torsdag 26 november 2009

Ryckte upp mig

igår innan lunchen med min redaktööör + respektive bäsar.
Lite fuskstäd.
Lite fuskmatlagning.
Och lite skärpning på stissfronten; ie försöka att icke stissa om besked som är bortom min kontroll. Ner med huvudet bara och Försöka Göra Grejer = inom min kontroll. Och aldrig bortkastad tid.

Det hjälpte. Julkänslan kom tillbaka. Arbetsglädjen också.
Jag: "Asså jag har en idé och bla bla blaaa ..."
Red: "Låter skitbra. Jättespännande. Nu måste du bara göra't också. HÖHÖHÖ."

Och GU va nyttigt det är att få höra det. Att bolla ut en grej till nån som fattar. Och gillar. Och kommer att vänta troget på att få se hockey och inte bara snack. Och som kan ta't vidare till nästa nivå.
Vad skulle jag göra utan ett sånt bollplank? Sån uppskattning, sån backning.
Inser att jag är jävulskt lyckligt lottad.

4 kommentarer:

30-nånting sa...

Jag älskar bollplank. Har också ett par stycken, varav en av dem som jag ringde direkt efter det roliga samtalet i morse, och det är verkligen lycka!

Amanda sa...

Jamen gu så spännande är jobbet ditt? Vad ÄR det för jobb?

Speja sa...

Själv fick jag en sådan där lyckokänsla i morse när jag helt plötsligt kommer på att jag lever min dröm, det är gott att inse.

Och lyckliga dig, det låter verkligen toppen. Bra bollplank, växer inte på träd...ehum?

Amanda sa...

Hehe, nej Speja så är det nog. Härligt att må så!