lördag 21 november 2009

Ni som är så vettiga.

När ska man börja säga "Nej! Ajaj! Inte SÅ!" till ett litet barn?
Och hur?
Det finns ju inget flesigt i honom än.
Vi har hittills kört med "bekräfta/applådera önskvärda beteenden" (ie när han "tar fint/försiktigt" i någons blus/kind/brösthår) och han har alltid varit 'snäll/varsam' mot andra kiddos när vi varit med. Men snart börjar han hos dagmamman och, ja, då lär han ju få däng av tvååringarna om han är ofrivilligt hårdhänt och luggas. Inte helt fel kanske? Eller är jag för kall här?
En annan grej är illtjuten. De kristallspräckande fyrstrukna cissen som ÄR så roliga. För pojken. I ekande mataffärer speciellt. Daddy tycker också det är roligt och skrattar/bekräftar uppmuntrande, även fast Daddy själv HATADE sånt barn-beteende från andras ungar för ett år sedan. Med egna sonen = bara charmigt. Mamma har mer empati för sina medmänniskor och tycker inte att illtjut hör hemma bland gamlingar med hörapparat. Men hur markerar man "INTE SÅ" på ett bra vis då? Please?

16 kommentarer:

Yvonne sa...

Det är just det jag har så svårt för med barn...tjuten...de är ju spontana, de menar inget illa...men puh...kanske kan man säga schhh...eller avleda uppmärksamheten genom att sjunga högt själv hela tiden? ;)Jag känner en nästan-två-åring...och det är mycket Neeej, NEJ, och NEEEj där! Pillepill...

Jessica sa...

En bestämd missnöjd min, möta blicken, kräva kontakt och tala om: Det här tycker jag INTE om. Tvärtom blir rena uppmaningen: Mera gullebubbe!
Så tänker jag...

Jessica sa...

Nästa steg, snart efter: positiv bekräftelse kring något annat, alt. avleda så det inte blir för intressant att göra sånt man inte 'får'.
Tydlighet.
Ta en positiv ledarroll.
(pappa E är lite i sjunde himlen än? en slags förälskelsefas...)

Arild sa...

Jessica har alla hästarna i stallet. Enligt mig helt korrekta råd för att hjälpa barnet här i världen. Ett konsekvent (inkluderar alltså både mamma och pappa) svar på barns beteende är alltid det bästa. Så slipper ungen bli förvirrad och inte veta vad som gäller. Häpp! Lättare sagt än gjort men ngt att sträva efter.
Och att båda är överens. Annars kommer den lilla guldklimpen snart att spela ut er mot varandra...
Monsters, that´s what they are.

30-nånting sa...

Vi har börjat köra med nej och inte. Däremot gör jag en mycket större affär av när hon gör rätt.

Detta har dock hittills enbart lett till att hon fortfarande sitter och pillar på vägguttaget, men nu skakar hon på huvudet när hon gör det.

30-nånting sa...

Förresten, herregud vad söt han är!!!

TUTT sa...

Åh! Gud, så mycket bra råd. Barnlös som jag är tänkte jag spontant "att avleda uppmärksamheten har funkat ganska bra med mina låne-kiddos, men det kanske är annat när det är ens egna."
Gött att läsa från Jessica att det kan vara en lyckat tenkik. :-)

En Lisa sa...

Avledning/flytta honom bestämt när han pillar på sånt han inte får, säg NEJ och skaka på huvudet - precis som de andra sagt.

Det där med tjuuuut ja. Det är ju fasligt irriterande fast man blir ju själv immun. Avledning, här också.

Ina sa...

