måndag 2 november 2009

Nån mer som prenumererar

på "Förlagsredaktörernas" veckobrav och blir lite beklämd?

Det ÄR ju en småmysko och rätt hierarkisk bransch och det är spännande att nån håller undan det mystiska draperiet och avslöjar att det ofta är som vilket trökjobb som helst, okej okej.
Men. De där två, asså, de trivs ju inte helt enkelt. Jag känner lätt obehag inför den föraktfulla tonen och hoppas att de inte jobbar på nåt förlag jag kommer att ha samröre med. Allt verkar trök och värdelöst; arbetsuppgifterna, kollegorna, cheferna, yrkesrelationen med de uuuurjobbiga författarna. What's the problem? Varför så blasé och bittra? DET vore intressant att läsa om, inte bara onyanserat småtaskigt anonymt gnäll.

5 kommentarer:

Yvonne sa...

Sambon brukar säga att hans jobb vore helt okej om det inte vore för de asjobbiga kunderna ;) Nä...inte riktigt sant men nästan...

Men vad gjorde förlagsredaktörer utan författare???

Cissi sa...

Hehehe, låter som mina kollegor. Är nog tyvärr jargongen i de flesta yrken...

Ang. din post nedan gällande USA-sockorna. Nu har en del grabbar i tonåren en mkt specifik stil:

-jeans eller chinos med häng och smala ben.
- stort blonderat hår med mycket spikes
-diamantörhänge
-gummiband, gärna i grälla neonfärger, runt hela nederdelen av byxbenen
-sneakers

Hela stilen kallas, håll i dig nu, för: Partille-Johnny!!!

En av mina elever var utklädd till en Partille-Johnny på Halloween.

Svårslaget namn på stil, älskar det och skrattar varje gång jag ser ett litet kid i sådan stil.

Amanda sa...

Yvonne, exakt... Jag har stött på den attityden lite grann innan (men inte riktat mot mig) och det är väl OK i måttlig dos men jag undrar varför? Många författare kanske ÄR överkänsliga och superjobbiga?

Cissi, jag tror du har en poäng. Partille-Johnny, ååå, pöööt. Ska man vara brun eller blek?

Malin, Costa Brava sa...

Håller med. (Jag prenumererar)

Amanda sa...

Japp. Men alla är inte såna Malin! Och jag tänker fortsätta prenumerera för det ÄR spännande. Och di kanske bara haft en dålig månad med Frankfurtstress och allt det där.