En skön förändring som jag tänkt mycket på:Dagens unga kvinnor har givit sig själva tillåtelse att släppa loss kreativitetens helande krafter in i 'egentiden' på ett helt annat sätt än våra mammor gjorde. Upplever jag.
De var så nyttodrivna. Fröken-duktiga. Sammanbitna. Bakning, motion, trädgårds- och handarbete fick inte vara lustfyllt på nåt vis. Absolut inte flärdfullt. Mamma har berättat hur granntanterna (åja, de var nu strax under 30 när det begav sig) alltid skulle stå och bräcka varann om vem som bakat flest bullar. Inte godast eller - huga! - finast.
Jag har inga fina lilla-huset-på-prärien-minnen av mammas stinkande sylt- och saftningar eller groteskt ambitiösa, alltid oavslutade virkningsprojekt (överkast till dubbelsäng!) - bara att hon själv tyckte att det var jobbigt och frustrerande och aldrig blev speciellt bra.
Nej. Vad jag ser omkring mig bland svenska tjejer från samma klass nuförtiden är mycket skönare. Väl valda projekt. Harmoni. Individualitet. Lyxbakning. Home-staging. Skrivarkurser. Ambitiöst pyssel som nästan gränsar till formgivning och konsthantverk. Saker att vara stolt över och visa upp på bloggar och hemsidor.
2 kommentarer:
Ja! Jag håller med. Numera är inte det viktigaste att vara produktiv för produktivitetens egen skull utan att vara produktiv på ett tillfredsställande sätt. Att göra saker som ger en glädje och lust. Och det är ju tammetusan en toppenförändring, det.
Intressant! Det har jag inte reflekterat över så mycket tidigare men det är ju banne mig sant. Och så skönt sedan.
Min kära mor har faktiskt börjat måla akvarell på äldre dar och hon är superduktig. Det är så kul att se henne måla och hon njuter verkligen av det.
Skicka en kommentar