tisdag 30 september 2008

Sverigeminnen.

Lycka är:

En hett eftertraktad galltvål och ett vackert collage-brev i present från lovely T.

Och ett oanständigt broderi OCH en oanständig magnet från lovely Maggan & Tutt.

Och den unika nåltovade broschen Dått som ska bo på min basker i vinter. Tack lovely J.

Re-sööörch.

No points for guessing vilken volym jag finner mer intressant.

London får vänta. Piss. Ligger i sängen och mår sådär. Jaja. Det som inte dödar härdar.

måndag 29 september 2008

This just in:

Freddie Ljungberg + Natalie Imbruglia = sant?!?

Jaja. You may call me Aftonhoran.

Skryt skryt skryyyt

Oj. På bokcirklar.se finns en människa med mycket god smak.

Titta på de fiiina namnen under mig
Titta på deras fiiina böcker.

Ha ha ha ha ha ha ha.

Nämen förlåt.
Allvarlig sensmoral:

Kunde jag göra detta så kan du också göra det du innerst inne vill.
Jag menar det.
Kör på för fan. Detta är ingen generalrepetition, this is it.
Vi har bara sisådar 16 000 dagar kvar att leva ju - och det är om man har svintur och blir 80.

(Montage från Bellsises boklogg - tusen tack, whoever you are.
Älskar din avo dessutom.)

Nej det är ingen prinsesstårta

och jag är ingen bakdrottning á la Ina.

Men en spartansk äppel-smulis gick hem det med.


Mycket smul ska det vara tycker jag.
Och bästa vaniljglassen.

söndag 28 september 2008

Tidy-up-helg.

Fasen vilken sprätt vi har haft. Lite höströjning över det hela. Hade en del ofixade grejer kvar efter flytten, sekundära saker man gärna förtränger efter första ruschiga månaderna men som hänger som en grå svepning över axlarna. Kassar och lådor som börjar samla damm, med innehåll som måste packas upp och sorteras. Alla dessa beslut; "var ska jag förvara det-och-det nu när jag inte har mitt fula dokumentskåp längre," "oj, en kasse med halvskadade kuvert och dåliga pennor" osv.

Nya ledorden är: When in doubt: Throw it out.
(Jag är bättre på det än 'somliga andra'.)

lördag 27 september 2008

Rösta fram finaste barntårtan.

Nu ser vi till att duktiga Ina vinner.
För det är hon banne mej värd.

Rösta här på:
"Rosa doptårta i två våningar"
(Irinas)

PS: Grattis till Expressens & DNs förstasidor tjejen.
Fan vad vi kan.

PPS: N
är kommer din smaskiga vackra tårtbok Ina?!

Utmaning.

Hoppar på Tre Styckens utmaning.
Kör på du med. Om du känner för't.

1) Tre saker om dig själv som du är stolt över:
Känslig, jävlar-anamma, livlig fantasi.

2) Som vän är du?
Ofta tråkig. Ibland underhållande.

3) Är du bra på?
Kött, sås och potatis.

4) Är du avundsjuk?
Inte ofta.

5) Öl och pilkastning eller discomusik och dans?
Öl och discomusik.

6) Tränar du? Isåfall vad och hur ofta?
Nej.

7) Det första du gör på morgonen?
Känner efter hur kissnödig jag är - måste jag upp eller kan jag ligga kvar?

8) Hemlig "förälskelse"(typ nån skådis eller annat "oskyldigt")?
Min svåger.

SKOJAR.

9) Pratar du med dig själv?
Ja men inte högt.

10) Mest märkbara tantvarning?(om finns)
Shoppingvagn.

11) Vad skulle du vilja göra mer på din fria tid?
Borde vara mer social. Och har dåligt samvete för alla olästa/osedda böcker & filmer.

12) Något nytt projekt på G i snar framtid?
Ja. Lite skriv och lite rit som vanligt.

13) Nåt som du SKULLE VILJA göra, men som aldrig får tillfälle, tid, råd med?
Gå på fotvård.

15) Är du pinsam ibland? När?
Ja. Kan prata en del smörja på fyllan.

16) Person som du avskydde i skolan?
Äckliga översittare.

17) Hångel på första dejten?
Kanske.

18) Din bästa killkompis (om ej nu, sen förr)
Måste vara Johan på lågstadiet.

19) Vad gör du på helgerna?
Lång sen fruktost med tidningar & chit-chat med maaaken. God middag.

