har slutat svara mig när jag talar till honom.
Något med energinivåer och prioriteringar gissar jag. Och en tokbabblande mammaledig hustru.
Först var det lite irriterande.
Men nu är det ganska roligt.
Jag: "Eftersom min rosa minidator inte kom i tid till mors dag så har jag köpt mig ett par diamantörhängen."
E: ---
Jag: "Fast fejk alltså. Tre pund. Tacky va?"
E: ---
Jag: "Visst är Felix snygg? Jag tänkte kolla upp om han kan bli klädmodell. Eller vara med i sån där skönhetstävling för barn. Det är okej va? Man kan vinna pengar och tiaror och grejer vettu. Kan ju vara lite kul för mig också."
E: ---
Jag: "Men vad bra då. Jag tänkte börja sminka upp honom också. Och kladda på'n lite fake tan. Och göra lite slingor i håret. Inga problem va?"
E: "Ööö... sa du att du hade köpt diamantörhängen sa du? Varför då?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ja, passa på för sjutton. Ett billigt och roligt nöje - åtminstone för dig.
Ha det bra.
Hmmm, kanske han känner en släng av svartsjuka/avundsjuka? Nu när poletten trillat ner och han inser att din största kärlek är din son! Hjälp! Quelle tragédie.
Fast han menar inget illa ju. Kan inte klandra honom ijenklien. Jag = muchos irriterande. Tur jag inte helammar då hade han fan lämnat mig.
Haha, det där känns igen alltför väl. Tre månader senare pratar jag fortfarande sönder alla jag träffar, inklusive Mira. Hon får inte en syl i vädret så hon passar på att snacka när jag glor på tv...
Tur det, 30-nånting. Nu känner jag mig mer normaaal.
Skicka en kommentar