lördag 7 november 2009

Jag har blivit varse

vad som bara kan beskrivas som en speciell dragning som många hetrosexuella svenska kvinnor känner till - norska män.
Så talrika är exemplen i min omgivning att detta helt enkelt måste röra sig om en tendens, en trend, kanske rent av en folkrörelse.
Trevligt.

Och så kom jag att tänka på de andra pusselbitarna. De norska kvinnorna. Och de svenska männen. Föreligger samma härliga sug där? För det vore ju passligt.
Den enda fallstudien jag kommer på är Tante Jul och hennes man - men finns det fler?
Jag vill gärna veta allt om dessa gränsöverskridande (ho ho) lockelser.

11 kommentarer:

Tante Jul sa...

Jeg har i alle fall hørt en del norske jenter si at svenske menn er bedre enn de norske. Men kommer ikke på noe eksempel sånn i farten. Bortsett fra meg selv, altså. :)

Anonym sa...

Mja, här hemma har vi ett stycks danska och en svensk snubbe och små gulröda barn, som är söta.

Det är ju så exotiskt med ord som älskling och raring - klart man faller som en fura :)

/Anya

TUTT sa...

Åh! Ett tema som jag kan älta länge!
På min kurs uppe i mörkaste Värmland kan jag berätta om många sådana här fall. Jag har alltid varit förtjust i norska män själv, ända sedan barnsben, och kan inte riktigt sätta fingret på vad det är... det är något magiskt, som Dovretrollen i Dovrefjäll, något ruftsigt, naturligt, vindpinat lugn och en kärleksfull humor... I alla fall... Jag känner flera norska kvinnor som fallit för svenska män, och med mycket stor succé vad det verkar. Jag håller med Anya om att orden gör mycket, man ska inte underskatta språkets kraft...
(Jag menar, raring, det finns väl NÅGON anledning till att både du och jag föll för engelsmän? Shakespeares sonater på stranden och benen i luften?)
Jag har en tanke om att det har att göra med en idé om att man kan hålla sig i norska män när det blåser. Och så var de ju så modiga på Overfloden...

Amanda sa...

Japp! Själv är jag anglofil, dom behöver bara öppna käften och säga en engelsk stavelse...

Amanda sa...

"Shakespeares sonater på stranden och benen i luften"

HAHAHA

Alley Cat sa...

Ja nog är det något speciellt med de norska männen! De är de enda som jag skulle kunna tänka mig att kuttrasjua av alla de nordiska männen!

Dock skriver jag mer under på att vara anglofil under förutsättning att jag får lov att räkna in irländare och skottar i den kategorin. En man som pratar engelska (ej amerikanska) och jag är i hamn!!!

Det tycks dock vara väldigt många svenska kvinnor som faller för holländska män! Jag har tre exempel i bekantskapskretsen (trots att jag som dagligen arbetar med just holländare inte alls kan förstå fenomenet). Aldrig har jag dock hört talas om en svensk man som fallit för en holländsk kvinna... Ännu en spaning att utveckla kanske!?!

Amanda sa...

Min svägerska är holländsk (svågern 50/50 britt/amerikan). Hon känns ganska "skandinavisk". Kankse blir för mycket "same but different" för svenska män?
Och här generaliserar vi förstås INTE ALLS.
(jo)

Alley Cat sa...

Nej generaliserar det gör vi aldrig...

Anonym sa...

Jag har bara erfarenhet av en korkad norrman, kallar honom norsk julgris, för gris är han ...:-D

finns säkert bra Norrmän också...

/K

Amanda sa...

Jo det tror jag allt!
Dummingar finns ju i alla länder...

suziluz sa...

Hehehe! Det här är en helt ovetenskaplig diskussion där jag ju med liv och lust kan gå in med egen erfarehet. Hoodeladihoo, norrmän. Helt enkelt. Och tvärtom - jag är helt övertygad om att jag är nästan dubbelt så snygg i Norge som i Sverige. (Och jag känner flera svenska män med norsk dam. Det är liksom lagom exotiskt, någon som är nästan från samma land men ändå inte. Tror jag. Kan ju vara bara att det är nära.)