20) Livsdröm?
Att göra det som det är meningen att jag ska göra, så bra jag kan.

fredag 26 september 2008

Bokhororna har minglat med min snygga

förläggare (6:e bilden uppifrån).
GAH!

Och ha det så mysigt på mässan lyllosar.



Ta mycket foton. Och krama den här killen när du ser ho-
nom.

Ha en smaskig helg.

Dagens sjuka craving: Prinsessbakelse.
(Är helt allvarligt sugen på att försöka göra egna. Sick. Jag gillar ju inte ens kaffebröd. Kanske kan sleva i mig lite vispgrädde bara?)

Thriller-stafett: "Enbart en viskning"

Utmanad av Terése. Mitt bidrag längre ner.
Jag utmanar Penny att fortsätta.

"Ni minns väl de där papprena man börjar en historia, skriver några rader och viker ihop, så att nästa person får fortsätta där historien slutade? Liknande är utmaningen jag igår fick från Terése. Ta det för vad det är, en rolig grej.


Så Thrillern "Enbart en viskning" kommer här":

Enbart en viskning
Enbart en viskning var allt som hördes, i övrigt var det helt tyst. Hennes ögon glänste när hon stilla lutade sig fram för att höra de svaga orden. "Snälla ge mig din hand, ge mig en chans. Jag lovar, ja, jag lovar allt vad du vill, vad som helst bara du ger mig din hand, så snälla, snälla, ge mig din hand!"

Skulle hon våga? Hon tittade länge på varelsen som låg där nere. Tårarna rann när hon tvekande sträckte fram sin hand. Jag måste göra det, jag måste bara göra det, tänkte hon. Jag kan inte låta bli... Hon kände något mot fingertopparna... något kallt... Det gick som en skälvning genom hennes kropp, men från någonstans djupt inom hennes så hittade hon en inre styrka. Hon tog den iskalla handen, utan att visa sina känslor. Alice hade sett något djupt inne i varelsens blick som visade en godhet.

Tankarna gick blixtsnabbt genom hennes huvud hur hon skulle ta kontrollen över varelsen. Med en mjuk faströst ,sade hon: För att ta oss till friheten är vi beroende av varandra du och jag. Glöm inte det! Får Zack den minsta aning om att vi vet hans hemlighet om koden till valvet, så kommer han låta oss "försvinna" . Varelsen vred sig i slingrande långsamma rörelser......Du vet, du vet.... om hemligheten.... hörde hon honom väsa, med en röst som fick huden att knottra sig! Alice tittade lugnt på honom med sin klara blick, tog hans hand i ett stadig grepp och sade...... Vi måste tillsammans göra allt för att snabbt komma till valvet före Zack.

Ljudlöst smög dom i korridoren, det fanns inte någon tid för rädslan nu. För lät hon tanken bara nudda en uns vid vad hon var på väg att göra nu, så skulle känslan av tvekan kanske ha övermannat henne. Varelsen gnällde med ett strävt väsande vid hennes sida, när hon drog honom vidare.

Snabbt, snabbt tassade dom fram tills dom nådde porten. Alice repeterade koden febrilt i sitt inre för att vara beredd så fort dom kom ner och med darriga händer slog hon koden. Ingenting hände, hela tiden kände Alice hjärtat slå hårt i kroppen. Det måste bara vara rätt kod, kunde det vara så att Alice i sin desperation blandat ihop siffrorna. Alice puls var outhärdligt hög om ändå den kallsvettige tillsynes färglöst bleka mannen vid hennes sida kunde vara still, så.... Så äntligen! Kodlåsets klickande visade att hon ändå hade rätt... Men just när hon skulle släppa den iskalla handen för att öppna dörren till valvet, så kände hon förändringen. Hur handen från att ha varit kall och slapp, grep tag i henne med en styrka som överraskade, en styrka som gjorde ont. Hon vände sig långsamt om mot sin följeslagare.

Hon såg hur han förändrades, det var ingen kraftlös stackare längre. Hon såg hur hans kropp återfick det som så länge varit förlorat och hon såg hans ögon. Hur kunde hon tagit så fel? Hur kunde hon sett godhet i dessa ögon som nu triumferande stirrade tillbaka?

