för nu vill jag gifta mig med honom igen.
Vi är lite i chock alla tre. E babblar som en tjackpundare och har äntligen utvecklat renlighets-OCD så att jag slipper. Felix garvar åt våra fisar men gillar inte tvångsmatningen. Jag hallucinerar fram gremlins i blombuketterna. Vi svär eder och lipar över otrevliga okänsliga barnmorskor och är lyriska över de snälla (utan undantag de som inte själva har baaarn). Det trillar in paket och tuttvårtorna hänger löst i en tråd. Vi har börjat lura på när vi kan tänkas få nästa barn och om Felix skulle vilja börja på judo snart. Livet är konstigt.
11 kommentarer:
Jag är så glad för er!
Tycker det ser ut som om han har en liten vit judodräkt på sig redan :P
Mmmm, synd att han redan är gift för jag hade också gärna gift mig lite med honom när jag ser den där bilden. Han kanske vill ha en fru till?
Kram på er alla tre!
Från TUTT
Tittar på bilden och slås ännu en gång av det är så JÄKLA häftigt hur viktigt det är med närhet. Så simpelt men så magiskt.
Fortfarande alldeles magformad och ostkroksnäpen... Buhu igen.
Så fin bild! Som en ostkrok; så väl funna ord :)
"Tuttvårtorna hänger löst" påminner om när min son bet sig fast och jag fick paniik och droog bort honom varvid tuttvårtan i princip hängde lös, den delade på sig iallafall! Arrghh, jag dör nästan när jag skriver det.
För eventuellt kommande problem: vid torsk, pensla med vichyvatten. Gammalt husmodersknep från gamla världen. Vilken kärring jag är!
Haha, så underbart. Det är kärlek det.
När jag stod som mest omtöcknad under förlossningen överväldigades jag av kärlek till E. Fast jag tror inte att han fattade vad jag svamlade om...
Felix? Fint navn, det heter Sixtens fetter også :)
Jeg hadde en ide om at vi skulle få "Irish twins" med ny baby før Sixten var ett år, men slik ble det ikke. Han rekker å bli over to. Og vet du, det er kanskje like bra.
mmmm
På lördag är det sex år sen som vår lillatjej sög sig fast i tutten.
My god, sex år!!!
Vilken söt bild, minns så väl det där eviga försiktiga bärandet på små ostbågar...åååhh längtar igen!
Härligt beskrivet. Får mig att minnas hur omvälvande det var, den äckliga sjukhusmaten och De dumma och De snälla;)
Grattis!! (Ååh så så söt söt) Jag känner med dig och det där jobbiga/slitsamma runtomkring som ändå är helt underbart och som man kommer glömma sedan och titta på fotona 1 år senare och säga "har h*n verkligen varit sådär liten!?) Och var har tiden tagit vägen!?
Tack snälla ni. Ja herregud vilken grej. Idag börjar vi så smått komma ner på jorden igen.
Skicka en kommentar