Och vi skrattade och skrattade.

Tills vi kom tillbaka in i köket.

Just nu stampar poltergeisten, förlåt, OLIVIA, omkring i trätofflor ovanför våra huvuden.
OBS: Sant.

En gammal bekant

var det som tittade förbi. Kära Miss Lydia Ghoul från gamla skolhuset. Sur över halkiga löv på hela gräsmattan och frusen ända in i skelettfingrarna. Men fin färg i ansiktet har hon eller hur?

Det är något som låter konstigt ute i trädgården.

E är inte hemma än.
Bäst jag går ut och kollar.

Frissan sköljer håret

fritt från shampoo och balsam mycket snabbare än man själv eller hur?
Varför är det så?
Är det för att dom kan se exakt när det räcker?
Eller är det för att man inte ska skölja så noga som jag gör?

Mamma verkade ha nån slags fobi mot att skölja slarvigt och det har nog smittat. Hon har även fobi mot balsam.

Och bygelbehå. Fast det har alla i den generationen, no?

Nu blir jag så glad så jag vill lipa.

*spoilervarning Styggelsen*

Tack SvD. Jag saknar ord.

Och tack rara Henrik för tipset. Tänker ofta på dig.

Rysarkampanj på AdLibris

och jag fick vara med!
Tackar och bockar.

Vi ska ladda upp med lite skräckfilm. The Grudge 2 kanske. Och så är jag sugen på att se om An American Werewolf in London. Mest för sköna musiken.

"I see a bad moon rising...
I see trouble on the way..."

Oh yeah.

Vem minns Todd och Tutti?

Barbie och Skippers småsyskon?

Jag hade båda.
KAN finnas kvar i en låda hos mor & far.
Tuttis klänning var gul. Todds fötter blev missfärgade av de blå skorna.

Nostalgichock här.

Komsi komsi ungjävlar

så får ni choklaaad av farbror "jag-är-yngre-än-Madonna-och-Michael-Jackson" Colin.

"Tänk om det inte

kommer några barn nu då?"

E: "Ja för det är ju ett sånt jätteproblem här hemma.
Med godis som ligger och blir för gammalt alltså."

Lite sött

från helgen.

Dolly hade magknip och låg och fes på mig.
Det gjorde ingenting.
För det gör ju maaaken varenda natt.

Plus och minus idag

Dagens minus: Brände skinkan på handdukstorkaren. Dumt och dåligt eftersom baken är mitt största arbetsredskap (hö-hö).

Dagens plus: Till vänster. Exakt vad jag ville ha. Sista paret. 280 spänn.

PS: Det var minusgrader i natt. Har aldrig sovit bättre.

Vad ger man den som har allt?

Sarah (t v, i kreativ mask) gav sin make ett kranium av choklad i 50-årspresent. Han var måttligt road. Chokladen var inte god.
E var fascinerad och ville äta en ögonhåla.

Till Halloween ska de ge barnen skärvor som de hackar ut ur bakhuvudet framför dom.

Älskade Brighton

nu kommer vi och hälsar på en sväng. Får nog dra in på maaakens före detta optiker och kolla läget för han kör fortfarande med dom gamla limmade jävliga bågarna.

Bullmamma in training.

Står hukad som en knarkare

över under fläktlampan och mäter upp. Koncentrerad rynka mellan brynen. Mitt dyrbara goa fina pulver. Mina två enda små påsar, båda redan öppnade, prydligt ihopvikta med fixit-klämmor.

En kvinsudd till - blanda - smaka pytte-pyttelite - nej, det blev för tamt, lite mer får jag allt unna mig.

Gräddfilen här kommer i 2,85 dl-burkar. Sicket gissel att dosera rätt asså.
Saknar dessutom den riktiga syran, men vad gör man inte.

Tortilla, min älskling, nu kommer jag.

Idag är det virtuell 35-årsmaskerad

borta på Mellisplace. Mycket kuligt.

Jag har just brottat mig in i min dress (nedan).

Kommer nu och knackar på med groteskt söta muffins, mini-laxbagels, en låda bubbel och den här på vinylsingel.

I present får födelsedags-
barnet: Dessa.

Många grattis-
kramar Terése!

Sugen

på typ dessa.

