onsdag 30 december 2009

En tabubelagd dröm

jag har börjat bolla med är (schhh) skilda sovrum.
Jag håller på att bli sinnesrubbad av allt snarkande och konstrande. Min sömn är hårdvaluta nu.
E blev jätteledsen när jag tog upp detta (liten skilsmässa hello) och, fan, det hade jag nog också blivit om det varit ombytta roller. Men det är inte konstigt att Felix börjde sova bra först när han flyttade ut från oss om jag säger så.
E har testat några tabletter men di där pillren är ju rena uppåttjacket och dessutom har de ingen avsvällande effekt efter några dagar.
Plus att jag är så trasig av alla småljud och ständiga uppvaknanden nu att E inte ens behöver snarka speciellt allvarligt (säkert mindre än jag själv om jag är ärlig) för att jag ska vakna.
Är jag ensam om detta? Fan också.

27 kommentarer:

formlek sa...

Det låter som ren omtanke. Först för dig själv, för att du ska hålla ihop (tänk flygplan - rädda sig själv först) - och sen för både E och F för att det inte ska sluta i en katastrof. Det kan väl bara bli bra? Spännande rent av. Det jäkligaste är säkert att släppa den kulturella konventionen - att man SKA ha gemensamt sovrum. Så tänker jag.

Markus sa...

Jag stör mig också enormt mycket på snarkande, så jag förstår dig fullständigt. Tyvärr så sover jag redan nu själv och kan inte flytta ifrån mitt snarkande.

Yvonne sa...

"Le och världen ler mot dig, snarka och du får sova ensam" står det på en kylskåpsmagnet min sambo fick av mig...men det hjälper inte, om jag inte har somnat innan han somnar (börjar snarka) så är det lögnihelvitte att somna, då tar jag täcket och knör ner mig i soffan...Eget sovrum låter som en dröm...

Anna sa...

Jag har två kompispar som sovit isär under småbarnsåren så NEJ du är absolut inte ensam.

heidi sa...

jag kommer ihåg när jag var typ 18 och verkligen fattade, lixom på riktigt, att när jag flyttar ihop med någon, då kommer normen säga att jag inte ska ha ett eget rum. fuck that, tänkte jag. klart jag ska ha ett eget rum! vart ska jag annars... vara för mej själv?
åh, nu kom jag på en fråga, vart skriver du? har du typ ett kontor?

Michaela sa...

Klart som fan att E känner detta som ett svek. Men om han får vänja sig vid tanken så kanske det går bra ändå till slut? För du är inte någon bra fru eller mamma om du inte får sova. Man är ingenting alls om man inte får tillräckligt med sömn.

Känner flera par som säger att skilda sovrum räddat deras förhållanden.

adrenalin sa...

Känner ett par som hade samma problem. När han efter åtskilliga år med delade sovrum äntligen blev av med snarkandet genom en operation, var ingen av dem sugna på att dela rum igen. De har varit gifta i 45 år, delade sovrum behöver inte vara något hot mot äktenskapet, tvärtom!

Kan man diplomatiskt ta det som en tillfällig lösning tills det blir bättre (dvs han slutar snarka eller du blir döv;))

Amanda sa...

Tack för de nyanserade kommentarerna. Markus, har jag rätt i att du testat nån slags sprej? Hur funkade det?
E är snäll och masar sig till vardagsrumssoffan när det blir överjävligt mitt i natta med "vrål"-snarkningar & andningsuppehåll (farligt!) men den soffan är ju ingen bra säng.
Jag jobbar i ett kombinerat kontor/gästrum där jag skulle kunna tänka mig att låta bäddsoffan stå uppbäddad 'permanent' ett tag som experiment.
Försöker också lobba mot operation även om det känns väldigt drastiskt och E kör ner klackarna bara det kommer på tal.

Christin sa...

Man kan operera sig för snarkningar, vad jag har hört. De går in i näsan, svalget, och lättar upp lite :) föreslå detta! Ibland har jag också funderat på att sova för mig själv, sovrum är ju så viktiga, och sömnen! Men samtidigt vill man ju att det ska gå, och det är en vanesak. Förutom snarkande, då...

Christin sa...

Ah, nu såg jag att operation redan nämnts. Det är hans val, givetvis, men då får han också ta konsekvenserna - ni sover i separata sovrum. Det är inte enklare än så, även om operation inte är enkelt. Hade jag själv lidit av snarkproblem hade jag inte tvekat, för jag vill inte störa min sambo. Mamma snarkade så högt en gång, att hon väckte sig själv. Det kan du ju också berätta för honom - att han säkert själv lider av det också.

:D

Anonym sa...

testat "tandskena" eller vad det kan kallas? Ser ut som en lösgom (...) och blir utprovad efter sovnatt på sjukhus. (Iaf Sahlgrenska, Göteborg), där de under en natt kollar sömn/andningsuppehåll osv.

Kanske ett alternativ före operation?

Lycka till!

Amanda sa...

Tack igen!
Jag vill gärna att han ska tillbringa en natt på sjukhus men analys för de där andningsuppehållen kan bara inte vara bra för honom. Vågar inte ens tänka på hur illa det skulle vara/kommer att bli när han blir äldre (och ev. tyngre).

Markus sa...

Jag har provat antisnarksprej och jag vet inte om det blev så mycket bättre. I teorin lät det väldigt bra, men jag fortsatte att vakna på nätterna. Jag har tyvärr ingen utomstående som har kunnat bedömma volymen på snarkningen med och utan sprej.

Amanda sa...

Markus, vaknade du av att du snarkade trots sprej tror du, eller för att såna där medel är lite "tjack"-iga?

