vedergällning är inte min grej.Karma brukar ofta sköta om sånt där på nåt vis, eller vad man nu ska kalla det.
What goes around comes around.
Den bästa (sundaste?) hämnden är ju faktiskt att leva väl, klyscha eller ej.
Men.
Man är ju ingen övermänniska.
Klart man blir skadeglad ibland.
Får en impuls att pissa i någons tambur.
Går och är lite långsint.
Hyser agg.
Ett käckt minne som poppar upp när jag funderar i dom här banorna är från min tid på högskolan i Skövde. Dåvarande konservativa finansministern Ann Wibble var där och taaalade en gång. Hon frågade vilka av åhörarna som kunde se sig själva i statliga jobb i framtiden. Jag var den enda som räckte upp handen.
Ann Wibble började vråla av skratt - och hela aulan med henne.
Ann Wibble.
Som själv hade ett statligt jobb.
Det var jag inte kvick nog att påpeka då.
Och nu är det för sent.
Livet är så kort.
Ann Wibble gick ur tiden.
Skönt ändå att hon fick en del goa skratt medan tid fanns.
Sånt bjuder man ju gärna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar