söndag 13 september 2009

Felix är nyvaken

och full i faan. Den ömme fadern är myrbiten och dataspelssugen. Jag småfryser lite behagligt sådär och är för lat för att ta på mig sockar. Borde nyttja dagens futtiga flyende arbetstimmar till att revidera några baaarnboksprojekt men så funkar det ju inte. Först måste man fulsurfa tills solen går ner och man skäms in i kärnan av sin svarta själ. Sedan, när man har trettiofem minuter kvar och maken börjar slamra med riskastrullen och hans utmattning och lätta irritation ligger och dallrar i luften, DÅ vräker man fram skissblocket och presterar nåt innihellvette bra. Hoppas man.

3 kommentarer:

30-nånting sa...

Haha, det är exakt den taktiken jag kör på för uppgifterna till min copywritingkurs. Jag lär få veta hur det har funkat ganska snart när responsen från lärarna kommer. Gulp!

Amanda sa...

Oh, spännande! Är det kul? Svårt?

Ärligt talat tror jag de flesta gör så, gruvar sig och sinkar sig själva lite och skapar en självförvållad tidspress som faktiskt gagnar skaaapandet. Fast det var gott om tid från början.

30-nånting sa...

Det är jätteroligt. Och svårt. Uppgifterna jag fått ligger hela tiden i bakhuvudet och gror. Det tar jag som ett gott tecken, jag är verkligen engagerad!

Prestationsångesten gör sig gällande när jag får se de andras lösningar. Men om jag ska försöka se på mig själv objektivt så tror jag att jag ligger i mitten av gruppen. Absolut inte bäst, men absolut inte sämst heller. Det känns skönt. Men som sagt, jag har ju inte fått någon riktig återkoppling ännu.