Fejkade såklart.
Fasen, jag kan inte lägga mer än 250 kr på ett par trädgårdstofflor.

Fulhösten

är redan här.
Det gick fort.
I lite drygt två veckor var det vackert och sprakande. Men nu är nästan alla löv borta och det börjar se bart och ruggigt ut.

Jag vill inte gå ut.
Jag vill inte ens öppna kylskåpet. Kallt!
Jaja. Det är väl bara att slå tillbaka med blockljus och varm oboy.

Duffed up.

Kära E.
Tack för min 18+2-bula.

Fast jag hade ju velat ha en STOR.

(Helvete. Var ska detta sluta?)

Höstliga hälsningar.

Mitt nya vykort.

Kära tomten.

Till jul önskar vi oss braiga teveprogram tack:

Ny säsong Dirty Sexy Money.
Ny säsong Peep Show.
Ny säsong Mad Men.
Ny säsong No Heroics.

Hoppas allt är bra med dig och tomtemor och nissarna och renarna.

Puss puss,
A & E

All work

and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl. All work and no play makes Amanda a dull girl.

As I was walking up the stair

"As I was walking up the stair
I met a man who wasn't there.
He wasn't there again today.
I wish, I wish he'd stay away. "

Hughes Mearns

Dikten lämnar mig ingen ro för tillfället. Den är inspirerad av rapporter om ett hemsökt hus i Antigonish, Nova Scotia i Kanada, på 1890-talet.
Kvinnliga spöken är ingen lek. Men manliga är inte heller trevliga eller hur?

O saligheters salighet.

Roast potatoes och roast chicken i ugnen.
Citron-sockerkaka på svalning (150 g smör är hemligheten).
Gräddglass i frysen.
Kulörta lyktor i den svarta trädgården.
Ny silikonfyllning kring läckande duschen.
Nya stora trosor i byrålådan.
Små sparkar i magen.

Blir man äldre om man aldrig ligger?

Nej.
Jag tror bara det känns så.

Fan vad det är törrt med renlevnadsmänniskor, allvarligt talat.

Eller som ljuvliga 85-åriga advokaten och författaren John Mortimer säger:
"Lägga av med smör - för tre veckor till på ett ålderdomshem i Bognor Regis? Aldrig."

Det var inte bättre förr.

En skön förändring som jag tänkt mycket på:

Dagens unga kvinnor har givit sig själva tillåtelse att släppa loss kreativitetens helande krafter in i 'egentiden' på ett helt annat sätt än våra mammor gjorde. Upplever jag.

De var så nyttodrivna. Fröken-duktiga. Sammanbitna. Bakning, motion, trädgårds- och handarbete fick inte vara lustfyllt på nåt vis. Absolut inte flärdfullt. Mamma har berättat hur granntanterna (åja, de var nu strax under 30 när det begav sig) alltid skulle stå och bräcka varann om vem som bakat flest bullar. Inte godast eller - huga! - finast.

Jag har inga fina lilla-huset-på-prärien-minnen av mammas stinkande sylt- och saftningar eller groteskt ambitiösa, alltid oavslutade virkningsprojekt (överkast till dubbelsäng!) - bara att hon själv tyckte att det var jobbigt och frustrerande och aldrig blev speciellt bra.

Nej. Vad jag ser omkring mig bland svenska tjejer från samma klass nuförtiden är mycket skönare. Väl valda projekt. Harmoni. Individualitet. Lyxbakning. Home-staging. Skrivarkurser. Ambitiöst pyssel som nästan gränsar till formgivning och konsthantverk. Saker att vara stolt över och visa upp på bloggar och hemsidor.

Huvud på ett fat.

Ambitiöst! Stackars unge som får gå omkring och bära ett bord på axlarna bara.
Men hemmagjorda kostymer är så mycket charmigare än färdigköpta, no?
Mer här.

PS: Denna är också äckligt bra. Men så obekväm(?).

Ååååå - cute!

Asså det kanske inte är så politiskt korrekt men jag tror ju stenhårt på att högintelligenta däggdjur gillar att ha jobb. Små uppdrag liksom.
Vallhundar, knarkhundar, hjälpsamma apor som bor hos handikappade och flätar deras hår. Sånt. Inte cirkus och sea world och slaveri och skit.

