S.O.S.

Efteråt blev det ölburk på tåget.
Because I'm worth it.

The Super Geeks

Efter vår sista Senster-show.
Lömsk som jag är passade jag på att göra lite casting inför promo-filmen jag vill göra för Styggelsen (youtube).

Tjejen i rosa strumpor har en söt liten dotter som jag tänker kasta grisblod på á la Carrie. Till denna låt (inte titta, bara lyssna, och tänk heeemska tankar - spooky, no?).
Och mannen i kostym ska springa omkring för sitt liv i mörka skogen hade jag tänkt.

Har inte frågat än.

Fast jag betalar bra. Jag betalar i snabba kolhydrater.

Nu: Radioskugga. Ska åka & flytta lite grejer.
Ses efter helgen. Puss.

Hej då Beryl.

Beryl Cook, en av världens populäraste kvinnliga målare är död. Hon var självlärd och slog igenom när hon var en bit över 40.

Hennes figurativa, berättande och roliga tavlor älskas av många. Fiiina konstvärlden inkluderad, vilket är lite förvånande eftersom de brukar hata sån här lättillgänglig nostalgisk folk-konst.

Beryls målningar är inte min grej per se, men, som di säger; Om ett konstverk rör vid något inom någon - vem är jag att döma?

C*U*T*E

Ska man schakra sina små baaarn för att Mummy Dearest måste bygga på sitt vaaarumärke så ska man göra det med klass tycker jag. Utan hyckel. Pang på. Full frontal, med sylt och spets. Så här.

Ny bahytt till Lydia.

Som en avskedspresent, nu till sommarn? Tror det kan va nåt faktiskt. Så slipper hon den äckliga dödssolen i fejset i alla fall.

Ö fr v medsols har vi då här den sidenröda 'Morgonrodnand'.
Sedan 'Spritzy', 'Majorskan på Ekeby', och slutligen 'Schwarzwald-bakelsen'.

Vad tror vi om bakelsen på spöket?

"Rama in kompositionen med en formklippt häck

i nederkanten" tycker nya ADn. Hon skickar med en hjälpsam skiss som bara är liiite lösare än min pastisch på hennes skiss här------->

Formklippt häck i nederkanten. Ja tjenare.

OBS: Jag klagar inte! Detta är INTE klag!
Den dagen jag klagar på illojobbet dräper jag mig själv.

Det är... förbryllning.
Fan. Kan jag inte bara färglägga denna och skicka?

Lyssna live på Cynthia Nixon nu!

I datorn.
På underbara BBC Radio 4-programmet 'Woman's Hour'.

12 days and counting

sen har vi en egen gräsplätt.

Jag: "Men då måste vi ju skaffa gräsklippare?"
Emmet: "Öööö... ja, det antar jag."
Jag. "Äsch. Vi har inte råd. Jag kan krypa omkring och klippa med sax ett tag."
Emmet: "Bra."

I mammas drömmar

är jag lite mindre A-manda och lite mer som en tjej som heter Tina.
Mamma pratar ofta och varmt om denna Tina.
Vad Tina gjort och sagt, vad som hänt i Tinas liv på sistone.
Jag lyssnade väl, och hummade sådär som man gör när mamma snackar om nån trevlig jobbarkompis eller nån av syrrans gamla polare från byn som kanske flyttat tillbaka.

Sen verkade Tina trumfa mig på matfronten.
Bitch.
Jaha?
"Äppelcidervinäger mamma? Har du testat äppelcidervinäger till det-och-det?"
"Oooo ja. Det har Tina redan tipsat om förstår du."

Och på karriärfronten.
"Jag har fått en bok antagen mamma. Och kanske två barnböcker, i England!"
"Jaha. Men du, Tina, hon är med på dansen! Hon är nästan i din ålder. Hon har en liten son nu också. Och gift. Är hon. Ja det tror jag i alla fall, jag vet faktiskt inte... Dom kanske inte ÄR gifta.. ?"
"Ja men mamma, j-a-g vet inte! Frågar du mig? Jag vet inte vem denna Tina är?"
"TINA? V-E-T du inte?! Vem det Ä-R? MAT-Tina? Nähä men då ska jag skicka en tidning till dig så kan du läsa förstår du. Allt om Tina."

