måndag 21 september 2009

Tim Burton

måste vara rätt inspirerad av latinamerikanernas Day of the Dead va? Jag försöker lära mig mer om denna grälla och sympatiska allhelgonafestival som verka ha rötter i uråldriga inkatraditioner och diverse ockulta föreställningar. Döden som dråplig och tragikomisk och färgstark och i högsta grad en del av livet. Party och kortspel och snacka gamla minnen bland gravarna. Så hands on jämfört med våra ensliga enkla gravljus på Allhelgonakvällen.

Först var jag mest fascinerad av de dekorerade sockerskallarnas estetik. Det som ibland kallas "primitiv" folkkonst. Det var så det började. Jag ville ha en sockerskalle helt enkelt. Sen fick jag korn på de makabra små skulpturerna och de påkostade offeraltaren i varje hem. Med små leksaker till de döda barnens andar, och cigg till storspökena. Dessutom börjar det tydligen bli poppis att ha bröllop på de dödas dag - 'til death do us part och så vidare. Men där blir det lite för gothigt till och med för mig.

8 kommentarer:

Anna sa...

Ja halloween kan draaa.

Amanda sa...

Öpp öpp öpp, nä vänta lite nu, All Hallows Eve är ju ett skönt gammalt keltevent - gillar speciellt grejen med pumpor och rovor som man gick och släpade på för att ha nåt att slänga i hövvet på di onda andarna. Är också väldigt svag för amerikansk-förort-på-50-talet-Halloween med barn i kåbbåjskostym och knäckäpplen. Och sonen är ju för bövelen 25% jänkare så nu ska jag frossa i det sistnämda.

Anna sa...

Nejfysatan vad jag avskyr den variant som Sverige tatt sig an. Eller skapat sig. Här är det bara plastigt, billigt, fult och trist. Och seriöst, när ungarna kommer och ba "bus eller godis" blir det bara helfel.

Amanda sa...

Låter inget vidare. Just här är det effort och pumpor och jättesöta kiddos (ofta med föräldrarna fnissande lite försynt nere vid grinden så att alla uppför sig).

Arild sa...

Det året jag var i USA var det ovanligt lite Halloweenbus. Detta p g a att nån galning tidigare på året hade blandat i förgiftade pillulas i burkar med värktabletter. Man förmodade att nån knas kunde få för sig att förgifta godiset också. Jag tror det var som med Palme mordet; inget blev sig likt efter det. Nu anar man ugglor i mossen överallt och hela tiden. Tråkigt, på min ära. Jag älskar verkligen Halloween, men då ska det göras och ses i USA. Det lirar inte riktigt i Sverige. Gärna pumpor, men "bus eller godis" nä, det är inte min grej.

Amanda sa...

Å fy det låter sinistert Arild! Förslutna chokladbitar är mest poppis här, typ milky way och mini-twix. Inget 100%-igt skydd kanske men lite? Plus att man mest bara "går" till såna man känner.

TUTT sa...

Wow. Inspirerande!
Vi skapade vår egen svenska Halloween-äventyrs-promenad med alla kids i skogen, en skattkarta som gick över en kyrkogård (med pappas skyltdockor halvt nedgrävda), trollens toalett (en geggig bytta där barnen skulle gräva efter nästa ledtråd) och till häxans koja (där jag satt utklädd och kraxade i mörkret). Skatten låg sedan nedgrävd på Skelettberget (byns lilla kulle) där alla barn hade en present som föräldrarna tagit med. Det har varit skitkul - både att organisera och leka med! :-)

Amanda sa...

Å Tutt, jag älskar't. Trollens toalett, hahaha.