jobb. Små uppdrag liksom.
Vallhundar, knarkhundar, hjälpsamma apor som bor hos handikappade och flätar deras hår. Sånt. Inte cirkus och sea world och slaveri och skit.
Hur som helst, denna restaurang har anställt världens sötaste kypare.
PS: Aporna är familjens högt älskade husdjur och dom är bara i restaurangen ibland. Djurskyddsföreningen har varit där ock kollat så att aporna mår bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hmm... högst onaturligt och lite ledsamt, MEN förhoppningsvis bättre än att vara sysslolös i en bur. Vilda djur hör inte hemma i storstadsdjungeln. Jag tycker till och med att det är rätt deprimerande att gå i djurparker.
Alla djur är ju relativt söta, men varför tycker vi att de blir extra söta när de gör något som liknar mänskligt beteende? Hmm...
Fast är det värre att ha en apa som sällskapsdjur än hund eller katt eller orm?
Ja kanske lite.
Ja, eftersom hund och katt är "förädlade" och har varit husdjur i årtusenden och inte klarar sig utan människans omsorg. Ormar hör väl inte heller till husdjurens skara, tycker jag. Fåglar i bur är inte heller nåt kul. Kaniner i små jävla trekantiga burar där de kan ta max ett, två skutt är vidrigt!
Alldeles för många djur finns bara till för att vi ska gosa med dem en liten stund och sen lämna dem ensamma och deprimerade. Typ kanin i bur. Men alla djur som är älskade och ompysslade mår säkert bra, även om de befinner sig i en för dem icke naturlig miljö. Människor i städer befinner sig kanske inte heller i en helt naturlig miljö, men alla är ju mer eller mindre anpassningsbara ;)
Mycket intressant.
Handen på hjärtat: Tyvärr måste jag här komma ut och säga att jag inte är nåt vidare bleeding heart när det kommer till djur, omnivor som jag är. Som så många andra är jag givetvis emot rena grymheter på ett lite godtyckligt klädsamt vis sådär.
Men det här med att (ut)nyttja andra arter till mat och jordbruksproduktion, transport, jakt, vakthållning, kläder, lyx- och nyttoprylar, sällskap och underhållning - till och med i industriell, onödig och rent förslavande omfattning - kan kanske nästan rent av sägas vara en del av människans "naturliga" beteende?
Hmm... vad är naturligt beteende respektive inlärt, tradition och ren lathet/avskärmning? Jag är ju inte heller, handen på mitt hjärta, en renlärig djurvän i så måtto att jag inte äter djur; erkännes. Och älskar fårskinn!
Kan det vara det där gamla missförståndet att människan är djurens överhuvud (eller var´e var), som har tolkats till att människor får göra vad de vill med djuren? Dessvärre ligger nog grymheten latent i oss alla; vissa har bara så mycket lättare att släppa fram grymheten.
Vår arts grymhet och härskarlusta är ett "naturligt" drag, om det är jag övertygad. Tyvärr.
Okej då, så är det säkert. Ruggiga tanke. Men, då känns det ju himla skönt att man har så mycket sunt förnuft att man inte själv förfaller till grymheter, om än indirekt.
Tack för konversationen :)
Skicka en kommentar