Hur som helst, denna restaurang har anställt världens sötaste kypare.

PS: Aporna är familjens högt älskade husdjur och dom är bara i restaurangen ibland. Djurskyddsföreningen har varit där ock kollat så att aporna mår bra.

En av mina idoler

Matt Groening, the Simpsons skapare, skrev fint om en av sina favvo-serier Snobben (Peanuts) i The Guardian i helgen. Det är nya förordet till en samlingsvolym tydligen.

Han skriver så fint om hur svårt det är att teckna 'enkelt' och om skaparens sympati för de här små ungarna att jag tror jag börjar se på Peanuts men nya ögon.

Spoiler Alert: Styggelsen (igen).

Å så roligt. Fina ord från Bibliotekstjänsts informationsblad.
Tack. Jag behövde något sånt idag.

"Strax efter andra världskriget kommer en far till en fiktiv stad i Västergötland för att låta sin synska lilla dotter Singa uppträda på höstmarknaden. Där blir flickan uppmärksammad av ett syskonpar, som lurar av fadern dottern och håller henne som fånge för att utnyttja hennes förmågor. Och efter drygt halva boken flyttas handlingen till nutid, där den unga kvinnan Maja får vissa kontakter med spöket efter den stackars misshandlade Singa. Amanda Hellberg (f. 1973) sätter oförfärat Skräckroman som undertitel på sin debut, och lyckas gör hon.
Spökhistorier bör helst inte ha spöken överallt, och här är övernaturligheterna få och dämpade. Var tid har sitt uttryck, och författaren har skrivit bokens två delar i helt olika språkstilar. Miljöskildringarna är goda, särskilt inledningen i 40-talets marknadstält. Spännande är det också. Några gåtor får lösningar precis på slutet, och dessförinnan har läsaren haft flera tillfällen att känna huden knottras. Bra!"

Annika Johansson

Höst i Vermont?

E: "Å. Det är så fint ute. Det ser ut som i Vermont."
Jag: "Vermont? Du har väl för fan aldrig varit i Vermont?"
E: "Nä. Men jag har sett det på teve."

Hårig fejja.

Äsch det där var väl inget.
Ser ju bara lite mycket ut med massa foundation.

Jag har mer. Jag är en persika.

Grattis till skilsmässan förresten. Guy var väl ändå aldrig nåt för dig?

Pimpa en pumpa.

(Fjolårets elaka lilla kompis.)

För det är så mysigt!
Står sig minst 4 dagar.

Köp en stadig pumpa utan mjuka fläckar. Jag gillar något mindre, symmetriska.
Om den ska stå på marken är det fint med lite höjd.

Ett pumpakitt är värt pengarna enbart för den lilla trubbiga sågens skull. Enda redskapet jag använder, man bara trycker in den och sågar järnet, det går snabbt. Vanlig kniv verkar livsfarligt.

Gör locket först. Såga i skarp vinkel in mot mitten så att det blir en liten hylla för locket att vila på. Behövs när locket torkar och krymper.

Slafsa ut innanmätet med handen. Trådigt och halväckligt. Man kan spara och rosta kärnorna och koka soppa på trådjoxet men jag tycker det är waste of time. Popcorn är godare. Se till att botten är någorlunda plan för värmeljusen. Jag brukar inte tunna ut väggarna på insidan men det kan man göra med typ glasskopa. Inte för mycket bara!

Skissa lite på motivet innan. Jag gillar Sleepy Hollow-stajlen. Brukar offra en vattenfast tuschpenna direkt på pumpan. Tänk på att inte placera motivet för lågt ner. Såga bestämt och bort från dig själv. Var försiktigare mot slutet när det är många hål i pumpaväggen.

Gör skorstenar i locket: Tänd 2-3 värmeljus och ställ på botten. Lägg på locket och låt det bli brännmärken. Skär hål i locket där. Läskigaste momentet, man kan slinta och det är svårt att komma igenom stjälken. Jag kör med korkskruv.

En del pudrar kanel inuti. Jag tycker lyktan luktar gott och höstligt i sig själv. Sen vill man ha ett glas rött och nån soppa och lite bondbröd och bara njuuuta.

Visa mig din bokhylla.

