på garderoberna i sovrummet. Sådär så att man kan se sig själv från sängen, som på alla hotellrum. Kinky.
Inte vårt val - tittar sällan i de där speglarna om jag ska vara ärlig - men vi klagar inte.
Men i natt när jag hade varit uppe och snurrat med Flingan, och just skulle släcka och dråsa ner brevid E igen, slängde jag en blick i spegeln.
Och jag tyckte precis att det satt en stor mansgestalt vid fotändan av vår säng.
Stor - men liksom lite... genomskinlig.
Tur att jag vet att jag lätt får stress- och trötthetshallucinationer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Gaah! Det är sådant där jag fantiserar om när jag vaknar mitt i natten. Jag minns att jag hade mardrömmar i flera år när jag var yngre och hade läst i någon spökbok om drunknade sjömän som kom slafsande plaskande tillbaka och drog en i fötterna med kalla blöta likstela händer. Det kanske är därför jag fortfarande har tvångstankar om att ingenting, inte ens täcket får röra mina fötter när jag skall somna.
Ååå! Jag läste en skräcknovell som liten om ett kvinnligt spöke som drunknat i en sjö - hon gick igen med kalla fingrar, vattendropp och sjögräs i håret - huga!
Hu! Reflekterande ytor i sovrum. HUHUHU.
Det glödande skenet från spjälan då, finns det kvar?
Jag trötthetshallucinerar ofta när jag sövt dottern. Flygande spindlar och annat som svävar runt. Jag har blivit van.
T, nej det glöder inte så mycket från spjälan längre. Däremot MYCKET polter-aktivitet i det som ska bli barnkammar'n som vi fortfarande pysslar med. Dörren öppnas & stängs av sig själv, tipp-tapp på golvet osv.
Hu, STOR man. Jag brukar - i ögonvrån - se små skuggor vifta förbi här hemma. Undrar vad det kan vara? Eller rättare sagt, jag förtränger det. Börjar jag spekulera så vet jag aldrig var det slutar.
Mmmm, det känns igen, skuggslöjor och insekter som inte finns.
Skicka en kommentar