onsdag 26 augusti 2009

Konstigt.

Mina 70-talistvänner från öst (Vitryssland, Ryssland, Polen, Tjeckien) har en sak gemensamt över allt annat.
Nej, inte att de alla kommer ihåg den där tjejen dom HATADE som barn för att hennes pappa hade varit i väst och köpt en Barbiedocka. Även om många av dem minns det med majestätisk bitterhet.
Nej. Det jag upptäckt är följande:
De säger sig inte veta vad "mobbning" är.
Jag förklarar företeelsen.
"Men... det är ju skittaskigt!" säger dom.
"Nej nej, inget sånt på min skola. Vi skulle aldrig kommit på tanken. Lärarna hade blivit helt vansinniga om inte annat."

Är det inte intressant?


P.S. Minns du klädinsamlingarna till polska barn? Jag har frågat min kompis om hon fick nåt. Nej. Dessutom satte dom skräck i oss på Varnhemsskolan med en snyfthistoria om hur kasst GODIS de stackars barnen i Polen hade. Langade runt några bedrövliga små gråaktiga pellets, typ vit choklad men helt utan smak eller fett. Igen, fel. "Nä nä vi har världens goaste billiga nötchoklad för barn. Jag var så tjock att dom kallade mig The Doughnut."

11 kommentarer:

Arild sa...

Ja, vem ska man tro på i denna värld av desinformation? Har folk gått på månen t ex, och varför gör de inte det igen då? Var det inte så kul, eller? Har Fälldin besökt horhus? Är vaccinationskampanjen ett stort bedrägeri? Vem vet?
När jag var mindre kallade vi en kille i klassen "Blo´tutten" för att han gillade blodpudding. Idag skulle ingen lyfta på ögonbrynet ens; då, blev han nog ganska ledsen.

Amanda sa...

Mmm, jag vet i alla fall att på min tid hette det inte HORA, det hette DIVA.
"Blo´tutten", hihi, så sött.

Anonym sa...

Hej!

Du råkar inte ha gått i skolan med Johan eller Simon Fogleqvist? Insåg precis att ni bara MÅSTE känna till varann åtminstone. Varnhem är ju inte världens största samhälle direkt... /En som gillar din blogg och spenderar en helg om året på Västgötaslätten

Amanda sa...

Hahaha.
Johan F var min bästa killkompis i lågstadiet. Vi retade Simon till vaaaansinne som jag minns.

Anonym sa...

Intressant det här med östbrudarna. Jag jobbade ju en hel del med två blodfattiga litauer i Bryssel, och då förstod jag att vi kom från HELT olika världar. Bokstavligen. De kunde i sin värld inte förstå sig på varför jag blev så upprörd av konceptet Trafficking. Ieva och Indre nickade först medhållande när jag tog upp temat, men fällde sedan in i min upprördhet:
"Ja, ja, visst är det upprörande med trafficking, men du vet, de tjejerna som går på den där grejjen, de VILL ju egentligen ligga med folk för att få pengar, och det är mest dumma tjejer från landet som vill det".

No mercy for you sister! Tänkte jag med öppen förvånad mun.

/TUTT

Amanda sa...

Intressant. Min ryska vän Marias mormor i Moskva är fruktansvärt arg på henne för att hon har en vanlig sambo "som inte betalar för sexet" och sliter på ett vanligt jobb "i stället för att ha det skönt och jobba som escortflicka" när hon fortfarande är "någorlunda ung och ser okej ut - fast brösten är ganska små och fula".
Hupp.

Arild sa...

Wow! Kan man misstänka att miljön formar en människa rätt rejält; inte så mycket det genetiska arvet. Själv känner jag att escortflicka eller HORA inte fanns i min uppväxtmiljö alls. Skulle vara en inflyttad stockholmska då, som man på nåt svagt sätt "visste" att hon var hora. Jo, man bodde på landet, det gjorde man. Vi hade också två alkoholister i byn; Klar-Vidar och Knall. Och så brukade vi sitta på elskåpet och vinka åt bilar. Jepp, så var det.

Amanda sa...

Spontant älskar jag Klar-Vidar. Han borde få... minst en egen novell om sig.

Arild sa...

Ja, jag kände direkt att de namnen skulle sända skrivarvibrationer åt England till :) Jag ser fram emot...novellen eller vad det kan bli!
Vill du ha fler härliga namn?
Jag ger dig Aslög. En ensam kvinna i ett stort hus. Barrikaderade ytterdörren med vedträn. Hade runda svarta glasögon vars skalmar var reparerade med tunna färgglada trådar och hon gick alltid klädd i en svart kappa och svarta rejäla skor. Hon hittades krypandes i sin igenvuxna trädgård då hon letade efter sina glasögon. Sen blev det nog långvården...
För att inte tala om Rapp-Anna! En go tantalura som rökte kritpipa :) Vi brukade hjälpa henne att bära hem väskan när hon hade handlat. Fick väl ett glas saft och lite piprök som tack, kan jag tro.
Oj, det var länge sen jag ägnade dessa människor en tanke.

Amanda sa...

Mmm.
Tack för detta!
Jag har stor kärlek till alla fina bygde-original.

En Lisa sa...

Dom hade faktiskt vidrigt godis i Polen på 80-talet. Vi åkte dit på klassresa i femman med Polen-hjälpen och bodde på ett utdömt barnhem under överinseende av ett par gamla nunnor. Dom bakade vidriga tårtor med ett femcentimetrs-jellylager som vi bara bristfälligt försökte dölja vår avsky inför.
Sedan hade vi med oss blyertspennor och små spiralblock samt fula klistermärken som vi delade ut på en skola som hette Olof Plames skola (?) Närmre än så kommer jag aldrig idolstatus. Men det är ju sådana kids är...Hade nån delat ut pennor på vår skola hade vi också flockats som djur. Gratis är ju asgott!