(Tydligen många chaffisar som missbrukar anti-snarkmedel - för att hålla sig VAKNA - doh)

Markus sa...

Det är vårt att veta, men det kändes inte speciellt "tjackigt". Det var ett mintskum som ska smörja svalg för att minska friktionen där snarkning uppstår. Det kan ju vara så att man vaknar av gammal vana trots att snarkningen upphört. ;-)

Ann-Katrin sa...

Jag kände så. Det blev högljuda protester varje gång. Ville inte ens göra det jämt utan bara ibland. Men vi gjorde det inte, och nu är vi skilda... Jaja, det var inte bara det, men sömn är VIKTIGT! Ha en separat sovrum som kan användas ibland i alla fall.... Aldrig aldrig aldrig mer att jag ger upp att få vara ifred ibland.

(I vårt fall klart att separationen ocksp berodde på att jag flyttade till Tyskland före honom och att jag där upptäckte hur skönt det var att få rå sig själv, och faktiskt få sova, och att det var en massa andra saker som också spelade in, men jag tror kanske inte det hade gått riktigt så långt och blivit så oengagerat om jag fått sova ibland. Det var bättre när jag reste mycket i tjänsten för då fick jag sova på hotell ibland.

Ann-Katrin sa...

(Fast sedan är det förståss ganska lustigt att jag hade en tidigare pojkvän, för ungefär hundra år sedan, som snarkade som en döende elefant. Och det fattade inte jag förrän vi varit tillsammans i över ett år och hans lillasysters pojkvän sov över i ett rum i närheten. Han frågade på morgonen vem det var som snarkat så otroligt under natten - och jag hade missat det totalt och försökte skylla på "svärmor"... Som dock sov i en annan ände av huset :-D
Förklarade varför jag vissa mornar var så trööööööött..... (Jag hörde honom någon dag senare, när jag gick och la mig senare. Det var det djävligaste i snarkväg jag någonsin hört!)

Amanda sa...

Det var tråkigt att höra Ann-Katrin.
Ja sömnen är bannemej A och O.

Ann-Katrin sa...

Det är som det är och det var tråkigt då men inte nu, vi är goda vänner och mår väldigt bra på varsitt håll. Och sover bättre också :-) Det var nog meningen helt enkelt. Men se till att få sova!!!

Arild sa...

Ja, jag vet av egen erfarenhet att man dööör om man inte får sova. Utbrändhet kallas det visst också.
Och DÅ orkar man inte med sitt lilla liv riktigt.
P g a vår son som inte har sovit bra som barn har vi skilda sovrum sen läänge och det är helt underbart ;) Att ständigt vakna av minsta andning knäcker en ju!
Öronproppar kan funka ett tag, men
E borde tänka på sin hälsa också. Om han har andningsuppehåll så är han väl också jättetrött utan att
tänka på det, kanske? Min svärmor sover med syrgasmask... inte så hippt precis, men skönt att sova riktigt för första ggn i livet. Operera om det går, eller sätt en utvidgande klämma i nosen. Och sömn är väl en mänsklig rättighet?

Ina sa...

Åh, där klev vi på en öm tå minsann. Hos oss är det JAG som periodvis har börjat snarka hysteriskt mycket tydligen. Jag som själv är så otroligt lättväckt och AVSKYR när andra snarkar. Maken vaknar och kan inte sova och puttar på mig nätterna igenom. Tillslut en natt så blev han nästan arg och sa ifrån och jag som bara låg och sov och verkligen försökte ligga på rätt sätt för att inte snarka blev tillslut helt förtvivlad och jätteledsen och gick gråtande till soffan och somnade om där.
Efter det flyttade maken till gästrummet ett tag och sov där i tre veckor. Vi sov båda betydligt bättre faktiskt. Han för att han slapp mig snarkandes, och jag för att jag slapp ligga vaken och stirra utan att våga somna av rädsla för att störa maken med mina högst ofrivilliga snarkningar.
Nu sover vi ihop igen, och tydligen snarkar jag inte så hemskt just nu. Men jag får verkligen ÅNGEST. Jag vill inte snarka och känner att jag gör vad som helst för att sluta.

Amanda sa...

Tack snälla ni igen.

>och jag som bara låg och sov och verkligen försökte ligga på rätt sätt för att inte snarka blev tillslut helt förtvivlad och jätteledsen och gick gråtande till soffan och somnade om där.

Ina, detta är E. Exakt.
Vi ska tänka på detta noga.

Anonym sa...

Varför inte bara ha en säng i ett annat rum, så kan NÅGON gå dit, och ni har fortfarande gemensamt sovrum?

Vi har två nattsmygisar till ungar och tröttnar vi på bök, sparkar och/eller snarkande, går någon av oss till deras sängar, för där är de bergis inte... Man vet aldrig var man vaknar upp nuförtiden.

/Anya

TUTT sa...

GUD vad jag förstår dig! Efter tre dagar på nyhetsfestivalen här på Ängsbacka har jag bytt rum efter hårdsnarkande donnor bredvid mig, jag kan absolut inte heller kompromissa med min nattsömn. Blir ett totalt VRAK. DU är viktigast. Pöss!

Amanda sa...

Tack för att jag fick "tala ut" om detta. Bra.

Lo sa...

Hej! Har läst här lite men inte kommenterat förut. Ett (kanske inte helt seriöst) tips är att göra som de gjort i det hus som sedermera blev konstvetenskapliga institutionen i Gbg - skilda sovrum, men med en skjutlucka mellan sängarna... (och stjärnhimmel i taket!)

Amanda sa...

Hej hej Lo!

DET tipset gillar jag.