en anglofils födelse

Pang, bom, krasch: Där föddes den lilla anglofilen. I soffan i gillestugan med min lillasyster brevid mig och marsipangodiset vi tillverkat på förmiddagen, framför Jemima Duck och Jeremy Groda och de två små mössen i dockskåpet.

Ha en mysig helg.

Har Lydia skaffat kille?

Gubben hittade detta foto på sin digitalkamera och blev lite skärrad. Miss Lydia har tydligen varit ute och friat.

Jag tror den lycklige är en elak liten djinn från mörkaste Calcutta som bor i en flaska inne på antropologiska institutionen. Lydia måste ha fallit för läpparna. Tror ni han har ärliga avsikter?

Islossning

Just precis nu släppte nåt. Jag har mått lite illa ett par dagar, så där långt bak i halsen. Tänkt att nej. Faan också. Ingen kommer att gilla min bok. Inte en jävel. Min bok är äcklig och hemsk och ful och den funkar inte. Det här kommer jag få faan för.

Men så hände nåt.
Jo, tänkte jag.
Nån.
Bara nån gillar. Då var det värt det.

Det är ingen lallande kåseribok. Inte så som jag skriver här. Det är en ganska allvarlig och otäck jäkel. En mysrysare skulle man kunna kalla det. Bara det att den inte är speciellt mysig.

Vad tycks om författarporträttet förresten?
Nej, nu skojar jag bara.

Mitt nya artistnamn.
Blinga din blogg också. Låt oss leka att vi är myspace-kids för en dag.

Spökläsare

Förutom mina blogglänkar nere till höger läser jag samma svenska bloggar som alla andra. Det måste man ju liksom, det hör till rutinen även om man inte är nåt större fan. För att hålla sig á jour, eller vad säger ni? Tycker inte jag behöver lista dem, de får så mycket uppmärksamhet ändå. Och jag kommenterar nästan aldrig där. Spökläsare alltså.
Men. Idag. GLÖMDE jag att gå in hos både Linda Skugge och Camilla Läckberg. Vad kan det bero på? Diskutera.

Giftas?

På skottdagen imorgon får kvinnor fria enligt en gammal engelsk tradition. Om mannen nekar måste han lindra den käftsmällen med en dyrbar gåva.

Om andra sjuka, dyra (och fejkade) bröllops"traditioner" kan man läsa här i utmärkta engelska artikeln Den vita lögnen.

Mina 3 topp-tips:

3) Om du tror att det inte blir fint eller på riktigt eller att folk blir besvikna om ni inte har ett stort fett bröllop: Gör inte det.

2) Nåt går alltid fel. Men aldrig det du var orolig för innan. Så oroa dig inte så mycket. Det är missklädsamt.

1) Om din karl har druckit så mycket konjak att han hallicunerar att han är en leprechaun precis innan sängdags och du räknar ut honom och tänker "Suck, här lär det ju inte bli nån action."
Gör inte det.

ett sommarminne

Jenny, Flora och jag försökte kvala in på musche-VM i Brighton. Det sket sig kan jag säga.

John Paul Young - Love Is In The Air (1978)

Tutt har fått en löööve-ring av sin karl. Underbart. Då drar vi på med den här på hög volym och skakar loss. Yeah! Kom igen! Livet är så gööött när man kollar på rätt ställe.

öknamn

När jag slutade mitt senaste fasta jobb (executive assistant; glorifierad kontorsråtta) fick jag reda på mitt öknamn.

The Ice Queen.

Jaja. Kunde ju varit värre.
Till exempel The Bajs Queen.

lite nytt från skissboken

Yxmannen

Om Eric Grates Yxman (en stilig version finns utanför stadsbiblioteket i Skövde) kom till liv så tror jag att han skulle sopa mattan med gargoylerna.

Svengelsk

"Allt känns så... bizarro i England" säger min syster ibland. Jag vet känslan. Hade den i 2-3 år. Nu har det skiftat. Nu får jag den känslan i Sverige.

Har ingen respekt för valutan. 95 kr för en kopp kaffe? Jag vet inte om det är okej. Jag tror inte att det är ett okej pris men jag är inte säker.

Kan inte produkterna i mataffären. Nya sorters ost, chips, färdiga såser på tetra. Kan inte politikerna så bra, eller teveprogrammen eller dokusåpakändisarna. Mamma skickar Hänt Extra på skoj och jag känner nästan bara igen Magnus Härenstam och Kristina Lugn.