Söt katalog.

Jag får lite Blur-känsla.

Är jag med i den söta katalogen?
Jag tror det. Hoppas och tror. 13 juni släpps den.

Undrar vilka alla andra är som är med. Undrar vad dom tänker.
Undrar om dom har skrivit anspråksfullt.
Som Bokhoran Helena vill ha:

"Åsikt: vi behöver mer anspråk i svensk nutidsprosa."

Jag har i alla fall försökt.

Det är sant. Det var ingen engångsgrej, Lil'Sis. Den här bloggen vill oss alla illa.

"Jag har väntat länge på att bloggen skulle förolämpa mig. You fuck, vill jag säga tillbaka. Hur gör man?

Tutt"

Bloggutmaning: Tre Saker

(á la Hillevi Wahl). Kör på du med. I kommentarerna eller var som helst.

TRE namn jag går under:
- A - manda (uttalas stört, betoning som 'badbalja')
- Hell-berrk (med fejk-tysk brytning)
- Wife-y

TRE saker som skrämmer mig:
- Döden döden
- Ren jävla elakhet (min egen också)
- Psykon

TRE saker jag har på mig:
- Fejk-uggs
- Lindextrosor, alltid samma (samma modell ej samma par)
- Vigselring

TRE sanningar:
- Folk är inte så dumma som man tror. Dom är ännu dummare.
- Blyga barn får inget.
- Var och en blir salig på sin tro.

TRE saker jag verkligen vill ha:
- Wash'n go-hår.
- Ett eget arbetsrum.
- Sköna, snygga skor - the Holy Graal.

"Hoppas du såg till att han tog åt sig ordentligt med ris denna gången bara"

Svar: Nej han tog sig för lite. Jag är orolig.

Jaha då har vi snart knäckt måndan.

Inte så tokigt.
Här: En rosa ros
för att du är så duktig.

Ja! Bra förslag!

Retorik ska fan inte bara vara något för "makteliten" - att inte kunna tala för sig sabbar ju hela livet.

Nån som sett Corpse Bride?

Jag är sugen på att hyra.
Men inte kan den vara bättre än A Nightmare Before Christmas?
Som jag & en av mina kvinnliga förebilder Jessi såg i Göteborg 1993 ensamma på hela bion - det är ensamt ibland; att ha god smak och att vara före sin tid.

Min man - en orm

Jag har haft det på känn, ett gradvis attitydskifte hos maaaken. Nu när det börjar gå så himla bra för mig. Det har blivit ett jävla svansande. "Vad snygg du är idag. Ska jag ta lite fina publicitetskort på dig? Är du sugen på nåt gott viiin? Vad kul att du fick så fint omdöme om din romaaan. Jag får följa med på släppfesten va?"
Förut var jag en tragisk liten fru. Ett charity case, en gullig tokstolle som man kunde hunsa och håna och använda som nån typ av betjänt. Ja ni märkte ju själva här i bloggens vagga. Jag lever ett ledsamt, ensamt och innehållslöst liv. Om jag inte fick blogga om lite påhittade grejer, Lil'Sis och maaaken så skulle det inte bli nåt. Och på nåder gick han med på nåt enstaka foto. Motvillig och dryg som nån annan superstar. Men nu när stjärnglansen har börjat stråla från mig är det en annan ton i skällan. Jaja.
Det är tre saker jag vill att du ska veta min gode E:
1) Jag har närt en orm mellan mina lår. Har börjat fatta det nu.
2) Pre-nup agreements kan slå åt otippade håll.
3) Din gamla dröm om en kooookbok är INGENTING jag tänker hjälpa dig förverkliga medelst denna framgångsrika blogg. Jag ser rakt igenom dig. Capiche? I synnerhet bild tre och ditt patetiska uttalande: "Skriv på bloggen att det bästa med den här rätten är att man får tid med att städa upp medan det puttrar!"
I'm on to you. Golddigger.

Tävling: Ditt barns teckning blir ett smycke.

Riktigt sött, kolla giraffen (?) lite längre ner.
Tävla med ditt barns (0-3, 4-6 och 7-9 år) bästa sommarfigur fram till 15 aug.
Teckningen ska vara på ett speciellt kort som du beställer från silversmeden själv.
Mer här.