"Du stannar här." Hans röst var plötsligt fast och hård. Hon kände paniken komma krypande. Det här var deras enda chans. Om Zack fick veta att hon försökt ta sig in i valvet var det kört. De måste komma undan nu, annars fanns det ingen mer möjlighet. Varelsen sköt henne hårt inåt rummet. "Jag hjälpte dig", hennes röst bar och lät stark och dov mellan betongväggarna. Hon var förvånad själv över hur bestämd hon lät. "Jag tog din hand och drog dig upp ur det där fasansfulla hålet". Nu, måste du hjälpa mig.

Hon såg tveksamheten i hans ögon och höll fast vid den med skärpa trots sitt bultande hjärta och ångesten som skar som knivar i magen. De vände samtidigt på huvudet när de hörde en dörr slå igen långt borta. Åh, nej – det var han. Hon såg paniken växa i sin följeslagares ögon och tvekan, skulle de springa in i valvet, eller tillbaks? Skulle hon gömma sig. Var skulle hon gömma sig. Och från vem. Plötsligt visste hon inte alls vem och vad hon kunde lita på.

Långt bort kunde man höra steg. Först långsamma, sedan allt snabbare, allt närmre, allt mer bestämda. Som i ett töcken famlade hon bakom sig för att på något sätt finna stöd. Mot någon eller något. Hon vacklade till en aning innan hennes hand lyckades greppa om porten till valvet. Knappt hann hon reagera på dess kalla, skrovliga yta förrän den med ett ryck slets igen. Smärtan i handen var obeskrivlig.

Luften i rummet hon befann sig i försvann. Hon trycktes upp mot väggen ofrivillgt men fann den trygg trots att den kylde mot ryggen så att svetten kondeserades till svala droppar. Hon pressade handflatan mot väggen för att döva smärtan. Hon ville egentligen att den skulle dröja kvar lite. Den gjorde henne koncentrerad. Alla hennes sinnen var beredda. Dammkornen stod stilla i luften som vita prickar i det halvmörka utrymmet. De fångade ljuset från gluggen högre upp. Hon stirrade på dem medan hennes tankar fördes till solen utanför, där allt började i vad som kändes som ett annat liv.

"Alice. Vad i helv... "
Zack. Han var ikapp dem nu. Hans fräna kroppslukt var det första hon uppfattade. Varelsen brevid Alice halkade till på det ojämna golvet. Dess klor raspade i stenen.
"Alice, fort, bort från den där," sa Zack och bredde ut armarna mot henne. Det fanns ingenting ondskefullt över honom. Varelsen fräste. Något blänkte kallt i dess hand.

Här fortsätter historien.


Var med och skriv en gemensam berättelse!
Läs först igenom historien på bloggen hos den som kontaktade dig. Du kopierar också all denna förklarande text i inlägget hos den som kontaktade dig. Kolla ovanför rubriken om temat är Thriller, Humor eller Romans. Följ temat som är på just din historia! Var och en skriver en till tre mening/meningar. Längst ner fyller du på med ditt namn under listan av författare, länka gärna till din sida. Därefter publicerar du på din blogg och kontaktar någon som du vill ska fortsätta historien. Du försäkrar dig om att historien publiceras hos den du kontaktar. Annars kontaktar du någon annan. När du gjort detta bekräfta du hos den du fick ifrån. På kvällen den 15 oktober 2008 skall du som då har en av de tre historierna kontaktar Peter PC Carlsson på bloggen Enbart som startade historien den 15 september. Därefter publiceras historierna i sin helhet på http://enbart.blogg.se/


Författare: Peter PC Carlssson, Proforma, LissenTo, Anna, Matmia, Ischa, Misen, Mamma Mia!, Terése, Amanda,

torsdag 25 september 2008

Studiebesöks-dag.

Tvångstanke:
Att inte kunna stå emot en impuls att bara grabba tag i finaste Pisarro- eller Sickert-teckningen och knyckla ihop den till en liten boll.


Vad skulle dom göra? Spärra in mig nere i The Ashmoleans katakomber?

onsdag 24 september 2008

Är den här gubben på riktigt?

Undrar jag.
Ni som vet allt.

Hur kommer det sig att varenda gång man läser om honom så lyser journalistens vämjelse igenom?

Han verkar ta sig själv på groteskt stort allvar hur som helst.
Jag är fascinerad.

Har aldrig köpt


nåt kändisplagg från en high-street-kedja.

