Jag brakar rätt ner

genom tiden av Js inlägg om reklamjinglar på gratis kassettband i bilen när man var barn.

Plötsligt är jag liten och plattbröstad och mår lite illa men slickar på min gröna platta karamellpojkarna-klubba ändå.
Eddie Meduza.
Schytts.
Words don't come easy med F R David.
Tröja med pingvinärmar och ärvda seglarskor.
Damm och grus på gatan.
Frustration som skaver på huden, inifrån.
Man biter ihop.
Man bidar sin tid.
Man är så dödligt trött på att vara barn, man har varit det så länge nu.

En färdigknuten fluga i mjukt vitt skinn på resårband, att fästa om halsen.
Från Domus Mode, ganska dyr; kanske 25 kronor.
Och mamma säger "Men kommer du att använda den nåt då?"

Bibblan är bästa stället.
Vilken bibbla som helst egentligen, alla har de sina förtjänster. Lilla skolbibblan i byn som man kan utantill, från pekböcker till Lang. Bokbussen som kommer till campingplatsen på sommarlovet och ordnar teckningstävling. Stora bibblan i stan, med tidskrifter och önskebrunn och exponerade tegelväggar.

Jag är samma person som då, på så många sätt.
Samma förtjusning och habegär inför söta, fina, goda saker.
Samma romantiska drömmerier.
Samma tjurskallighet.
Samma nervösa blygsel.

Jag inbillade mig att man skulle bli en annan när man var vuxen; utbytt, förädlad.
Och att man skulle stryka ett streck över barndomen, se den i något slags dunkel.
Men jag minns allt.

Words. Don't come easy.
To me.
How can I find
a way
to make you see
I love you?
Words don't come easy.