Rätt bra om kvinns som

också skriver om det mööörka.
Jag gillar teorin mot slutet, när dom väl slutat löjla sig (varför måste förresten redaktionella texter & bilder om kockar och spänningsförfattare alltid barnslas till? "Titta på mig, en brödpinne som mustasch, haha, och titta här ligger deckarförfattarinnan i en Vacker Kappa och ser lite weird/sexy ut och smekar en krig-kniv").

Jag gillar alltså teorin om att det otäcka är som en säkerhetsventil för oss snälla flickor; ett fridlyst skrivrum där det är okej att utforska det onda och groteska.

För det är nåt jag bävar lite för faktiskt.
Dragningen åt det hemska.
Styggelsen är förjävlig i vissa stycken och det kommer jag få faan för.
Men jag ångrar det inte.

Helvette

maaaken har kastat glasögonen, blivit gay, färgat bort de grå tinningarna, plockat brynen och blivit 10 år yngre. Tävlar just nu i Eurovision för Turkiet.

(Terry om Charlotte: "Jag tror ni kommer gilla detta. Helt okej.
Fast lite otäckt."

Shit hon har ju FÖRSTÖRT sig själv.
E: "Varför är hon askgrå i början? Går botox över?")

I loony-bin-kategorin favoriserar vi de fyra brudarna, sminkade tokgubben och flickan med tvättkorgen. Och, som Tutt, Daft Punk-skrivna Frankrike. Fast tror han att han är nån jäkla Jarvis eller? Snälla France, man kan inte vara pretto i Eurovision i 167 år och sen bara komma och SKOJA TILL DET.
I babe-kategorin Ukraina.
I söt-svettig-kille-kategorin Danmark.

Larry my love

Jag är lite kär.
Det är okej säger E. För han och Larry är så lika.
Alla tycker att dom är som Larry. Det är Larrys geni.
E är också lite kär i Larry.

Här i Oxford stalkade jag en stackars amerikansk turistgubbe ett helt kvarter för att han var så lik Larry.
När min svåger hade mött Larry på LAs flygplats blev jag så avundsjuk att jag fick tårar i ögonen. OBS Sant.
Svågern rapporterade att Larry såg sur och uttråkad ut, med sina två snälla tonårsdöttrar och sin fru. Det var precis innan skilsmässan kom vi på senare. Frun var stormrik hycklande 'miljökämpe' som förbjöd skönt toapapper och sänglampor hemma men tyckte det var heeelt okej att flyga flygplan hit-och-dit bara hon offsettade sina carbon footprint points (ja tjenare vad braaa det systemet funkar. För hycklarnas samveten).
Efter skilsmässan gick Larry runt och tände varenda fucking lampa i hela huset.
Hade jag också gjort.

Det roligaste med melodifestivalen

i UK är den här gubben. Han är en blandning av Arne Weise och Alex Kjolman och sitter och kommenterar alla framträdanden, programledarskapet och inte minst de små kackiga presentationsfilmerna - ytterst taskigt och träffande.

Vi ska mysa med beef curry, popadoms, naan, yougurtdip och cabernet sauvignon.
Ni?

Nöff nöff

Baaarnbokstips (du som vill skriva):
Den jag gör illosar för nu, som nån annan skrivit, är en slags blandning av Törnrosa och Prinsessan och Svinaherden - fast rolig. Låna gärna detta klassiska trick. Skitbra om ens egen idé visar sig lite för torr och trist och o-originell. Ta en känd saga och skruva till den, eller blanda två. Som sköna David Roberts gjorde med Cinderella i skojig art deco-stil, och senare med Rapunzel - på 1970-talet, i ett höghus.

Fredagsflams: Helikoptern på riktigt typ.

Behöver din presskonferens bli festligare?
Sänd in Flygande Penis.

Nu kan du också bli en mardröm i Photoshop.

Precis som jag och Gwyneth.
Skynda över till urduktiga Ina!
Så himla kul.

Fyyy faan

så äckligt. Louise bloggar (alldeles för vänligt tycker jag!) om ett fasansfullt kill-beteende.
Jobba med karlar är toppen för det mesta men sånt där.... äääää jag vill göra våldshandlingar.