Jag är med på utmaningen.
Detta är från jobbhyllan.

Har funderat lite

på det här med barnen och familjen och privatlivet.

Alltså inte bland oss gräsrotsbloggare - vi kör ju lite som känns rätt i stunden, har inga planer eller vaaarumärken att vårda och tar ingenting betalt. Det är proffsen; de offentliga personerna, som jag tänker på.

Jag kan känna att jag stör mig lite på inkonsekvensen hos somliga.
Många visar allt, alltid, rakt av. Eller nej, jag vet ju att det inte är "allt" men det känns så; Janouch, Wahlgren och Ninni Schulman.
Andra aldrig något. Rudberg till exempel. Konsekvent och bra.

Men di andra.
Stör mig. För i vissa kommersiella sammanhang går det tydligen jättebra att skylta med barnens namn, ansikten och, inte minst, rätt privata detaljer. På premiärer, i tidningsjobb, på förlagens profilsidor. Medan man i andra sammanhang gör en Garbo - en stooor kokett affär av att anonymisera kidsen. Jag fattar'nte skillnaden, Olsson, Wollin och Skugge. Okej ibland, super-inte-okej ibland?
Bah. Äta kakan och ha den kvar more likely.

Enda gången jag tänkte "helvete, detta är över gränsen för barnet" var ett foto på Läckbergs dotter krasslig på en akutmottagning. Kändes bara... fel.

Styggelsen recenseras i Helsingborgs Dagblad.

Då utfärdar jag spoiler alert för dig som ingenting vill veta igen. Kommentarerna också.

Det känns bättre än jag trodde att det skulle göra - att få en tveksam recension.

Framför allt därför att recensenten ändå säger en hel del positivt. Roligt! Och därför att hon är ärlig med att hon inte gillar min genre.

PS: Man kan kommentera recensionen längst ner i länken.
Om man nu inte håller med eller så.

Shopping.

Jag behövde.
Asså verkligen.
Behövde.

of course I am an

Idag drar jag mitt strå och postar Es röst i USA-valet så noga jag kan.
Känner ansvarets tyngd.

Besvikelsen över Hillary?
Jo det svider fortfarande.
Men det är väl bara att hacka i sig.

P.S: Hahaha. Bra jobbat Sarah S.

Blenheim till Blenheim?

Nu sticker jag & skrivtanterna till Blenheim Palace för att lyssna på denna sköna historiker.
Lurar på att ta med min fejk-Mulberry-mini-Blenheim-som-är-snyggare-än-originalet.
Det skulle väl passa utmärkt?

En hint.

Jag: "Vad faan är det för en massa långa mörka kvinnohår överallt här hemma?"
E: "Det är dina. Dags för klipp & sling."

Fredagsblommor

från snälla Ben & Catherine.
"Grattis till bebis och bok!"

Ikväll blir det rester; köttfärssås och brownies från frysen.
Gillar rester.

Ha en fin helg nu. Jag ska på litteraturfestival i Woodstock med de andra skrivtanterna.

Mycket preggoblogg nu.

Men jag har så många tröstlösa veckor att ta igen.

Och kolla här då. What the f*ck?!
Bild och konversation från förra veckan (typ v16):

Emmet: "Helvete. Jag är mannen som kom hem från jobbet och fann sin hustru höggravid. Så såg du inte ut i går. Jag är chockad."
Jag: "DU chockad? Hur tror du jag känner?"
Emmet: "Har naveln poppat ut eller?"

Över En Natt. Skojar inte. Hade vanliga jeans dagen innan och kände mig nästan konkav. Har gått ner 1 kg sen inskrivningen. Men... plupp.

Mysigt är det i alla fall.

Men hur ser den ut då?

Ansiktet, The Worm.
Vi vill ju se ditt lilla ansikte!

Därför var vi också tvungna att testa detta.
Stämmer säkert heeelt fantastiskt skitdåligt.

Vore förresten kul om ni som har barn provar.
Blir det nåt likt eller bara spooky?

(Vet ej könet, vill inte veta. Slumpen bestämde flickbilden.)

Oj.

Jag har blivit påsatt.
Som Sonja skulle ha uttryckt det hela.

Vi har trott ett tag att bebisen var sjuk. Men vår lilla mask har överbevisat vetenskapen. Den är tydligen okej (hoppas, hoppas).

