måndag 9 november 2009

Diffust tacksam

så här en vintrig måndag. Pannan krånglade i natt och det var alldeles för varmt i huset. På morgonen iskallt. +6 i Oxford känns alltid som -3 i Sverige.
Pojken vaknade ledsen kl 4. Sånt hade vi nästan vant oss av med. Fools.
Es natt så dom gick ner och slumrade i vardagsrummet till kl 7 då jag tog över. Han är ledig idag, plockar med bebisgrejer, packar undan babysittern och förstorar barnbilstolen, såna saker. Har tittat på lite bilder från första bebistiden. Vi såg skrämmande släta och blanka och fåniga ut. Har också pratat med en trevlig släkting om hur vi förstår varför skilsmässor är så otäckt vanligt under småbarnstiden.
Har funderat en del i mitt egen hövve på hur olustigt jag tycker det är med mytomaner och hypokondriker. Kanske för att de fucking älskar att klaga av öronen på snällisar som jag. Hatar hur de kan få en att känna sig helt idiotisk som ödslat empati på dem.

Eller så förtjänar de verkligen den där empatin. Kanske ännu mer därför att katastroferna och sjukdomarna och smärtan är inbillad. Jag menar, då mår man ju verkligen inte bra. Alls.
Och så har jag tänkt på hur läskigt skadeglad jag blir när lipsillar och dramadrottningar faktiskt får något att gråta över på riktigt. Ett mindre trevligt karaktärsdrag hos mig. Men så är det.

7 kommentarer:

Yvonne sa...

Sagan om Peter och vargen går ju att projicera på en del personer...
För VARMT? Kan det bli det (säger hon som sitter med en värmefläkt i garderoben;)

Amanda sa...

Snap! Peter och vargen, mycket passande liknelse.

TUTT sa...

"hur olustigt jag tycker det är med mytomaner och hypokondriker"

Mmm, sånt här tycker jag är spännande. :-) Sånt som JAG tycker rysligt illa om själv är ofta påminnelser om sidor hos mig själv som jag inte alls gillar eller vill accepterar.
T.ex: Jag hatar när människor inte visar respekt gentemot andra. Och detta är en egenskap hos mig själv som jag har lite svårt att ta.
T.ex: Jag hatar när människor såsar och slöar och är icke-effektiva och tröga och sitter fast i "klister" utan att ta action och beslut - detta är något jag själv också ofta gör och inte känenr mig helt okej med. Fastnar i klister och non-action.
Typ.

Så... Vad väcker dessa människor i dig som du inte riktigt gillar? ;-)

Tutts lilla amatör-PISS-olog-analys. Täjk itt år liiive it.

Amanda sa...

Haha, jag behöver rödtjut om vi ska in på detta Tutt ;o)

Klart man har sidor man inte själv gillar och att dessa ofta blir en projicering när man låter sig störas av andra.
Mytoman? Nja, jag är ju en STÅRYTELLER, hehe. Men maken och fadern har ju som favvosamtalsämne hur "duktig" jag är på att skarva och överdriva. Men det är ju av ren artighet, för "den goda historiens" skull!
Och hypokondriker, nja, jo lite kanske. Två dagar under sonens första 6 månader flydde jag in i "sjukdom" som nog mest var trötthet för att jag behövde avlastning.
Det jag skräms av med hyposar/mytosar/drama queens är att dom liksom inte tvekar att säga Vad Som Helst för att få nån slags psykologisk 'upper hand' i två sekunder. Hur kan det vara värt det, liksom? Inget konsekvenstänk alls. Något jag själv snarare har överskott på.

Yvonne sa...

"Jag har haft alla sjukdomar utom hypokondri" (inte jag som säger det, utan ett citat nånstans ifrån);) Att brodera ut en händelse är ju inte samma sak som att ljuga. Det är ju kul att lyssna på när nån berättar med inlevelse. Men folk som hittar på saker (ja rent praktiskt alltså) förstår jag mig inte på, och känner en och annan :S

Tante Jul sa...

Æsj, det stemmer nok det der med skilsmisser i småbarnsårene. Akkurat når det er viktigst å holde sammen. Tanken har dessverre slått meg et par ganger - men har heldigvis gått over fort.
Forøvrig hater jeg mytomaner. Jeg føler meg så dum når jeg oppdager at jeg har blitt lurt.

TUTT sa...

"Men det är ju av ren artighet, för "den goda historiens" skull!"

Love it! Absolut. Det är ju detta jag älskar med dig och som jag tror är viktigt när man skapar berättelser - knyta samman, zooma in på, förtydliga, antyda.

Om mytomaner:
"Beakta källan" som min syster och jag alltid brukade säga om den gemensamma väninnan som var mytoman. Jag tycker det är lite fascinerande som fenomen. Att skrupellöst bara hitta på och tro att man kommer undan med det och som om ingen kommer att minnas eller dubbelkolla något man säger. Lite som att leva i en fantasivärld. "Beakta källan".

Pöss!