tisdag 24 november 2009

Smygkoll på mina gamla dummies.



(klicka på bilderna för större, förlåt mina svaga blyertsskisser)

Grävde fram Ruby & Rosie-lådan och hittade massor av skisser och dummys som jag och redaktören bollade mellan oss och marknadsavdelningen under kanske 1,5 års tid innan jag fick ett kontrakt på boken. Har lagt ut dem brevid den "färdiga produkten".

Vissa koncept överlevde hela vägen (försättsbladen med flickornas olika ansiktsuttryck, badkaret - med modifiering).
Slående omarbetningar är:
-Flickornas namn. I flera omgångar. Framför allt när en stor författare på samma förlag hade just fått kontrakt på en bok med en flicka som hette Rita. Då fick jag ock min redaktör tänka om.
-Grundkonceptet: Från ren motsatsbok till födelsedagsbok med mycket fantasi och utklädning och motsatserna i flickornas personligheter som parallellhandling. Efter feedback från förläggaren, andra redaktörer, marknadsavdelningen och utländska inköpare. Jag är jättenöjd att jag "tvingades" jobba om, de hade rätt.
-Formatet. Jag ville intim och fyrkantig. Marknadsavdelningen ville större - säljer tydligen bättre. Fine.
-Min och redaktörens vision om en väldigt "vit" och ren bok var för annorlunda tyckte marknadsavdelningen och krävde mer bakgrundsfärger.
-Min handtextning blev utbytt mot en massa olika typsnitt; t ex ett "smuligt" typsnitt för ordet "chips". Kul men minskar läsbarheten.
- Titeln och det slutliga omslaget beslutades mer eller mindre av en kommitté tre dagar innan Felix kom. Mina och redaktörens åsikter hörsammades mindre än vi hade önskat. Men vi är inte missnöjda.
-Boken kommer ut våren 2011. Ett svenskt förlag har tydligen visat intresse men inget är spikat.

Så när jag säger att man måste vara oerhört flexibel inför förlagets tankar om dummyns väg till färdig bok som ny illustratör/författare så menar jag det. När man väl är publicerad har man ett annat förhandlingsläge men även då värderas flexibilitet högt.
Jag repeterar några nyckelkommentarer:
Barnboksredaktören:
"Om jag tar mig tid att ge personlig feedback i refuseringen av en dummy betyder det att upphovspersonen är oerhört nära att bli antagen av oss. 70% ids dock inte jobba om sin idé och jag hör aldrig mer från dem. Det vanligaste misstaget jag ser är att folk inte har en aning om hur många sidor en bilderbok ska omfatta (32). Det vanligaste problemet med de manus vi refuserar är att de antingen handlar om för mycket eller för lite och att de saknar rätt slags humor."
Bilderboksdesignern:
"En illustratör som verkligen har tänkt till på var jag ska kunna lägga texten på varje uppslag; ie gjort plats för texten i sin komposition älskar jag för alltid."
Professorn på illustrationskursen:
"Glöm pengarna. Man måste gå in i detta utan en tanke på pengar annars blir man knäckt av allt gratisjobb man måste göra för att komma nån vart. Men när du väl har foten i dörren är det en helt annan grej. Så länge du är opublicerad ska du i princip gå med på vad som helst som ett seriöst förlag vill. Vad som helst för att bli publicerad. Om du har sån tur och får chansen måste du bevisa vad du går för och hur mycket du vill detta. Med ett leende."
Det erfarne bilderboksillustratören/författaren:
"Man måste hänga med i ny teknik och förnya sin stil när den börjar bli föråldrad. Släng aldrig en idé. Bra idéer är ofta mycket enkla men svåra att hitta. Jag har alltid typ 50 olika dummys på gång i skrivbordslådan. Innan de stora bokmässorna får förlagen ibland panik och ringer och säger 'Har du nån dummy om ankor/vinter/kiss-och-bajs? Det här förlaget har inte givit ut en enda bilderbok med ankor/vinter/kiss-och-bajs på 15 år och nu jagar ledningen nåt sånt med blåslampa! Jag ger dig ett kontrakt på stört!"

Är du inte avskräckt av allt detta?

1) är du en dåre (som jag).
2) kommer du att lyckas.

