måndag 14 september 2009

Sisådärja.

Då har vi rivit av ett helvetesbråk. Så j-la beige att jag mår illa; om att jag tycker att E är arrogant som inte har bättre koll på sitt schema och valsar iväg på ett sjukhusbesök på sin lediga dag - FEL dag visar det sig - när vi kunde haft det lite treeevligt, han och jag och sonen.

Det kvittar om det är han eller någon annan: Jag föraktar människor som haft det lite för braaa och makligt i livet, sådär så att dom tror att dom kan sväva över vanliga träliga saker som att VARA LITE ORGANISERAD.

Hur som helst. Nu är vi sams. Nu blir det kantareller och biffstek och pommes och gräddsås och hela köret. Jag köpte. Jag är tamejfan en dörrmatta ibland. Det kan man väl inte tro?

8 kommentarer:

30-nånting sa...

Och här kör jag just nu lite martyrstil. Inte för att det är något speciellt jag är irriterad över utan mer för att jag vill(?). Märkligt när det där beteendet dyker upp hos mig, jag fattar inte vart det kommer ifrån, jag gillar det inte speciellt mycket men ibland kan jag bara inte låta bli.

Och dörrmatta säger du. Det har vi nog alla en släng av nu och då tror jag.

Nadia sa...

Men jag har samma problem med min kille! Hela tiden! Fast vi inte har barn! Han har tid för massa annat som att gå på match och träffa andra och jobba jobba JOBBA men inte heldag med flickvännen! Icket!

Amanda sa...

Jadu 30-nånting, martyrdiket trillar man allt ner i ibland - men E oftare än jag får jag allt (lite belåtet) säga.

Hej Nadia!
Asså jag skiter i't för egen del (vi har alltid varit tajta, han var min granne och vi har ofta jobbat hemifrån båda två) men jag blir TOKIG när JAG måste förklara för honom att hans bristande framförhållning/koll går ut över hans tid med sonen. SÛCK.

Tante Jul sa...

For veeeldig mange år siden så jeg en ungdomsfilm der en bestemor sa til barnebarnet sitt at "noen ganger gjør det godt å gi seg, selvom en vet at en har rett". Jeg prøver å si det til meg selv med jevne mellomrom, for å redde husfreden som regel. Men minst like ofte synes jeg det IKKE gjør godt å gi seg. Selv når jeg ikke er helt sikker på om jeg har rett, bare fordi jeg synes jeg går rundt og "gir meg" hele tiden. Men innimellom stemmer det nok, det bestemoren sa.
Hihi, ordverifieringen min er "whine". Så passende!

Amanda sa...

Tante Jul, 'whine', hahaha! Jomen det var bra sagt av bestemoren. Jag brukar säga lite likadant till maaaken: "Vill du få 'rätt'* eller vill du ha en trevlig kväll?"

*hans 'rätt' alltså. Det är en etablerad sanning här hemma att jag oftast har rätt på riktigt.

Arild sa...

Det finns nog inte SÅ många män som prioriterar sina egna barn framför sig själv och sin egen tid...
Talar jag av egen erfarenhet? Ja.

Amanda sa...

Arild, det är möjligt, men jag är också skyldig till det där. Sonen får inrätta sig väldigt mycket efter mina behov och prioriteringar, allt annat skulle kännas groteskt för mig. Han har det löjligt bra ändå, jämfört med de flesta andra barn i världen, nu och historiskt sett. Maken måste bara inse att det inte funkar att vara småslarvig längre, att det går ut över hans (i hans ögon värdefulla) familjetid. Och nu tror jag att han har kopplat det.

Arild sa...

Men medge att du inte i första hand tänker på att lämna hemmet, och Felix, på din lediga dag?
Kanske snarare planerar en mysig dag då hela familjen kan vara tillsammans? Typiskt kvinnligt beteende skulle jag ändå vilja hävda. Och inte alla är likadana, etc. Och det glädjer mig att han nu förstått att han gjorde fel ;)