Madonnas på H&M var ju rena skiten, Lily Allen på New Look var omedvetet komiskt och Kate Moss för Topshop svindyrt + inte gjort för korta ben.

Men nu!
Celia Birtwell är en legendarisk textildesigner. Topshop har just släppt hennes andra billighetskollektion.
Ursöta vimsiga romantiska snitt och retro-stuk.

Har norpat mig en cape-klänning i siden fast jag inte har råd.
Den hade ju cape.
Cape!

PS: Magnet-klippdockan överst är slutsåld. Bu.

tisdag 23 september 2008

Hmm. Skulle jag ha satsat på

nåt lite mer färgglatt?

Legendarisk svensk fotbollsfru som varit med ett tag

publicerar en tell-all-bok; "Stolpskott och pungsparkar".
Hahaha.
Hon namnger 'dåvarande fruar' (mjaaaooo, kl
ös) som varit taskiga mot henne.

Lite gött.

Tumble outta bed and

stumble to the kitchen,
pour myself a cup of ambition.

Ja. Det är en sån dag.

måndag 22 september 2008

Upp-och-nervända världen


Alla, och då menar jag ALLA mysiga pappershandlar här har redan plockat fram julkorten. På posten frågade en tjej framför mig efter årets julpostregler. Jag kan inte annat än att svepas med, och det kanske är lika bra att bli inspirerad för jag borde börja göra mitt PR-julkort nu (till nya och gamla uppdragsgivare).

PS: Vad tycks om den vita, på super-rea? Jag tänker överrasknings-lussemorgon för Emmet. Push-up till det.

PPS: Tante Jul har börjat på sin adventskalender. I love!

Skamlös självhyllning.

Asså jag har nollkoll på besöksstatistik och flöden och sånt. Känns ointressant. Min blogg är fan ingen business.

Det enda jag kollar är en daglig automatisk email-rapport om vem som besökt min illustrations-portfolio online. Bra att kunna snoka ibland, om jag t ex skickat ut en liten PR-kampanj. Kunna se att oj, BBC har varit inne och kollat, och titta Bonniers, jaha då gjorde man i alla fall nån typ av intryck, kanske ska följa upp med ett samtal fast det är läskigt.

Men idag googlade jag mig själv. Hittade det ovan. Vet inte riktigt vad det betyder men jag blev glad. För jag sätter 1000 spänn på att de Kända Namnen i sällskapet har agenter och marknadsföringsplaner och budgetar och kontaktnät och sån lyx i ryggen.

söndag 21 september 2008

Man blir inte lycklig av att tröstäta heller.



Men ikväll ska vi göra ett ärligt försök:


-Svampsoppa
-Steak and ale pie, mos & gröna bönor (ja precis som på bilden faktiskt)
-Thornton's continental (praliner)


Sen tror jag vi klämmer ett Morse-avsnitt. Om inte annat för att det är kul att sitta och säga:
"Nämen kolla, har det legat en vinbutik på den gatan."

Nu slår vi till.

Shoppingvagn halloj.

E har fått nog. Droppen var när jag ringde från mataffären igår och sa
"Juice eller sherry, du får fan välja. Jag pallar inte att bära hem båda."

Pärlor.

Bara för att jag tycker det är skönt att titta på dom.

Bilden kommer från Kim som gjort en rapport från Sydafrikas inredningsbutiker på Bloesem.

lördag 20 september 2008

En annan anglofil talar ut.

Tack kära Fredrik Lindström.
Jag har heller inte fattat varför man i ett land som är kallt, mörkt och rått 85% av året har förkastat mysig omslutande inredning och färg.

Är vi svenskar lite självplågare?
Fan. Vi är suckers för allt "fräscht", "enkelt" och "stilrent", no?

Idag




är det en sån här dag.

fredag 19 september 2008

Jaså det är dig jag gått och

varit sugen på.
Nu ramlade pengen ner.
En liten bakpotatis eller två. Ja!
Med tonfiskröra.
Så får det bli.
Doften är det bästa.

Höstligt också.

PS: Jag g
ör som Delia, utan folie.

Inte för att jag går igång på att hacka på kvinnor.

Men. Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Sedan när har någon varit snygg i något riktigt obekvämt?

Man blir inte lycklig av att handla




men liiite piggar det upp ändå.

torsdag 18 september 2008

Vad har man på sig

på en date med Jack och Walter då?

