onsdag 26 augusti 2009

Uppdrag: Poltergeist

Hello spooky-lovers.

Det börjar bli riktigt mörkt på kvällarna nu.
Polty är kvar. Olivia, som jag tror att hon heter. Hon lattjar fortfarande med det elektriska. Hon drar gärna i Felix dörr. Samma dörröppning där jag hittade en minimal obegriplig ramsa klottrad på väggen.

Emmet och jag har börjat ett nytt projekt: Skola in Felix i sitt eget lugna sovrum.
Alltså turas vi om att ligga på madrass på golvet inne hos honom för tillfället. Går skapligt. Han vill sova själv, hela natten utan fuss, vi har bara inte givit honom den möjligheten förrän nu. Men vänta... sa jag lungt? Lungt rum?

Ja tjenare. Aldrig har vi haft såna konstiga drömmar, alla tre. Flingan pratar riktiga ord i sömnen och fnissar ett kusligt ihåligt litet skratt som vi aldrig hör annars. Damien hello?
Och när jag är uppe och flänger på natten är hon precis brevid mig, jag känner det. En liten hård och kall kropp insvept i något strävt. Hon kollar så att jag gör rätt med pojken. Tyckte till och med det kom in en knotig liten hand under täcket vid ett tillfälle.
Vad är det hon vill kolla? Och varför får jag ständiga trötthetshallicunationer av en stor mörk skepnad som står hukad över barnsängen och gör något fruktansvärt?

Flingans barnkammare ligger på en annan våning så då får man använda stora toan på natten. Det har jag aldrig gjort förut. Och fy fan säger jag bara. Aldrig har jag kissat så snabbt.

Jag förnimmer nämligen att det hänger en stor mörk gestalt i trappan precis utanför. Ja, alltså, hängd. Dinglande. Död.
Fast han är inte död. Han utmanar mig på nåt sätt.
OSS, menar jag. Hon är rädd för honom fortfarande. Den enda kuren är att gå rakt in i honom. Rakt in i den mörka energin. Det tar emot, gör nästan fysiskt ont. Som ett elektriskt fält. En sil adrenalin rakt in i hjärtmuskeln. Men sedan är han borta. Och således tillbringar jag mina nätter. Ho hum.

Tur att den första man jag pratade med på ett kalas härom dagen visade sig vara en äkta exorsist (obs sant) inom Church of England, tillsatt av biskopen efter det att en hel by drabbades av kollektiv schizofreni, tillika psykolog - och supertrevlig. Honom ska jag snacka mer med.

E (stönande): "Bara du, Amanda. Hur faan hittar du dom? Bara du."

20 kommentarer:

adrenalin sa...

Blir din nästa bok så här läbbig? Då vågar jag nog inte läsa. Burr.

Amanda sa...

Honey, jag har bara börjat.
Spänn fast dig. Ta ett stadigt tag i din darling husband. Och stoppa för bövelen undan kidsens sceram-mask.

Arild sa...

Låter ju cosy... vågar ni verkligen lämna Felix ensam om nätterna med så många andar i luften? Tänk om Olivia tar över hans kropp och tvingar honom att genomgå könsbyte om 18 år! "Jag har aldrig känt mig hemma i min kropp sen mamma och pappa flyttade ut mig till ett eget rum. De förstod aldrig vad jag ville säga dem på nätterna. Att hon kröp in i mig och åt på min själ."
Beware!

Yvonne sa...

Milda makaroner! Vilket spökhus ni bor i! Är det gammalt? Vem bodde där innan och vet du vem det är som hänger där och har sig? Och låt inte den där exorcisten förvrida huvudet på dig bara ;)))
Ser verkligen fram emot boken :-)
Nu blir det snart vampyrfilm på TV, True Blood. Ska va bra sägs det...

Terése sa...

'Dinglande'. Huuuuu.

Det läskigaste av läskigt, ju.

Amanda sa...

Arild, jag asgarvar. Underbart, stackars Felix!