10 kommentarer:

Arild sa...

Jag gör det! Jag gör det!Jag gör VAD SOM HELST!
OK?
Men först måste jag... teckna en massa högtidskort att sälja in. Åsså en massa roliga barnkläder att sälja in. Å några roliga barntapeter att sälja in. Å, å, å... SEN GÖR JAG DET!

TUTT sa...

Wow.
Tack för att du delar med dig.

Arild sa...

Å du. Jag gillar motsatstemat väldigt bra. Och bilderna/flickorna/boken ser jättefin ut! Klart Sverige måste köpa in den!

Amanda sa...

Bra!
Man måste dela med sig av sina bästa tips tycker jag. Ta undan lite av mystiken. Innan jag hade sett verkliga dummies som hade sålt hade jag helt fel fokus, fel förväntningar på mig själv och industrin.

Lite relaterat:
Som en vän (mamma & f d rektor) sa: "Största skillnaden mellan UKs 'elitskolor' och de 'vanliga' är att i 'elitskolorna' VISAR man barnen hur en riktigt jäkla bra uppsats/designprojekt/specialarbete ska se ut. Så dom vet vad dom ska sikta på och att det är nåbart, inget hokus-pokus-man-måste-vara-ett-geni. Många tänker då att 'jaha, var det SÅ jag behövde göra, men okej, det klarar jag'."

Arild sa...

Precis! Jag blir så trött på allt hemlighetsmakeri! Det är MYCKET sällsynt att någon överhuvudtaget berättar hur saker görs i verkliga livet. "Det är inget man kan säga exakt, nä, det är något du lär dig,bla bla bla." Snåla typer!
Precis som du säger är det ju ofta sånt man kan klara av bara man får reda på "hemligheten" (om man som jag är för korkad för att lista ut det själv, alltså...)
Och därför vill jag applådera dig som berättar hur saker ligger till :D

Amanda sa...

Bra att du känner så Arild.
Kreativ snålhet suger! Vad är snålisarna rädda för, att nån ska "sno" deras "grej"? Ö, ja som man känner sig själv känner man andra säger jag bara. Det har drabbat mig i liten skala men är verkligen den ärligastre formen av beröm. Bara kul att man kan inspirera nån att byta stil, good luck to you likosm.
Jag är väldigt inspirerad av de etablerade & skitduktiga "namn" jag haft turen att träffa (svenska och engelska agenter, tidningsmänniskor, illustratörer & författare). Det som slagit mig som ALLA de "stora" har gemensamt är öppenheten, enkelheten. Ingen prestige, ingen skitnödighet, visar gärna skissböcker och manus och berättar om tabbar de gjort och hur de tog sig in i branschen som nybörjare = goda insider-råd man själv kan duplicera.

Malin, Costa Brava sa...

Så intressant, inspirerande och häftigt att läsa Amanda. Du gör mig så glad och jag får en kick i arslet liksom. :)

formlek sa...

Tack Amanda. Det är så BRA när du lyfter undan mystiken som du säger. Detta är väldigt intressant tycker jag. Och det finns ingenting att förlora, eller? Tänker på bloggandet, tja, mycket på nätet överhuvudtaget, att det handlar mycket om att dela med sig. Det finns mycket att vinna i det - och visst borde det förändra vår kultur i grunden? Spännande tanke....Men du sätter som vanligt ord på saker på ett tydligt vis.

Terése sa...

Underbart! Mina barn skulle ÄLSKA den.

Skitkul att läsa alla dina tips och råd. Du inspirerar! Jag blir sugen att göra en bok till min trognaste lyssnarkrets, mina kiddos. : )

Amanda sa...

Tack för att ni fattar!
Förlåt att det blir så långandiga inlägg om detta men det är svårt att beskriva visuella saker i ord ibland.
Jag glömmer aldrig den där regniga brightonkvällen på Starbucks när jag var blyg nybakad illustratör/kontorsråtta och helt lost och trevliga, ödmjuka Guy ( http://www.guyparkerrees.com/ ) visade sin superenkla första dummy som blev antagen. En änglakör började tralla i skallen på mig; "Jaså är det SÅ man kan göra! Haaa-le-lu-ja!"