Musik.

Oh yeah.

Sköna gäster.

Trevliga goodie bags.

Maaken och Arthur

- som har fått fin ansiktsfärg och växt flera decimeter över sommaren.

Och här är Tutt & P.

Liisten, to de tjildren of de night.... what mjoosik they make...

Så här ska jag se ut.

Och här ska vi hålla till tycker jag.

Förlaget: "Har du några tankar kring släppfesten i höst?"

Jag:
"Tell me when to stop."

Nu är det spikat.

Lydia stannar här i gamla skolan. Hon snackar om plikt men låt oss vara ärliga: Hon älskar stället.
Arthur flyttar med oss till nya huset. I natt var han så glad att han visslade Rammsteins Engel runt treslaget. För på baksidan av vårt nya hus, på andra sidan kärret och förbi de övergivna kolonilotterna, där ligger gamla hospitalet. Och vem bor där om inte Arthurs favoritkusin Miriam! Dom har inte setts på 130 år för Miriam törs inte sväva över stora vägen.

En skrivarkurs i ett enda blogginlägg.

Linda U var hygglo-schyssto och svarade på mina frågor i efterskott för jag missade hennes författarchatt.

Hennes svar (under rubriken Skrivtips) är fanimej det matnyttiagte jag läst om romaaanskrivande i år.

Tack Linda!

Så sätt sprutt och skriiiv nu vänner. Belinda har rätt, det är ett gött (kvinno)yrke. Om man överlever svältåren.

dagens läxa

Redaktööören för ett av mina brittiska barnboksprojekt höll på att komma av glädje när hon såg draken och monstret i min skissbok. Dagens läxa för mig: Gör inte grejer mer komplicerade än de behöver vara.

Jag tror hon ska få ett litet uppsnofsat original på vackert papper i bröllopspresent, no?

Blivande baaarnboksmänniskor, här är lite tips:
Roliga illosar är vad dom vill se. Dom som vill ge er världens kuligaste jobb. Med känslor och gester. Sen spelar det mindre roll om man inte är världens främsta akvarellmålare. Gärna krafsiga. Alltför 'serietecknaraktiga' ser så billigt och trött ut.

Annat dom gillar är: En nästan filmisk känsla för komposition och riktning. Villighet att göra många ändringar (även om man inte alltid håller med).
Sånt man inte alltid har koll på även om man kan "rita fint".

hahaha jag blir så provocerad

"Ebba lämnade Expressen för drygt två år sedan och har förändrats en del sedan dess.
– Jag är lite snyggare, lite smartare och lite gladare, säger hon."

Bara "lite"?
Vad är det här för ny Kristuslik ödmjukhet?

M-E-N:
VAAR ÄR DIN ROMAAN ? DET VERKAR JU SÅ MYSIGT ATT SITTA OCH SKRIIIVA. OCH ATT BLOGGA OM ATT MAN VILL SKRIIIVA.
PÅ DIN FINA LAPTOP.
ATT DU HAR SKRIVIT TVÅ KAPITEL!

(förlåt:
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA)

HALLOJ ALLA LALLARE OCH MYCKET-SNACK-OCH-LITE-
HOCKEY-MÄNNISKOR. HÄR KOMMER ETT TIPS:

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken.
Det är dåligt för ens vaaaarumärke.

Halloj alla andra.
Fan vilken tur att det finns såna här tomtar så att vi ser bättre ut.

Bildgooglade "Hunden".

Hittade vidrigt litet träsnitt från 1548 som visar en för mig obekant tortyrmetod, medelst "Hunden".
("Folter mit Hunden")

Kan inte ha varit speciellt effektivt. Ganska omständigt om du frågar mig.
Stackars gubben.
Och stackars Hunden.

Idag är det en sån här dag.

Hunden

Jag: "Om vi skaffar hund då, vad ska den heta?"
E (på svengelska): "Hunden."

Jag börjar gilla tanken.
Men mest gillar jag denna. Billig i drift och mycket duktig.

En reflektion i efterskott med skrattårar i vrårna: Vi är tamejfan inte kloka nån utav oss. Alla har en tok, indeed. Gu vad skönt.