Jaja. Underkläderna vet jag i alla fall.
Och kanske ett sånt där halsskydd. Som hockeyspelare har.

In i research-dimman.

Med risk för att ropa hej innan jag är över bäcken:
Drog plotten i nya boken för maaaken över en chiligryta igår kväll.

Och antingen var han för artig eller så blev han uppriktigt fascinerad för han glömde nästan bort sin fotbollsmatch.

Nu: Läsa mer om Jack.
Nästa vecka åker jag ensam till Whitechapel för att gå i The Rippers fotspår. Hoppas det blir dimmigt.

onsdag 17 september 2008

Ska du dit?



Det ska nog NKOTB. Hon listar sina must-see-events här.
Jag kommer inte i år. Snyft. Mässan är ju en institution; spännande, mysig och småjobbig i lika delar. Jag brukar bli inspirerad.
Men mitt förlag är där, och Styggelsen ska dom kränga (säkert till extra bra mässpris).
Hett tips 1:
Sista dagen brukar förlagen dumpa priserna under de sista svettiga timmarna - ingen vill packa med sig böcker hem igen.

Hett tips 2:
Ta inte med dina manus och/eller illustrationer för att ge till ditt favvo-förlag. Ingen kan ge dig den uppmärksamhet du förtjänar just under mässan.
Heta tips 3:
Packa lätt. Sköna skor. Lätta kläder. Ta herrtoan om du måste. Planera och kom i god tid till dina favvo-seminarier. Och: VÅGA prata med dina favvo-författare.

Snyggt va?

Polska filmplanscher som gjort en konstnärlig tolkning av innehållet, i stället för att bara klämma dit ett foto från filmen.

Så snyggt.
Så eget.
Så vuxet.

Ja, jag är svag för en och annan retro-fläkt från öst.

En skuggpersonlighet

är jag just nu. Dålig på att kommentera, skriva, prata, maila. Dålig på att titta folk i ögonen. Förlåt.

Oprah skulle säga att jag har lite 'issues' eller möjligen att jag går igenom en 'crisis'. Fast det är inget som tar kål på oss. En dag ska jag berätta. Men nu är det för nytt och ont och det låter som koketterande men jag vägrar bli definierad av detta. Grejen är hälsorelaterad, vi ska inte skiljas eller så.

Så lätt blir han inte av med mig. O nej.

tisdag 16 september 2008

Carolins försvinnande är verkligen som upptakten till en otäck roman

eller hur?

"Det blåser på månen"

heter en barn-roman som en väldigt dominant kompis älskade när vi var små. Så då ville jag också älska den. Men det gjorde jag inte. Jag minns egentligen bara det vackra omslaget på En bok för alla-utgåvan, mer suggestivt och vuxet än dessa dadda-versioner av Dina och Dorinda till höger. Fibben Hald kanske, eller någon liknande illustratör.

Det var ofta så, att man stog på skolgården och återberättade nåt bra man sett eller läst. Så spännande man bara kunde. Decennier efteråt har det ju hänt att man sett nån splatterskräckis och vagt känt igen den från Nickes eller Mangans eller Vivvis storögda nioårings-referat.

måndag 15 september 2008

Spook me more.

Har sett klart The Grudge 1 nu. För förkyld och avtrubbad för att bli speciellt berörd. Very not me. Gillade pojken och den unga socialarbetar-tjejen bäst. Och allt håret - härligt suggestivt.
Nu väntar tvåan.

Så dåliga ni är på era moderater, Expressen.

Icke Maria Borelius på bilden, Lena Adelsohn Liljeroth, surely?

(nämen fy vilket KONTROLLBEHOV jag har)

Sh*t - sh*t - sh*t - min första recension!

Jag darrar.
Bokhora vet ju vad de gör.

OBS:
Recensionen innehåller en liten spoiler om slutet. Läs inte om du inte vill veta så mycket om Styggelsen.

Har fått en gullig nominering

av Ataharis; I love your blog-symbolen till höger. Är mycket glad och stolt och lite generad.

Då nominerar jag vidare alla ni som står i mina länkar till höger: I love your blogs, kids!
Så kan ni också lägga in hjärtsymbolen om ni vill, och nominera andra.

Varför just ni?
För variatiooonen, hängivenheten och innerligheten förstås. Och garven och dramatiken och alla snygga bilder.