Vi vet ju alla att Storbritannien är skitkackigt på sitt vis och ett u-land i Europa med djupa klassklyftor och äcklig heltäckningsmatta på dass och allt det där. Blitz-andan lever;
"Ät, drick och var glad, bit ihop och gnäll inte över småskit, imorgon kan bomberna falla." Det var ju så nyss. Jag kan tycka att det är en rätt sympatisk hållning ändå. Sverige känns i kontrast ganska ledset just nu - i tidningar, i bloggar, i rapporter från kompisar. Svenska barn är glada och vältaliga och fulla av självförtroende. Men de vuxna verkar ledsna och orkeslösa. Har jag helt fel i min känsla här? Eller har något blivit kollektivt skevt? Vad i så fall?

Oxfords sötaste skyddsänglar

önskar dig en god och rofylld natt.

Antikvariat

finns det många fina här i stan. Vett att ta betalt har dom också. Men Enid Blytons Noddy (i mitten) är så sockersöt (och det var en förstaupplaga under hundralappen) att jag var tvungen att slå till. Jag tror förresten att Bamses pappa Rune Andreasson var lite inspirerad av Noddy och hans kompisar när han skapade leksaksdjuret Pellefant. Det finns t o m ett litet 'lakritstroll' bland vännerna i Toyland; en brun trasdocka med afro - en riktigt olustig påminnelse om den tidens slentrianrasism. Och på tal om olustig, kolla in Easy-to-Make Puppets från 1973. Spooooky.

(Ian McEwan kom ny på posten från Amazon.)

Tur vi inte tog tåg nummer två.

från Peter Cassirers "Stilistik och Stilanalys"

"Det var på ämbetsresor, då han i sin tunna kappa hade åkt milslångt över frusna sjöar, där alla kalla vindar hade stämt möte, det var, då han hade kastats omkring på dessa samma sjöar i båt under storm och ösregn, det var, då han under yrväder hade måst stiga ur släden och bana hästen väg genom drivor höga som hus, eller då han hade vadat fram genom skogsträsken, det var då, som han hade lärt sig att älska brännvinet."

Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga

En 79-ordsmening. Nåt man inte ser varje dag hörni. Så vackert.

(På bilden: Thommy Berggren [här i Elvira Madigan]. En härligt torterad och sexig Gösta.)

Fotbollsfruns pappa

svarar på mina (och andras) frågor:

"Vad gör du när du vill vara lite extra romantisk mot din fru?"

Svar: Skrejker litte mindre.

"Vad är det bästa/sämsta med att vara Dödgrävare?"

Svar: Dejt bista äer att ingen klaugar. Dejt simsta ej att kunderna aldrig kummer tebauka.

"Hurdan är din skönhetsrutin?"

Svar: Skönhejtsrutejn? Raukning å tvaulning. Om jau skau lokta gott i mejr in fim timmar sau tau jau litte lokta gott unner armarna.

Jag älskar första.

Tarvligt bråk kräver överkompensation

Idag har vi bråkat så innihelvete. Mest mitt fel. Skäms så jag har huvudvärk. Då får man försöka laga till nåt sånt här för att fjäska in sig igen.

Men, som jag diskussiterade med svågern igår (hans förhållande är inte heller rosendoftande vareviga dag); inte ska vi känna oss som losers för att vi kommer ihop oss lite ibland. För det är faktiskt aldrig paren som gnabbas och bråkar och irriterar sig på varandra lite hälsosamt sådär som man behöver bekymra sig för. Det är de läskiga skenheliga rediga typerna som tackar guuuud varje morgon för att de fann varandra och måste skylta med sin prickfria kärlek som har de riktigt fula problemen under ytan.

Engelskan - detta precisa, eleganta språk.

Knäveck = Back of the knee (fyra ord, fyra stavelser)

Strössel = Hundreds and thousands (tre ord, fem stavelser)

Dagens outfit

Nu ska vi till London och äta födelsedagsmiddag med svägerskan. Tror det blir nåt i stil med outfitten överst till höger.

När jag var liten hade jag små häftade pappersdock-böcker med just dessa. Själva dockan var stansad i omslaget. Ni också? Favoriten: Överst till vänster.

