fredag 24 juli 2009

extra extra igen: svinflunsan

Kompisens niom'naderstjej blev floppig, okontaktbar & pupillerna gick in i skallen. Sedan mycket het. In till akuten, fick se doktor snabbt, de kylde ner henne, fick tamiflu. 24 timmar senare = allt toppen. M a o: NO WORRIES. Puss.

11 kommentarer:

Anne sa...

Åh, saatan, jag hade dött av skräck!!!
du vet ju hur orolig jag är...

PS. veera och jag planerar göra en baaaaarnbok. Hon kom på en riktigt grym grundidé,e ller egentligen bara en plats för händelser och typer....
hur går man tillväga???
det ska vara typ 2 meningar per sida-bok

Terése sa...

Alltså, helt seriöst- TACK för info.

Jag tycker att hela svin-grejjen är mycket obehaglig. Och den kryper allt närmare Norrbotten.

/Mvh OOOOoorolig

Amanda sa...

T, det är verkligen inte så farligt. Och vi kommer alla att få skiten så det är ingen vits med att oroa sig.

Anne, börja med att skaffa ett hum om omfånget: De flesta bilderböcker spänner över 32 sidor inkl försättsblad (kolla bibblan, bokhandeln). Blir inte så många uppslag att jobba med om man tänker efter. Anpassa så innehållet till detta (mer eller mindre) standardomfång. Sedan skriver ni bara ner manuskriptet i Word och printar ut. Jag brukar skriva nedbrutet i sidor så dom fattar hur jag tänker, ie
Sida 1 - 2:
"Det här är Lisa.
Det här är Lisas katt. Han heter Rolf."
Sida 3 - 4:
"Lisa och hennes katt bor i ett stort hus på landet. Lisa tycker det är roligt att bo på landet men Rolf tycker att det är alldeles ofantligt tråkigt."
t ex.
Sen kollar du upp vilka barnboksförlag som ger ut lite liknande saker för det är mer sannolikt att de vill köpa ert manus. Och så ett kort följebrev, MAX en sida, max tre meningar om dig/er, resten om konceptet och idén, kanske lite om hur du/ni kom på't. Jag brukar sedan ringa ett passande förlag (se till att få prata med rätt redaktör) köra en 10-sekunderspitch av idén och fråga om hon/han tror att det är nåt för förlaget. Fråga också hur han/hon föredrar att se bilderboksmanus; e-mailat eller utskrivet & per post? Var förberedd så att du kan springa och posta så fort du får ett 'ja, jag är intresserad'. Illustratör väljer förlaget om manus blir antaget, tänk inte ens på det om du inte själv är illustratör. Var också beredd på att förlaget kan vilja ha ganska stora omarbetningar, tex kanske de föreslår att Lisa och Rolf borde vara två små grodor i stället. Nyckelordet är FLEXIBILITET. Förlag vill i första hand jobba med människor som kan leverera skapliga saker på ett pålitligt vis och som kan ta konstruktiv kritik, arbeta om och leverera igen. Lycka till!!! Och titta på massor, massor av andra bilderböcker, hur dom är gjorda, hur dom är skrivna. Det är både kul och nyttigt och kan ge egna idéer.

Anonym sa...

Fast det låter så svinigt äckligt...

jessica

Anonym sa...

Mmmm, håller med all of the above, att kalla det för svininfluensan och pandemi och allt skapar en skräck-distans till hela grejen.

/TUTT

Tante Jul sa...

Min katt heter Rolf! :)

Og ordverifieringen min er "dicarb". Er det en ny diett?

Amanda sa...

Din katt heter Rolf?!?
Fan, jag kanske är lite psychic ändå. Höhö.
(eller så kanske du har bloggat om det...)

Di tokiga israelerna ville kalla flunsan för Mexico-flu.

Ina sa...

Skönt att höra. Jag som ändå är rätt jordnära börjar känna lite oro nämligen. Tänker på di små barna, och särskilt på Storebror med blåsljud på hjärtat.
Och med faktum att jag ska jobba som skolfotograf och besöka ungefär varenda förskola/grundskola inom en radie på 20 mil så känns det som att chansen att jag slipper bli smittad är ganska mikroskopisk.

Anne sa...

Tusen tack Amanda!!!
Vi kanske tar tag i det här, en regnig dag!
Det är ju Veeras idé mest...
Men ramen är riktigt bra...
MEN vi har ju tänkt (felfelfel!) mycket på bilder.
jag tänker fan alltid mer på bilder än text!!!
Borde ha blitt fotograf (((

Amanda sa...

Jag fattar det Anne, många skrivande människor är ju sådana. Men försök koppla bort det, en bra redaktör och förlagets designer kan tillsammans "se" er vision och välja rätt illustratör för att levandegöra den. Det är ofta något av ett grupparbete mellan författaren, redaktören/designern och illustratören där vem som helst av parterna kan säga; "Men kan vi inte göra lite si-och-så i stället" och det förbättrar oftast slutprodukten väldigt. Men, som sagt, FLEXIBILITET.
Jag älskar bilderböcker där, om man bara såg texten så skulle man fatta i stort sett, och om man bara såg illustrationerna så skulle man också fatta i stora drag, men när de två samverkar uppstår liksom ett tredje element med ironier och visuella skämt som barn älskar. Beatrice Potter var först med detta, texten säger typ; "Den vänlige herr Räv visade in fröken Anka i sitt hem." Men på illustrationen ser vi att han typ gnuggar händerna bakom hennes rygg och att munnen vattnas; i e han är inte alls 'vänlig'.

En Lisa sa...

Skönt att du är tillbaka, Amanda! Härliga blogginlägg även om det såklart är läsko med sjuka barn.
Och så intressant om barnbok. Flexibilitet är ett nyckelord även inom journalistiken, det har du säkert märkt. Sitt ego kan man lämna hemma på hatthyllan om man inte vill få det stampat på till vardags.