Spoilervarning Styggelsen.
Sånt här gör mig fruktansvärt darrande glad.
Uppskattning. Att få uppskattning för det svåraste jag gjort.
Den känslan borde alla få uppleva. Tio spänn på att den känslan toppar alla antidepressiva medel, shoppingorgier, champangefontäner och godisbufféer som finns.
Och jo, det kommer mera. Hoppas jag. Men jag vill inte ropa hej förrän jag är över bäcken.
Mycket snack och lite hockey osv etc. Farligt farligt. Och pinsamt. Man måste ju tänka ut nåt som håller och som man ids återvända till varje dag och levereeera också va.
H*lvete. No pressure här asså.
Men nu vet jag i alla fall att en och annan person faktiskt vill vara i det som jag skriver ihop. För sånt vet man ju inte innan - och det är det som är så läskigt. Vem tror jag att jag är som förutsätter att nån skulle vara intresserad av min grej liksom? Men det måste man.
"Bara en enda människa fattar grejen", brukade jag tänka.
(Och helst då en förlagsredaktör. Hehe.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åh så gott! Vad härligt att läsa - jag är ju inte förvånad att det gillas ev fler än mig. "Detta är en höjdare" står det i texten. Och det är du också, fina du!
Fly high! :-)
Puss från Tutt
Så otroligt härligt. Och du är värd all uppskattning. För att du vågade! Och dessutom gjorde det så bra!
Tack snälla.
Fast det är mer rövsvett än mod inblandat.
Eller som E sa:
"Du har ju alltid varit rätt duktig på att sitta still på en enda fläck och hitta på en massa skit."
He he he.
E han sitter inne mä möcke sanningar.
/TUTT
Va häftigt det måste vara att det trillar in lovord lite då och då. Att det inte bara tar slut, liksom. Nu väntar vi bara på att nån filmproducent får tag i boken...
(Ja, de har väl postlådor de också)
Öh...öh...ha det äran!
Skicka en kommentar