Lydia Ghouls dödsklocka

Det här är på allvar. Jag lovar. Gamla skolhuset har ett eget liv. Okej, det har de flesta kåkar. Men gamla skolhuset känns inte... snällt. Jag har aldrig bytt så många utbrända glödlampor. Aldrig haft såna märkliga atmosfäriska störningar på radion. Sus och duns och sen tyst som i graven i tolv sekunder. Sen brölar det loss orgelmusik från någon annan kanal.

Men det värsta är de rytmiska knackningarna som kommer på samma tid varje kväll. Inifrån ett köksskåp. Tomt skåp. Nytt. Knackningana kommer inte från grannen och det är inte nån som luras utanför i buskarna.
Detta fenomen passar skitbra in i min Lydia-kampanj.

"Aha, poltergeisten i skåpet nu igen. Går du och kollar?"

Okej. Det gör gubben. Lite motvilligt.

Jag smyger efter. Han sitter på huk och stirrar in i det tomma skåpet.

"Du vet Lydia, gamla husfrun? (Med kuslig röst så att jag skrämmer upp mig själv lite också.) Hon brukade slänga in busiga pojkar i en vedlår i det här hörnet. Det är de döda små pojkarna som knackar och vill uuut."

"Fan vad dum du är."

"Älskling, kolla klockan. Går den inte... baklänges? Jooo, baklänges, baklänges, i exakt femtitre sekunder, för det var så gammal Lydia var när hon ramlade ner från KLOCKTORNET."

Mormor, 84 och ett halvt, undrar:

"Ä det nåt sex i boken?"

"Gillar du sex i böcker mormor?"

"Näää jag bara tänkte... om man kommer å få skämmas nu... Jo, ähum, alltså, sex... Dä beror väl på hur dä ä beskrivet, om det är lite 'så-så-så', joo... Men ibland tycker jag allt att... Nää, dä kan bli för mycket. Men. Mina systrar. Dom gillar't."

Min första bok

Nu fick jag fladder i magen. Visste inte att förlaget lagt ut nyheten.

Är det verkligen sant det som står här över då, att vi alla har en bok i oss - och där borde den stanna?
Nä. Det är klart det inte är sant. Det var nån som sa så bara, nån med inblick i den engelska förlagsvärlden. Och jag tyckte det lät roligt på det där torra cyniska sättet jag gillar. Men idag vill jag inte vara torr och cynisk. Idag är jag lycklig och liten och darrig.

När man jobbat bra måste man belöna sig.

Jag får ett stämpelkit av mig själv. Tack snälla Amanda!
Hmm. Man kanske kunde göra sig en bloggbanner med stämplarna... och lite ritat. Vi får se.

Svenskt jag vant mig av med

Svenskt jag saknar

Vivaldi Four Seasons Winter Sand Animation film Ferenc Cakó

Jag blev rörd.

I Lara Crofts bibliotek

lyser flitens gröna lampor. Jag går ofta förbi här på kvällarna och kikar in. Men jag är slödder och får inte komma in, fast vi är grannar. Oxfords universitets kårhus är det. Eller rättare sagt en liten del av kårhuset. Och i receptionen sitter en posh vacker yngling barfota med en joint i fickan och läser Sartre och leker att det är 1967. För det gör alla engelska studenter. Och det tycker jag dom kan få.

Hämd är en maträtt som serveras bäst kall.

Min gubbe tyckte det var roligt att skrämma mig när han kom hem från fotbollen härom kvällen. Stå och uggla utanför fönstret i mörkret och pressa ansiktet mot rutan. Med massmördarblicken.

Jättekul. Verkligen.

Låt mig då introducera Miss Ghoul. Lydia Ghoul. Låghalt, tyrranisk husmor som sveper omkring här i gamla skolan. Det har hon gjort i 143 år nu.

Year of the Baby

Nu har Erica-Jane och hennes smed fått lilla Sienna-Rook! (Erica är en gullig engelsk illustratör och barnboksförfattare - och en jävul på att pyssla och inreda romantiskt. Kolla bloggen.)

"Jag blir grafiskt kåt"

Så sa vi när vi såg nån glansig trycksak som var så inihelvette snygg, när jag gick Reklam och Dekorationslinjen på gymnasiet 1989-1991. Tror det var Henrik som myntade det sköna uttrycket. Allt som Pet Shop Boys kom ut med gjorde oss alltid grafiskt kåta.

Hur blir vi som det är meningen att vi ska vara?

