måndag 5 oktober 2009

Hans första

pub. Tre sekunder senare vaknade han och charmade en nittioårig gäst samt inspekterade köket, baren och lekplatsen utanför med mycket fniss i pappas famn. Det fanns så många väluppfostrade och välkomna småttingar i den fräscha puben att man nästan trodde man var på kontinänten eller nåt. Jag mår dåligt av detta. Jag trodde britter hatade barn. Nu vet jag inte var jag har någonting alls i livet längre.

6 kommentarer:

TUTT sa...

Åh vad otippat! Det trodde ju jag också! Nu står min världsbild helt på ände...

Amanda sa...

Yup. Tur ändå att det fortfarande finns en och annan skitig, sur och loppbiten pubjävel med blomflugor i kranarna, ingen annan mat än svegna chips och där kvinnor knappt är välkomna.

TUTT sa...

Där man som kvinns blir stirrad på som om förlupt från ett mentalsjukhus om man beställer en pint och inte en white whine spritzer.

En Lisa sa...

Vi hade en sån där pub som du beskriver i din kommentar riktigt nära oss i London. Kommer inte ihåg vad den hette men vi kallade den The Dog and Swastika.
Typ lysrör i taket (finns det något värre?) så de kunde stirra på en och muttra om varför man inte hade Arsenal-kit på sig. Inte för att vi gick dit mer än max två ggr men ändå.

Amanda sa...

"Där man som kvinns blir stirrad på som om förlupt från ett mentalsjukhus om man beställer en pint och inte en white whine spritzer."

"The Dog and Swastika"

hahahahahahahahahaaaaa
exakt
EXAKT
(och där dom helt oblygt ber maken dra tillbaka "dit han kom ifrån")

TUTT sa...

"The Dog and Swastika"

he he he...