vecka. Skönt.Ju mer man har att göra desto mer får man ofta gjort, no?
Om jag har för lite på G kommer apatins gråa orm och slingrar sig runt halsen. Syretillförseln stryps. Blir handlingsförlamad och hatar det. Börjar måla upp minsta ärende, möte eller samtal som oöverstigligt. Får impulser att slingra mig ur sysslor - helt patetiska småsaker som att gå till banken, ta en fika med en bekant eller skriva ett jobbmail. Ställa in. Boka av. Skita i allt.
Nej, projekt måste man ha. Roliga sådana.
Projekt, projekt! Inget annat lyser upp och driver på och ger sån tillfredställelse.
Mvh,
Proschäkkt-aa
9 kommentarer:
Proschäkkt, ja, eller prochäkt? Hur uttalar man det på västgötska? ;)
Lökka te mä prochäktet iaf!
Prochäkt säger allt ja.
Tåkk sa du ha du.
Precis så är jag också!
Jag har till och med börjat få panikångest, när jag inte har några jobb på gång.
Just nu har jag typ 3 jobb på gång. alldeles för lite för att jag ska må bra!!!
Anne, jag misstänkte det.
Oss frilansare emellan eh?
Men tror du man blir sån av att vara frilansare eller att man blir frilansare för att man är sån..?
;o)
Oj! Är jag inte ensam om att känna så? Precis så hemskt är det om jag inte har ett uppdrag, en piska, en morot. Då sjunker jag snabbt in i flyktbeteenden. Vill helst bara ligga i sängen och läsa en god bok... Inte bra.
Till mitt försvar bör nämnas att jag inte har legat i sängen och läst en bok på dagtid på många hårda år.
Yes, jag vet precis vad du menar! Hemskt hur man kan känna sig så effektiv, glad och uppåt en dag och så totalt urlakad nästa. Ofta inser jag inte förrän det är försent att jag helt enkelt haft för lite att göra.
Mvh
Pråschjäääkta (OBS norrländska)
Sådan är människan, tror jag! Hur många gånger har man inte suttit sista kvällen och natten och gjort ett hur bra resultat som helst - kanske delvis formulerat inne i huvet innan i o f s. Och eleverna! Precis likadana. Jobbar som galna när man pressar dem lite, viftar med planeringen. He he he.
Jo.
Och som vi varit inne på tidigare - inget klår en stenhård deadline. Och har man inte en så är det nästan som att man skaffar sig en genom att glida omkring med ångest och sabba lite för sig själv tills det nästan är kört.
Sån var jag i a f när jag pluggade.
Sån är jag med! Har jag en ledig minut blir jag genast deprimerad. Och som du säger, minsta lilla grej blir helt otänkbar att ta sig för. Vadå fika med vänner, "jag har inte tid"! Och så känns det verkligen. När jag är uppe i varv och gör tusen grejer varje vaken sekund, räcker plötsligt tiden och orken till mycket mycket mer.
Skicka en kommentar