Visste du att

My Melody tydligen har en evil twin; Kuromi?!
Vet inte om hon är en officiell Sanrio-figur eller skapad av nåt kreativt fan. Försöker forska i detta.
(Jag nämner det här eftersom jag misstänker att ni är de enda jag känner som bryr er.
)

söndag 14 september 2008

Höstbruk.




Saker man sällan gör nuförtiden


-Skickar gratis SMS via datorn.
-Kollar info på Text-TV.
-Lånar böcker på bibblan (har ju blivit så billigt att köpa - och inte bara här i UK, no?).
- Skickar e-kort (Lil 'Sis är undantaget, och hon hittar fan alltid dom sötaste & bästa).
- Låtsas vara lite sportintresserad bara för att nån kille man polar med är det.

lördag 13 september 2008

Boudoir-blogg

Well this is a first. Ligger nerbäddad med datorn i min boudoir (ej den till höger tack och lov) smack bang brakförkyld. Som vanligt när jag varit ute på flygplan (åja en gång om året typ).
Det är nog karma.
Al Gore, försöker du säga mig något?


Jaja. Snart kommer min betjänt med bacon och hash browns.

fredag 12 september 2008

Ooh La La

Trevlig helg ni rara.

PS: Play it fuckin loud.

Så stolt! Och inspirerad.

En kompis till mig är 50, ensamstående tonårsmamma och har nyligen mist sin pappa - och sitt jobb. Hon har kärvt med pengar och har just belånat sin lägenhet för att få det att gå ihop. Dessutom har hon ett dolt handikapp som alltid ställt till det för hennes självförtroende och förmåga att kommunicera.

Men vad gör människan? Jo hon isolerar sig i två månader och skriver första utkastet till en skithärlig chiclit-roman med lite mognare perspektiv "för det hade min pappa velat". Hon har aldrig skrivit skönlitterärt förut, eller fått höra att hon var speciellt bra på att skriva. Hon skickar manus till en av Londons topp-agenter. Han blir helcharmad - men tycker att hon ska skriva om manus totalt eftersom "hon har en större berättelse inom sig, inte bara en liten platt kärlekshistoria." Fan, tänker jag. Dom har trampat på hennes dröm, det är ju sitt eget gamla förhållande hon skrivit om. Nej nu spricker hon. Hon orkar inte. Hon pallar inte mer.

Men jo då. Två månader till, isolering, nudlar och fuskchampagne. Hon skrev sig knäpp och hög om alla tokerier hon varit med om och sett och hört. Flätade ihop allt till nåt smarrigt. Hon gjorde som jag sa: Behandlade skrivandet som ett jobb (fast hon inte fick betalt - och kanske aldrig får det).
Och: Dom älskar't!!!
Hon själv har växt 10 cm och tappat 15 år av ren lycka över att hon kunde.

Jag är så fascinerad av det där.
Att våra drömmar kan besannas bara vi sträcker oss lite extra.

Spelmannen drog fiol'n ur lådan...

Har alltid varit fascinerad av den suggestiva och grymma Hårgalåten. Di dansade ihjäl sig! Vi fick sjunga den på musiklektionerna i mellanstadiet. Det skapade härligt groteska inre bilder och jag minns hur jag satt och tecknade det stackars allmogefolket som dansade på benpiporna så blo'n skvätte.

Nu visar det sig att det fanns en slags dans-pest i Europa på medeltiden. Om det var en verklig sjukdom, transliknande masshysteri triggad av vidskepelse, eller Fan själv som hade roligt utreder John Waller i en ny bok. Sååå intressant. Vill ha.

torsdag 11 september 2008

Utan att älta

en massa superpersonliga ledsamma detaljer som jag inte vill älta nu kan jag ju säga att detta inte var den bästa dagen i mitt liv precis. Kanske kvalar den in bland bottennappen.

Men då händer det, mitt i det svåra, det som aldrig händer när man bara är allmänt smågnällig och deppig/ledsen-utan-orsak: Man blir sådär konstigt stoisk. Lite ädel. Lite Jesus. Lite Pollyanna; "Fasen vad mycket värre det hade kunnat vara ändå".

Tjejen framför i matkön hade så uppenbart cancer. Och jag skämdes för att jag tyckte rätt synd om mig själv där. Fan. Ingen synd om mig. Jag fixar detta. Henne däremot var det mycket synd om.
Vi satt inte i samma synd-om-mig-kupé helt enkelt. Inte ens samma tåg.