Har precis gått en föräldrakurs (Komet. http://www.kometprogrammet.se/) och fått lära mig att "Det de får uppmärksamhet, fortsätter barnet med, oavsett om det är positivt eller negativt". Med andra ord, avled, avled, avled och bekräfta och uppmuntra när han gör rätt. Klart man ska säga ifrån och säga "nej" när det behövs. Men om man hela tiden säger aja, baja och nej så slutar de lyssna. Den är otroligt intressant förresten den här föräldrakursen. Har man som jag ett "problembarn" eller en unge med benhård egen vilja så har det blivit en jäkla massa aja baja och nej genom åren. Och de där nej har verkligen inte gjort mycket gott. Tjatet är helt verkningslöst, iallafall annat än väldigt kortsiktigt på vår Storebror.

Sen är jag ju sannerligen den första att säga att alla barn är olika, och det som funkar klockrent på en, funkar inte alls på en annan. Jag har väldigt olika erfarenhet bara inom min blygsamma barnaskara på tre stycken. Men att avleda när de gör dåliga saker och berömma när de gör bra saker har hittills alltid funkat. Välja strider helt enkelt, så får de strider man väljer betydligt större effekt.

Amanda sa...

Å så intressant, tack snälla ni.
Har just tagit kaffe & ostmacka med E och snackat ihop oss lite över dessa råd. Som E sa, det är ju inte i första hand "NEJ" han behöver fatta utan "STOPP", "Sluta", t ex om han skulle råka grabba tag i håret på en bebis. Eller förresten på vem som helst. Det ÄR ju inte okej.
Och sedan erbjudas ett alternativ på nåt vis antar jag, för han har ju nollkoll på vad som är rätt och fel. Fast har han verkligen det? Hårdhänt mot vuxna, försiktig med barn och djur... hmmm. Man undrar ju. Little monsters som sagt... ;o)
Jaja.
Avleda då - menar ni alltså sjunga en sång/"titta där, ett litet flygplan i taket"/ta bort honom från situationen rent fysiskt? För det är ju (paradoxalt) också att ge uppmärksamhet? Eller?
Sen tror jag också stenhårt på det där med att välja sina krig. (Säger jag nu, grönaste morsan i stan, haha.)
TUSEN tack finingar!

Amanda sa...

>Detta har dock hittills enbart lett till att hon fortfarande sitter och pillar på vägguttaget, men nu skakar hon på huvudet när hon gör det.

hahahahahahaha
(förlåt men jag fick en mkt söt bild i skallen där)

Terése sa...

Allt vettigt är ju redan sagt så jag skulle bara vilja beställa ett knubbigt vänsterben tack.

Yummy!

(Jag har ju en 12,8 kilos snart tre-åring. Inte mycket att knapra på där ; )

Amanda sa...

Ja dom är goda dom "små" bena med tre knän.
Men då måste du PATALA!

Anna sa...

Markera först vad som gäller och avled sen när budskapet gått in. T.ex."nej inte dra i håret, men titta vad glad pappa blir om du klappar honom på kinden istället". Rent inlärningsteoretiskt funkar ju bestraffningar inte överhuvudtaget men att tydlig markera vad som är acceptabelt och inte är ju ett måste.

Avleda är ju också viktigt så att man inte sätter ungen i en situation där han inte vet hur han ska göra, att stanna i en maktkamp onödigt länge. Men man får ju inte styra runt fajten så länge kiddot inte faktiskt vet hur han ska göra.

Arild sa...

Ofta funkar det att ignorera visst oönskat beteende också. Det är aldrig kul att göra nåt som inte får nån reaktion. Skulle f ta tag i håret på en unge så är det väl bara att händigt säga Nej (inte skrika) och hjälpa honom att lossa greppet öite smidigt och vips sätta nåt annat i handen (inte mat). Små glyttar kan ju ha gripreflexen kvar också och då är det svårt att släppa taget.
Huvudssaken är att man är COOL i alla lägen, men tydlig. Och är det strömförande så kan man vara mindre cool...
Och självklart, det där med beröm är ju så användbart! Och bygger självkänslan och självförtroendet.

Amanda sa...

Tack, tack, tack!
Mycket uppskattat.