onsdag 14 oktober 2009

En avlägsen släkting

på makens sida ringde i ottan från okänt nummer för att berätta att en annan avlägsen släkting ynglat av sig. Igen.

(Jag kan inte minnas att vi ringde runt, eller hade någon att ringa runt, till annat än de närmaste?)

Han som ringde ville inte presentera sig. Vem gör så?
Maken hade ingen aning om vem det var och frågade. Men han som ringde ville inte säga, på flera minuter. Inte heller lägga fram sitt ärende. Snurrade i stället in sig i ett långt resonemang om hur han "vet" att maken "hatar" honom.
E började nästan skratta och när han väl fattade vem det var sa han; "Men snälla X, inte 'hatar' jag dig. Jag tänker aldrig ens på dig."

Jag är helt okej med mina egna små knäppheter, egenheter, hangups. Och min familjs. Man är ju så van.
Men att exponeras för andras galenskap sådär oväntat, när man inte känner till något av mekaniken bakom... fan, jag tycker det är riktigt olustigt.
Som att ertappa en skör människa när hon är alldeles avklädd.

6 kommentarer:

30-nånting sa...

Men gud vad märkligt. Men utan att egentligen veta något om det (förutom att en av mina bästa vänner har släkt i England) känns det som om det är väldigt viktigt med information om släkten i England. Min vän har stenkoll, inte bara på sin egen släkt utan min också. Och det skickas kort hit och dit på födelsedagar och vid andra stora händelser.

Vi gjorde det numera klassiska sms-bombandet när Mira föddes. Kul att ha kvar alla svar dock.

Amanda sa...

Ja det är mycket märkligt. Har ärligt talat alltid fått små obehagskänslor av det där rövarbandet så jag borde väl inte bli förvånad.

Och di här pajsarna är inte engelska. Man kan tydligen vara lite speciell ändå. ;o)

Ann-Katrin sa...

OH, mig får de gärna ringa och väcka och berätta om nytillskott i familjen. Ja, faktum är att de får ringa och berätta om vad de vill, bara det inte är tråkiga besked. Tycker det är så roligt att börjat få kontakt med avlägsna släkten jag.
Att inte presentera sig är dock underligt... Väldigt!

Amanda sa...

>Att inte presentera sig är dock underligt... Väldigt!

EXAKT.
Och en massa schizo-babbel om "hat".

Ann-Katrin sa...

Ja, hatsvammel är alltid skumt. Oavsett vem det kommer ifrån...

Amanda sa...

Ja om det var mig han hatsvamlat till skulle det inte vara så konstigt (i största allmänhet alltså, fast just denna gubbe känner jag knappt) men MAKEN! Lilla maken! Världens snällaste person!? Som i värsta fall skulle kunna kallas "retsticka"?
Hur kunde gubbfan säga så?