Har tänkt lite på 'defining moments'. Eller 'defining processes' kanske (det kan ju ta åratal).

Och så pillar jag på min lilla relik i hårdplast här. Darling-nyckelringen. Annars brukar jag inte fästa mig vid sentimentala klenoder, talismaner, saker.

"Du kan", säger hon, den tuffa tjejen med klubbpinne i mun. "Du kan du med, din lilla bonne."

Tidningen Darling stog ut, som Alek Wek i en raggarbil, inne på Pressbyrån i Skara. Jag blev kär. I uppsåtet, snitsigheten, värmen. Den där lekfulla lättheten, som ett glanspapper med rosett runt en tvärsäker ideologi. Ett tilltal som inte var nedlåtande.

Jag åt upp varenda ord på varenda sida, många gånger om. De ord som egentligen inte alls intresserade mig också. Och jag fattade långtifrån allt. Men jag var så hungrig.

Darling hjälpte mig hitta hemliga fönster. Hitta dem och lirka upp dem. Jag prenumererade trofast så länge hon levde.

Alice i underlandets gottbod

Här kan man numera köpa fula nyckelringar för 58 kr styck. Det gör japanerna gärna. Och längst in sitter japans smartaste affärskvinna och bara gapskrattar och gnider sig med pundsedlar.

Nä. Lewis Carrolls Alice funkar inte för mig. Inte så att jag har något emot bisarra barnböcker, tvärt om. Men Alice känns för konceptuell, för blodlös, för trippy.

Då går jag hellre till puben Eagle and Child (Bird and Babe i folkmun) där C S Lewis (Narnia) och Tolkien satt och tjötade med sina kompisar i skrivklubben The Inklings. Kanske Oxfords mysigaste turistfälla.

Ge mig ditt crappigaste jobb

När jag och Anu jobbade ihop på ett International Kååål Centre brukade vi maila varandra beskrivningar av de crappigaste jobb vi någonsin haft för att trösta oss mot deppigheten i det crappiga jobb vi hade just då.

Anu vann med sin beskrivning av hur det var att städa långfärdsbussarnas latrin-dunkar som liten teenager. Eller rättare sagt när man måste göra det 1:a gången och man bara inte pallar för det är så vidrigt. Så man förtränger det och säger att man gjort det men vid det laget har bussen varit ute igen och det har svämmat över. Och vid det laget skäms man så jävligt att man aldrig går till det jobbet mer.

Min vinnare var nog sekreterare. För förnedringsfaktorn. När en (manlig, förlovad med tjej i annat land) chef (inte ens gubben jag jobbade för) tog mig åt sidan och undrade om jag kunde ordna, hrrm, oss emellan, att några saker han hade i en plastpåse blev budade till vårt Londonkontor. Till en hög kvinnlig chef där, för de hade varit ute på businessmeeting kvällen innan och hon hade glömt sin filofax och lite annat krafs.

Jaha. Jag gick ner till killarna i postrummet för att kolla om de ändå skulle köra upp med firma-pickupen samma dag (billigare än utomstående budfirma förstås, fan vad bra jag va). På vägen ner stängde jag in mig i en lite skrubb för att kolla vad som faktiskt fanns i påsen. Min plikt, non? Och jodå. Filofax. Och en klumpig fucking parfymplaska (poison).
Och ett par läskiga stringtrosor.
Ihopknölade in-och-ut, så att man kunde se det intorkade muttslemmet.

Alltså, hur TÄNKER folk? Fattade han inte att nån skulle se dem? Om inte jag så tantchefens PA? Kunde han inte ha varit lite skön och slängt in dom med sin tvätt först? Eller bara kastat dom? Eller vikt dom med slemmet INÅT.

Era värsta jobbanekdoter?

Elegant comeback

Australiensisk cricketspelare till sin motståndare:

-Varför är du så jävla fet?

-Varje gång jag knullat din fru ger hon mig en kaka.

Ensam kväll i gamla skolhuset

Så här löjlig är jag: Tror inte på spöken. Passionerad ateist. Ifrågasättande. Skeptiker. Och ändå. Det är nåt med det här gamla skolhuset på kvällen.

Vi bor här i väntan på att bli med hus på riktigt. Gamla skolhuset byggdes för 150 år sedan. Nu är det uppstyckat i mindre hem och skolpojkarnas gamla ingång till hälften igenmurad, som om den är till för några slags ihopkrympta oknytt. Vi ser nästan aldrig några grannar. Men vi hör dom. Nattliga kvävda bråk och haltande fiolmusik. Jag ville hit ett tag. Verkligen.