Men visa ansiktet på bild vill den inte. Bara nacken och ryggen. Vi hann skymta en söt profil, sen blev det svikthopp och kullerbyttor. Jaja. Kids these days.

Hur som helst. Skönt att äntligen kunna introducera vårt senaste projekt:
'The Worm'. Färdigbakad nån gång i mars-09.

Nya Sherlock & Watson.

Robert Downey JR som Sherlock = intressant. Bara han inte anlitar samma kassa brittiska dialektcoach som Renee Z i Bridget Jones.

Men Jude Law som Dr Watson = Plain weird.

Jag gör en Anne.

Min bonad finns här.
Gör en du med.

(Du vet väl att Anne har privatblogg nu förresten? Gå hit för din dagliga dos.)

Nu har jag bokat

rum här.
Turista i sin egen gamla hemstad.
Ska bli mysigt. Och lite konstigt.

Bild från filmen The end of the affair.
Graham Greene, Julianne Moore, passion, ångest, Brighton - what's not to like?

Ny recension av Styggelsen.

Dagens ego-boost. Förlåt.
Varning:
Klicka inte bilden större om du inget vill veta.
Publicerad i Falköpingstidningen, SklT & Skaraborgsbygden 27 september 2008.

Reality check.

Eller: "Alla har det inte så mycket bättre än en själv som man kan tro."

Jo alltså tjejen ovan och jag ligger ju på samma brittiska förlag; ett av världens tre största. Jag har just fått veta hur mycket hon fick i förskott för sin första roman. Inte barnbok: roman. Okej, spökskriven, men det är ju så kändisarna gör - Katie utför å andra sidan ett enormt PR-arbete.

-Hon är ett jättestarkt internationellt varumärke.
-Hon har manager, publicist och agent.

Men hon fick: (Bara) dubbelt så mycket som jag.
Och jag får en väldigt blygsam summa ska jag säga.
Intressant i sammanhanget: Spökskrivaren får traditionellt 50% av ersättningen.

Sedan att hennes 1:a bok nu har tryckts i flera upplagor och sålt multum - halloj royalty-millar! - och att hon efter det har fått förlagets förtroende att 'skriva' (ie fronta) flera självbiografier, barnböcker och romaner är en annan historia. Jag är enbart tacksam som jag sagt förut.
När förlagen går bra tack vare såna som Jordan kan de ge såna som oss en chans.

Kiosken på hörnet

har fått in ett lass såna här. Älskar butiker som tar hem lite random kul skit ibland sådär.
Och jag blir så barnslig. Vill bara ha en. Inte för att äta, för den lär ju vara hur sliskig som helst. Men. Bara ha.

Det verkar ute

att använda vattenfärg på kaka. Nästan alla jag pratat med kör med tuber eller lysande koncentrerade, i pipettflaska. Jag gillar det senare alternativet. Även om dom är svindyra och inte ljusfasta (därför lämpligast för reproduktion).

Svårt det där med akvarell. Verkar så lätt, spontant, hääärligt och levande. Bara för att resultatet ser ut så.
Fel fel fel.
Måla akvarell är som att spela schack baklänges. Man måste tänka över varenda strategiskt drag, vänta på att lagren ska torka däremellan, och besitta nerver och självförtroende av plåt. Annars blir det bara att man 'ritar' med färgen i alldeles för torra lager. Förskrämt och stelt.
Inte kan man fuska med materialet heller. Och rätt grejer är dyyyra.

Kanske inte är så konstigt vattenfärg har blivit 'ute'.
Fast jag gillar ändå min gamla låda. Och att använda en eller annan inscannad intressant akvarellstruktur, speciellt i landskap och byggnader.

Tvillingsjälar.

Våra husspöken: En uppdatering.

-Tramp av små hårda (beniga?) fötter en trappa upp.
-Kalla och varma luftströmmar på oväntade ställen.
- Små skuggor ute i skjulet i skymningen (kan vara vår dumsöta gråa ekorre).
-Taklampor som blir svagare och starkare av sig själva.

Men allt känns bra. Ingenting hotfullt.
Snart är det dags att karva pumpa.
Och vi har lagt i vintertäcket.