Gästblogg: ALLA HAR EN TOK INOM SIG

och där borde den oftast inte stanna.

Jag tror bestämt bloggen försöker säga mig någonting obehagligt. Surfar intet ont anande in och kommenterar Inlägget om Ian Ziering, och vad får jag för ordverifiering???
Jo det står ARSFCKT med stora röda bokstäver! Känner mig både road och aningen paranoid, tittar nervöst på Nicko. Sånt här händer nog bara mig ha ha ha. Skickar med bevis.
Arsfckt - tack men nej tack.
Pöss Lil´sis

PS: jag lovar och svär dyrt & heligt på att bilden ej är manipulerad på nåt sätt. När jag såg vad det stod satt jag bara och stirrade en stund, läste om och om igen....för bra/dåligt för att vara sant liksom

En riktig engelsk gentleman

behöver tydligen inte två men hela tre border terriers för att dräpa en utter.
Ska jag säga till maaaken.

"William Carruthers poserar här i en studio med en uppstoppad utter. Hundarna är Allen-Piper, Jean och Tally-Ho. Bilden är tagen någon gång efter 1923."

Maria Lundqvist

säger nåt bra i Expressen idag:

"Motto: Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke."

Lil Sis säger hej.

Jag tycker ändå att hon skulle ha valt stora solglasögon.
More is more.
Men, hon jobbar som hon jobbar.

Har hört rykten om att Lil Sis planerer en spinoff-blogg förresten.
"Alla har en tok."
Eller blir det ett gästinlägg? Spänningen är obarmhärtig.

Xtina, stinn yummy mummy.

Hon har implantat dessutom va? Ser lite ont ut. Fast gött att hon inte tokbantat.
Och Jordan är polerad och välskräddad som vanligt.

Förlåt. Men idag är jag intellektuellt bombad.
Detta är det mest avancerade jag gjort på 31 timmar.
Puss.

PS: En ytlig blajjgrej till:
Jag tycker att Ian Zierieng har åldrats rätt snyggt. Men vem är han?
Nån annan gammal friare från Schövvvde?

Fry up

nu. Jaaa.Tack. Annars blir det liksom inte helg.

Vilken låt bara _är_ du?

Kicki hade en grej där hon 'gav' olika skribenter sin egen symboliska låt. Som skulle kunna börja spela automatiskt när man kom in på bloggen och fånga hela tonen. Katerina J skulle ha en marsch. Roligt.

Vilken ger du dig själv? Please, jag vill veta.

Jag måste ha två.
Båda dessa är min person, right Tutt? Lil Sis?
The Promise
och
Killer Queen

Har spenderat osunt mycket tid på att komma fram till detta. Skäms inte.
Lite Ally McBeal va, att ge sig själv en signaturmelodi?
Shoot. Vill ha vem DU är i musik.

* Le Fredagsflams Extravaganza *

1) Björnar på lekplatsen.

2) Världens mest bekymrade kattunge?

3) 10 synvillor på 2 minuter (skön låt, skön kille).

4) Maj blågg in Svenglish.


Ooooo nu knackar Arthur inne i skåpet real time! Jag går och kollar.
Nej, tomt å tyst. Den lille teasern.

Jaga lyckan

funkar inte eller hur?
Lyckan smyger inpå och knackar på axeln, säger goddag och tassar iväg igen.

Det gjorde den nu.
Gråväder, kaffe, diska, och underbara Annie Lennox på vårt "sommarprat" (Desert Island Discs).

Att impulsköpa en hund

är ingen bra grej.

Det ska vi inte göra. Bara det att vi känner en tant som har en borderterriertik som har fyra fyraveckorsvalpar. Och en (eller två) skulle matcha nya huset så bra.

(skojar)

Jag har sagt okej.
Om maaaken kan förhandla till sig lite pappaledighet.
Eller puppyledighet menar jag.

Har läst ut

denna nu.

Utfärdar spoiler-larm nu för dig som är som jag, och inte vill veta ett jota om nåt man planerar läsa:

Jag blev helt förförd. Det är ingen perfekt bok, långt ifrån, men oj så mycket klumpig redigering man kan förlåta när man gillar grundkänslan. Litterääär chick-lit, får man kalla't så? Rekommenderar varmt. Och alla skulle lätt fixa att läsa den på originalspråk.

