onsdag 9 september 2009

Självexploatering.

Okej, några 100% oljugna, osminkade saker:

- Även om jag förstår vikten av att knö in och lansera sitt jag och sin produkt i media med nästan alla medel när man är en egenföretagare i underhållnings/kulturbranschen (ie författare, skribent, artist) eftersom det sällan finns några marknadsföringspengar som kan hjälpa en med exponeringen mår jag illa av alla självförhärligande underdog-stories och askungesagor från välmående 70-talister som växte upp i ett välmående samhälle. Ljug, överdrifter, tyck-synd-om-sig-själv -- och så jävla BOOORING.

- Jag finner bebisar tråkiga. Inklusive min egen. Givetvis är han också söt, rolig, fascinerande, egen och mysig. Men. Oj så tråkig.

- Kropp-, mat- och tjockis-smalis-hysteri är också jävligt BOOORING och infantilt och navelskådande och något som många tar på alldeles för stort allvar, alldeles för högt upp i åldrarna. Har man nojor håller man dem för sig själv anser jag, hela grejen är o-chic och basal och helt ovärdig som samtalsämne. Emellertid vägde jag för två veckor sedan mer än jag gjorde dagen efter förlossning. Det var inte helt kul eftersom jag gillar mina kläder. Gillar när de går att knäppa och så. Boven i mitt drama heter sommarsupande.

-Jag är en naturlig kritiker eftersom jag tycker att det är väldigt roligt. Men jag måste dagligen påminna mig själv om att det är oklädsamt om det slår över i bitterhet.

- Jag vill vara ambitiös utan att bli pretentiös.

- Det enda som var bättre förr var kläderna, stilarna, bilarna och möjligen böckerna.

- Jag anser att uttrycket "svennebanan" är väldigt svennebanan.

- Jag skulle önska att fler samtida svenska författare använde synonymordbok. Att skriva ordet 'mycket' tre gånger på samma sida är i mitt tycke att pissa läsaren på skon.

- Ibland är jag rädd när jag är i vårt hus.

9 kommentarer:

TUTT sa...

Tack för 100% ärlighet. Radical honesty...

Marie sa...

Underbart! Tror jag får hålla med dig om ungefär allt:)

Ordverifiering: Noging = nogräknad person?

Amanda sa...

Äsch då Tutt...

NOGING = I like!

suziluz sa...

Aj. Jag tar alltid åt mig lite, fast jag ursäktar mig med att mina askungestories är anonyma, och att jag på intet vis är någon sorgelig person offentligt eller PR-spekulativt. Det vill jag inte vara och kommer alltid att undvika. Men är det inte en fin gräns däremellan? Att på riktigt ha en igenkänningsbar historia att berätta respektive att vara en person som snikar efter sympatipoäng?

Amanda sa...

Suz, du ska ABSOLUT inte ta åt dig. ABSOLUT inte.

Jag syftar till exempel på arkitektdottern Martina Haaag som tydligen genomled en rent dickensk barndom ute på Lidingö, och lilla Vanna Rosenberg som lägger ut sig om att hon fick psykologiska ärr av att packa tulpaner på påsklovet en gång.

Eller är det journalisterna som förstorar upp allt som doftar snyfthistoria? Jag vet inte.

suziluz sa...

Hehe, pu-uh! ;)

Och ha... jag fattar vad du menar, jag har också svårt för det som jag upplever som ett slags försök att legitimera sig som trovärdig med att säga att "jag har minsann haft min beskärda del av svårigheter". Det är ju egentligen ointressant, det som är viktigt är väl det man skapar, om det är därför man nu har en offentlig plats. Jag tycker väl personligen inte heller att just sorgelighet är det som gör en människa trovärdig - snarare i så fall ärlighet. Och det hade varit spännande om till exempel Haag hade vågat prata om sitt uppenbara intelligenskomplex. Eller Rosenberg om stt gullighetsdito. Men det kommer nog inte att komma.

malin, costa brava sa...

Skönt med ärlighet tycker jag.

30-nånting sa...

Japp, jag gillar också din ärlighet! Fast ditt ljug är också bra...

Amanda sa...

Tack, haha, fast jag ljuger ju väldigt lite! Egentligen bara i det att jag är dålig på att lägga ut riktiga fulbilder på mig och sonen. Vad säger det? Att jag har lite komplex för mitt eget utseende? Och lite ledsen för att alla säger att han är så abnormt stor och glömmer att säga hur SÖT han är? Fikar lite efter det här och får bekräftelse av alla snällingar?
Ja troligen.