torsdag 20 augusti 2009

En författares dagbok.

19 augusti 2009.

Vaknade med lätt ångest. Kyligare idag, tunt vitt regn. Bra mellan mig och E. Han är så söt. Älskade. Skönt. Han har blivit smalare. Han är 1.69 lång. Fantiserar om olika hus jag skulle vilja ha. Normandie, Västergötland. Platserna påminner om varandra. Munkarna såg det. Kaffe på Costa. Killen känner igen mig nu. Han är så ung. Han har en stor bula i byxorna. Mycket söt. Jag läser En dramatikers dagbok. Vad vill han? Hypnotisk kiss-and-tell. Jag är så ful. Ska jag någonsin bli mamma igen? Vet inte om jag vill. Känns som om jag sviker E. Han är 1.69 lång. Det har gått hål på de gråmelerade babyleggingsen. Måste ringa American Apparel. Vidrig kvalitet. Såg Philip Pullman. Övertygad ateist, gammal lärare. Han känner inte igen mig. Det gör ingenting. Tom hade honom i skolan. Mycket bra. Väntar på samtal från förlaget. De sa att de skulle ringa. Jag är illa förberedd. Lös i magen. Hatar att vänta. Jag älskar den nya redaktören. Hon är mycket nervös. Skicklig. Förstår min minimalism. Har tioåriga tvillingar. Jag vill krama henne men jag är för blyg. Mailade med Tutt. Hon arbetar alldeles för mycket. Hon kan vara väldigt klok. Jag älskar henne. Hennes sambo har en oerhört stark bil. Skrev en halv sida om döda barn. Det blev dåligt. Tilltagande regn, vasst som syra. Om exakt ett år ska jag be Bonniers ge ut den här dagboken. Omslaget ska vara rosa. Mitt namn i guldfolie. Stort. Sa till E att jag inte tänker ta hand om honom när han blir gammal och sjuk. Att jag tänker slå ihjäl honom då. Vi skrattade tillsammans. Då älskade jag honom. Orkade inte promenera. Trött och ledsen. Glömde ringa American Apparel.
Felix såg också ledsen ut. Måste spendera mer tid med honom. Han behöver en sandlåda.

9 kommentarer:

suziluz sa...

HAHAHAHA!

HAH!

Jäklars vad underbart.
(Och lite sorgligt, men du fattar.)

Anonym sa...

Underbart.

Börjar lipa när jag läser att du älskar TUTT och att jag jobbar för mycket. Lipar för båda. Kanske ska jag säga upp mig?

/TUTT

Yvonne sa...

Uj, va korta meningar...inte ett utdrag ur nya boken, väl? Marcus Grahn skriver så där...honom orkar jag inte med. Jag läser för fort antagligen, är ingen kortmening...Grattis i efterskott förräxten! Var det du som bakat rosa tårtan??? :O ;) Den såg vaaaansinnigt god ut. Och vacker. Och rosa.

Anonym sa...

Det griper tag. Fan. Tårar.

Jordnära.

Jess

Marie sa...

Åhåå... Grattis i efterskott! Bonnier lär bli mäkta förtjusta.

Amanda sa...

ö tack ni söta
men jag parodierade bara Norén
- lite John Crake-inspirerad.

älskar hans 'digested read'; recensioner i samma språkstil som boken

(nej tårtbilden är bara pynt, ej hemmagjord, I wish)

sess sa...

PARODI!!
Fattar ju´nte ja.
Jag gillar sånt vemod och 'det som verkar äkta'.
Vill gärna läsa mer "AH-parodi"....

Amanda sa...

Förlåt. Nu känner jag mig lite lortig. Skrattade så jag grät när jag skrev inlägget.
Fast de mesta är ju sant, även om jag försökte lägga på ett gubbigt, navelskådande och självömkande Norénskt filter.
Och egentligen tycker jag ju att han är rätt bra också. Som dramatiker. Och mycket i de där monsterdagböckerna har fått mig att studsa till för att det är så bra. Men 80% är grymt irriterande. För mig.

sess sa...

Det gööör inget - det var ju bra! (Nu blir det en personlig gissningslek - vad är sant, vad är bara skruvat - äsch...spela roll)