Ännu en superstar

med befriande normal partner: Cynthia Nixon med sin tjej Christine.
Sympatiskt.

Underskattat marknadsföringsgeni?

Följ med mig i denna tankegången:
Hans Scheike.
Grafologen, feel-good-filosofen, riks-smiskaren. Äckelgubben, som en del säger.
Vilket geni.
Hans har ju gjort det många bara kan fantisera om. Han har ett urstarkt varumärke. Stark look. Kör ett helt eget race. Känd långt utanför sveriges gränser. Kvällstidningsfoder i decennier. Och det sköna är ju att hela pervogrejen är löjligt vanilj. Lite posha bruttor med klimakteriekris som vill konfrontera sina hangups kring fadersgestalter, bigami och mild fysisk disciplin.
Vi ska nog vara glada att Scheike valde att följa lustprincipen i sin försörjning. Att han inte är rädd för löjets skimmer. Att han bara vill vara lycklig i sin lilla pisksekt, och göra alla sina psykolog- och kirurg-flickvänner tillfredsställda. För hade han använt sina krafter mot mer manipulativa mål hade vi suttit i klistret, vänner. Vi hade haft Hans på våra frimärken. Krogshow med Hans. Risifrutti med skäggsmak. Hans som ny Mama-bloggare.

Och här demonstrerar jag "Den dubbla roterande lotusblomman".

Har städat, handlat, klätt om

och lagt en lätt make-up.
God afton.

Förlåt min sjabbiga klädsel

men nu måste jag trippa ut och handla mat.

PS: This just in! Britney har tjackat nya stövlar.

"Säljblad till handeln" eller "Hur man polerar en gråsten"

Hahaha, vad har vi gjort vänner? "Välbesökt" blogg?
Beats me, jag skiter i statistiken. Är vi 2-3 om dagen (inkl. mig) är det mysigt.

"Pseudovetenskap"?
"Formgivning"?
Jojo. Fint ska det vara. Man ska inte klaga.

PS: Har klippt bort lite info om romaaanen.
Handeln vill tydligen veta mer om handlingen än ev. framtida läsare.

PPS: Hej Handeln! Kul om du hittat hit. Allt bra?

Idag ska jag vara en geisha.

Igår var jag en drake.

Men idag ska jag:
Jobba utav h*lvette men få det att verka lätt.
Skratta tyst-tyst och bara när jag har skriftlig tillåtelse från en manlig släkting.
Inte svära så inni h*lvette.
Inte gå bredbent.
Ha på mig något Vackert (inte samma collegetröja i 1,5 v, ja tjenare).
Massera maakens fötter.
Mata honom med saké på sked, och nån typ av risboll.
Torka hans mungipa med ett stycke linnetyg.

Japp, jag ska bomba mig själv tillbaka till medeltiden.
Med ett leende.

Norén och jag.

Jisses. Thommy är putt.
Och det är som om det handlade om mig, bara man byter Lasse mot Mandis (och stryker joggandet):

"I dagboken kan man bland annat läsa att Lasse liten städar mycket, springer, äter humrar, skiter, tittar på stjärnorna och framför allt tvättar. Men han ägnar också utrymme i boken åt att såra och förgripa sig på sina medmänniskor [ ---]. Det är ingen hygglig prick precis. [ ---] Alla bilder som ska publiceras på honom, dem ska han själv först noggrant studera och godkänna så att han i tidningen ska se så demonisk ut som möjligt. Ve och fasa!"

Hahaha. Gubbs. Så känsliga! Thommy, Thommy, more than just a pretty face, huh? (PS: Dagarna har inside info, hehe, kuuul.)
Och: Är det för att Lars Norén och jag är otippade tvillingar som jag fått denna vackra PR-blurb om min kommande romaaan av Noréns redaktör (tillika skräckförfattare)?
Äsch. Skit samma. Snällt är det, och jag blev rörd (och lite generad). Tack!

"Styggelsen är full av färg och karaktär. Värjer inte för de otäckaste scener. En berättarförmåga utom all tvivel. Imponerande."

Kristoffer Leandoer