Yvonne, vi tror det byggdes precis innan förra sekelskiftet. Felix rum är vad vi kallar "de oälskade barnens rum" p g av förra ägarens förtjusande idé att måla det äckligt mörkblått, inkl. taket, och husera alla sina bonusbarn där. Vi vet också att det har bott en stor skorstensfejarfamilj här, hittatde en bunt väldigt konstiga men fascinerande & fina foton på dem.
Exorcisten verkade paradoxalt rationell och vettig, tror som jag framför alt att 'ondska', energier och poltergeistfenomen har naturliga förklaringar eller projiceras av oss levande när vi är extra frustrerade till exempel. Men han tror också på gengångare av olika kaliber, från ett enkelt harmlöst eko som fastnat vid en speciell plats till mycket mer sinistra och kraftfulla väsen. Hu!

En Lisa sa...

Att du som ser så snäll ut kan vara så läskig. (sa hon likt en 60-årig gubbe)

Tre stycken sa...

Åh, va jag älskar din blogg idag! Du ger mig gåshud på låren, Amanda! På låren!

Förresten låser jag min blogg inom kort. Om du vill kunna fortsätta titta in får du skicka ett mejl till mitt-i-livet@hotmail.com! :-)

adrenalin sa...

Har maken sagt att kidsen har en Scream mask, eller är det standard i hem som våra? Om inte undrar jag om du är lite väl psychic...Vi har ju ändå rensat mycket skräckattiraljer för barnens skull...men scream-masken är kvar och den får barnen leka med! Jag ser med glädje fram emot nästa bok, ju ruggigare dessto bättre. Fast aldrig att jag skulle kunna bo dom du, huvva!

Amanda sa...

Lisa, hahaha, det är ju JAG som anklagats för att ha manér som en sextioårig göbbe sedan sexårsåldern!

Stycket, tack, jag rodnar!

Adrenalin, nej ingen har sagt nåt! Det var ett sånt där typiskt "Barnum-" eller "Forer Statement" som gick hem, sånt där som alla som vill låtsats att dom är lite syyynska kör med.

Stycket sa...

På tal om detta, förresten. Vet inte om jag nämnt det innan men min chef (som absolut inte "tror på spöken") vaknar emellanåt av att det står folk vid hennes säng och tittar på henne. Hon väcker sin man, men han ser dem inte. Hennes mormor hade samma "problem" och samma sak händer även om hon sover borta, på hotell och så. Brrr.

Tante Jul sa...

iiih... Fint for lille poltergeisten at det er du som bor der. Selv hadde jeg nok ikke vært til mye hjelp mot mørke dinglende gestalter. Grøss.

Amanda sa...

Aha, en klassisk 'sleep paralysis hallucination'!
Stycket, testade din email förresten, funkade ej :o(
Men count me in please:
amanda.hellberg@gmail.com

Amanda sa...

Tante Jul, nämen det är inget annat att göra för den där mörke dinglande sprider liksom en isande förlamning omkring sig och som bäbismorsa har jag inte tid att stå där mitt i natta och fega mig. In i'n bara. Bort ditt fula spöke bort.

Anonym sa...

Själklart träffade du en exorcist på din senaste fest. Självklart. Universum skickar dig det du verkligen behöver och längtar efter. :-)

/TUTT

Amanda sa...

Något sånt!
PÖSS

suziluz sa...

Åh, du är så modig. Jag går alltid och halvblundar på nätterna, för att slippa se om det finns nåt där.

Hjälp.

Amanda sa...

Man får försöka tänka som med insekter helt enkelt. "Dom är säkert mycket mer rädda för mig än jag för dem." Och jag är ju SKEPTIKER så om jag inte tog nattens fasor med en klackspark så skulle jag ju vara helt körd.

30-nånting sa...

Hu! Felix blir inget lättskrämt barn med andra ord.

Amanda sa...

Kanske inte men idag såg han ett giraffhuvud poppa upp på storteven och grät hjärtskärande av skräck. Giraffer som är så gulliga.