Har just varit ute med soporna. Notera ståpälsen. Inte så kaxig.

This just in

sen ska jag snällt redigera text hela j-vla dagen.
Men jag vet ju att jag inte är den enda som gillar Mr Aguilera - och kolla här vad sött, Jordan har 'let himself go' på bara ett par dagar efter bebisfotot - han är världens skönaste superstar-hubby!

Tanthandla

Åh vad det är gött och posht när man kan tant-handla tidigt på morgonen i saaaaluhallen:
Ägg (frigående, organic)
Rågbröd med frön
Avocado
Citron
Fiskbuljong
Lagrad cheddar
Posha chips
Ärtor
Halv färsk lättrökt kolja-filé
Halv färsk torskfilé
1 näve ishavsräkor
1 flaska chablis

Ikväll blir det krämig fiskpaj på det överblivna moset.

Man ska inte döma boken efter omslaget

Nej. Det ska man inte.
Men detta är bannemej det finaste jag sett på länge.

Mat, mat, maaat

Idag blir det stabbig engelsk vinterklassiker till middag:
Bangers'n mash
(korv från saluhallen av vildsvin & portvin, löksås, mos med parmesan).

Så att man inte tacklar av menar jag.

Söndagspromenad, Christ Church Meadows

Roddare på Themsen, kaffekorgar, 7+, isskorpa på lilla bäcken, krokus.

you're so self satisfied, I don't nee-eeed you

Klockan nio stog det en muskig karl och dammsög här hemma.
Inga martyr-suckar, tjat eller gnäll om axel-ont hade föregått händelsen.
"Vem faan är du och vad har du gjort med min gubbe" sa jag.

Käftis eller muttdoktor?

Om jag var tvungen att välja mellan att jobba som tandläkare eller gynekolog så skulle jag välja gynekolog. De flesta jag frågat säger samma sak.

Men om det stog mellan tandläkare och proktolog, ja då fick man allt ta och tänka till lite.

Doktor Krall - Intro (1974)

Detta är lördagsgodis-teve av rang. Lite arthouse-surrealism, lite spooky, roligt utav bara helvete - och så den där ljuvliga känslan av solk som bara en De Geer/Alexandersson-produktion kan skänka ett litet barn.

Inne i bestseller-fabriken

Ha ha ha, vilken skön gubbe. Hans böcker säljer till ett värde av 750 miljoner kronor - årligen. Mer än JK, Grisham, Clancy och Dan Brown ihop. Hur går det till?

Han skriver inte de trökiga bitarna själv. Det lejer han ut på några stackars copywriters.

Skam

En sak jag skäms en del över:
Jag är fadder åt en liten tjej som heter Jessica.
Men jag har inte sett henne, eller haft någon kontakt på... snart 15 år. Fy fan. Hon är alltså typ vuxen nu.

Vi brukade leka duplo och jag var med på hennes dop och hon var jättesöt och rolig och gillade pizzasallad och när hon skulle lära sig gå var hon frustrerad för det gick för långsamt och jag höll henne hårt och vi liksom joggade; "spppprrring-sprring-sprrring" ihop (ljudet var viktigt) över parketten - då skrattade hon så att det bara kluckade i henne.

Jag var ihop med Jessicas farbror i tonåren och vi fick bli faddrar. Sen tog det slut på ett sätt som inte var så bra och det blev konstigt och jag fegade ur och var för vek för att ens försöka hålla kontakten med Jessicas föräldrar.

Alltså, tjejen skiter säkert i vilket, men undrar om hon tänkt "Vem är den där bruttan på dopbilderna" nån gång? "Skulle inte hon finnas i mitt liv och ge mig vägledning eller nåt?" Eller dom kanske klippt bort mig. Är föräldrarna skitsura på mig eller tänker dom "sånt händer?"

Detta skäms jag över och detta har jag tänkt på en gång i veckan sisådär i snart 15 år. Sick.

Fejkad inkompetens = marknadsföringstrick

"Min andra bok hade just kommit ut och jag var så lyckligt lottad att jag kunde skriva på heltid vid det laget.

En dag när jag satt på bussen (tåget, tunnelbanan) fick jag syn på en tjej som satt och läste min första bok!

Jag kunde bara inte hålla mig. Tog mod till mig och knackade henne försiktigt på axeln.

"Ursäkta mig," sa jag, "är den där boken nåt att ha då?"
"Nä du, den är faktiskt rätt kass. Men jag hade inget annat med mig." "

*konstpaus för åhörarnas fnitter*

Den här intränade valsen har jag hört från tre olika framgångsrika författare, oberoende av varann, från olika länder.

Därför att:
Ingenting, ingenting i världen, får en publik att älska en så mycket som när man visar upp en liten klädsam inkompetens.

Min fina syster och jag mailar som vi pratar

Min syster:
Nä bokhyllan har faktiskt stått typ bredvid vid kattlådan på
undervåningen i gamla lyan och inväntat sin storhetstid, var lite trött
på den men här passar den in skitbra. Kom ju aldrig riktigt till sin
rätt där nere...

Ja här gassar solen på rätt bra idag, men det är skitkallt så det
biter i kinderna så man blir helt rosig, behöver icke Rouge. -"Ladies
pinch, whores use rouge..." som Patty & Selmas mor säger ha ha ha....
citerar mkt Simpson idag av nån anledning. Det funkar till det mesta.

Cool, ny blogg! Det var länge sen...ska bli sköj å läsa. Ja jag fattar
att man måste bli sin lilla egna PR-agent typ....he he.
Men hur är läget i Oxford nu då?
Spännande, men ni har väl inte övergett Brajjan for good?

Annars är allt bra här. Läget är ju kanon....riktigt mysigt, har
utsikt över trä-kåkarna i Haga och närhet till allt. Inget vi är vana
vid precis så det känns lite lyxigt :) När kömmer du hit he he ;)

Vår-feelings...jag vet vad du menar. Köpte t om en liten bukett vackra
tulipaner i går på alla hjärtans dag, efteråt kände jag mig äkligt
kommersiell och stereotypisk....lite smutsig ha ha.

Jag:
Hahaha made me laugh there sis

Joråsatte, nu ger vi fan i Brajjan här!

Är ju helt kört att bo där utan nån typ av YRKE för min man - han blir ju som en äggsjuk skugga som går å stryker längs med väggarna, allt får konstiga proportioner och han börjar typ obsessa kring bestämmelser och regler och när han känner sig ofördelaktigt behandlad av nån myndighet ÄNNU mer än vanligt. Paranojja...du dud dud duu... para-nojja... Eller gubb-depression kanske det också heter. Men nu är han bizzy och solen skiner och jag får vara för mig själv i lugn och ro och göra det jag gör bäst. = allsköns PROJEKTA.

Oxord är ju typ mysigt, lite visby-känsla; kulturstad sådär, och samma avstånd till London.
Var faktiskt inne på möte där med ett stort j-la barnboksförlag i förrgår, ska ev få ge ut lite grejjor hos dom men det tar ju en eeeeevig tid, inte bara att "få till det" men allt runt omkring.... Känns som en go revansch på alla pajjiga dryga bruttor man haft i sin umgängeskrets som alltid varit 'mycket snack och lite hocky' med sina 'kreeeeativa drömmar...' baa blaa blaaa. Och extra kul att man glidit in som värsta kusinen från landet, utan att känna en jävel i branschen. Sanna mina ord, snart tar vi Strix-imperiet här asså.

By the way, vet inte om du såg den där nya komedi-sketch-serien Mia & Klara? Jag har ju kollat lite på SVT play och faaan, det var ju VI som skulle göra den showen sis! Typ French and Saunders för det nya milenniet. Piss.

PÖSS & go helg ni med!
PS: Gå gärna in & kommentera Christina-bilden för du vet säkert svaret

Säger som mamma: "Nu måste jag gå och kleta på mig lite mascara."

En matta av vurst

Jaja alla popbitchar har väl redan sett tyskarnas wurstmattor men ändå.

Gillar du detta så spana också in "hattar av kött" nere bland mina favvosidor till höger. Lurar på att göra, fota & skicka in en bacon-basker.

"Så du tror att du kan skriva en Harlequin-bok?"

Underbar artikel av tjej som försökte.

Så får du träna engelskan lite också.

PS: "Mills & Boon" = Harlequin i utlandet

Ååååh!

Har Xtina och Jordan en papillon, det visste inte jag. Nån som vet vad den heter?

Amen kolla, där bakom ligger ju en gosing till.