tisdag 8 december 2009

"The ghost in the machine."

Jag får fortfarande en stark känsla av närvaro i de gamla delarna av huset (två rum på höjden + köket + en trappa är ju ganska nybyggda).
Trappavsatsen utanför pojkens rum är fortfarande det jävligaste stället.
E känner det också. Han får nån slags svart svindel där, halkar, snubblar i trappan. Farligt.

Kommer på mig själv med att stå och glo upp i Flingans dragiga garderob där många lager av gamla fläckiga småblommiga tapeter skalats tillbaka. Tänker på de konstiga fotografierna vi hittade av sotarfamiljen som brukade bo här. Tänker på hur hus och saker överlever oss människor.

Vi tvättade av några fönster lite halvhjärtat.
Då hittade E flera perfekta avtryck från barnhänder. Alldeles för högt upp.
Ett här, ett där, nästan lekfullt.

Och på nätterna vaknar jag av viskningar och barngråt som inte kommer från babymonitorn.

Det är projicering, det är skrivarspöken och lite allmän stirrighet.
Det är också jäkligt inspirerande.
Så tusen tack Polty, vad du nu är för någonting.

15 kommentarer:

TUTT sa...

Burr. Barnfingeravtryck på fönstret: kusligt!

Amanda sa...

Enstaka hela handflator, här och var. Högt upp. Högt! Inget kladd, helt perfekta.

Christin sa...

... och tröttnar ni på besöket, säg det till dem. Ställen som det du beskriver, där det svartnar för ögonen? bränn salvia där. Det lättar faktiskt upp, som all form av eld och rök, bränner gammalt som dröjt sig kvar. Gammalt som i energier: tankar och känslor och upplevelser.

Amanda sa...

Bra tips, tack!

Micke sa...

Ooooh, spooky! Sånt tycker vi om (så länge det händer någon annan :D). Jag bor i ett gammalt hus som byggdes 1892 där det enligt ryktet ska spöka. Har själv varit med om vakendrömmar (stadiet mellan sömn och vakenhet) där en kvinna kommit in i mitt sovrum och dragit i täcket, satt sig på sängkanten eller (när jag hade loftsäng) gått in under sängen. Antagligen bara hjärnspöken, men ändå, riktigt läskigt när det hände :)

Maria Turtschaninoff sa...

Huu, jag får rysningar!! Speciellt av de där barnhänderna. Hoppas polty är vänligt sinnad. Tur att mitt fula hus är byggt 1981...

Amanda sa...

Micke, å vad jag blir avundsjuk, en klassisk 'sleep paralysis hallucination'!
http://en.wikipedia.org/wiki/Sleep_paralysis
I sammanhanget intressant att män tydligen oftare 'ser'/'känner' kvinnliga väsen medan kvinnliga drömmare oftare 'ser' manliga demoner/vampyrer.

Maria, hahaha.

Nils sa...

Jag är inte så säker på det där med husets ålder. Huset jag bor i byggdes -72 och så vitt jag vet har ingen dött här. Trots det spökar det för fulla muggar, haha. Inget som stör mig särskilt mycket, dock.

Häromdagen när jag kom hem hände det något lite kusligt. Det var framåt 10-tiden, och jag stängde snabbt dörren efter mig utan att låsa. Jag vänder mig bort för att hänga av mig jackan och hör hur låset vrids om. Från insidan. Det fanns ingen annan i huset och jag hade inte glömt nyckeln i låset.

TUTT sa...

Scary Nils!
Mer spökhistorier, mer mer mer!
Burr och spännande på samma gång.
Mandis! Mer!

Amanda sa...

å fy h*lvete nils

jag hade solkat ned mina byxor

Christin sa...

Det är väl inte så konstigt? Att Nils har anhöriga med sig som gör det han glömmer? :) som att låsa? Bli inte ett dugg rädd, säg istället: tack. Kanske rentav: tack mormor? Eller vem du kan tänka dig finns där. Finns inga onda andar, demoner, allsköns spökerier. Inte enligt mina "efterforskningar". Finns enbart de som dött och ser sin chans att "komma igenom" och försöka förmedla det de vill förmedla. Vi missuppfattar, blir skrämda, ringer hem en excorsist. Ja... :) de vi snarare ska vara lite vaksamma gentemot är andra människor. Enbart när vi lever och andas, kan vi vara egoistiska och elaka. Tror det är kroppens fel, den särar oss från andra, men när vi dör känner vi återigen att vi hör ihop, hela bunten.
Om ni känner av olust i gamla hus är det inte heller särskilt konstigt: där finns inga döda människor kvar, men de har lämnat avtryck. Allt som hänt där har lämnat avtryck. Vad ni bäst kan göra, som sagt, är att städa, men också bränna salvia, att "göra anspråk" på huset som ert eget. Tänk "nu bor jag här, här finns enbart rum för ljus och kärlek, nu bor jag här, här finns enbart rum...". Känns lite löjligt, men faktiskt: det fungerar. Även när ni har grälat hemma och det är dålig stämning, kan det här lätta upp. Handlar om energier, vad som en gång alstrats inom dessa fyra väggar, och vad ni fortfarande alstrar, och som ibland behöver vädras ut.

Amanda sa...

Christin, intressant!
Du kan och känner mycket inom detta märker jag. Många av dina tankar delar jag. Älskar personligen sägner och föreställningar om gengångare men är grundmurad skeptiker.
Är dock bekant med en bona fide exorcist (och psykolog) inom Church of England. Han ekar din ideologi nästan exakt men med ett undantag = han tror på onda andar också. En hel skala faktiskt. "Mildast" är vad som bara kan beskrivas som ett eko av ett liv eller en händelse i sten och väggar. Enligt honom alltså.

Nils sa...

Nej, om man nu vill förklara bort det hela som naturligt är det klart man hittar naturliga förklaringar.

Dörren kan ha legat i något slags "mellanläge" där det bara behövdes en lös stöt för att låskolven skulle vridas åt. Något sådant hade faktiskt min gammelfarmor problem med när jag var barn. Det kan ha varit min bror eller min mamma som bestämde sig för att åka hem till mig, ta med sina nycklar och vänta på att jag skulle komma hem så att de kunde skrämma mig genom att låsa dörren. Inte lika troligt, men fullt möjligt.

Det mesta jag "varit med om" kan utan större ansträngningar bortförklaras. Men när det blir i såna mängder som det varit här hemma är det ganska svårt att se det hela som "en slump" eller "naturligt", inte sant?
Jag kanske helt enkelt är lite nojig och paranoid, haha.

Sen om det faktiskt är så att det vandrar någon döing i huset stör det inte mig särskilt mycket, åtminstone inte på den nivå det sker just nu. Man mår väl inte sämre av någon adrenalinkick i veckan, eller hur?

Amanda sa...

>Man mår väl inte sämre av någon adrenalinkick i veckan, eller hur?

Absolut inte.
Själv får jag diverse sinnesvillor, speciellt när jag är trött/stressd/nyförlöst/ledsen.
Jag vill understryka att jag inte är religiös att jag och intar en vetenskaplig hållning till parapsykologi. Som skräckförfattare finner jag ingenting mer fascinerande än "ett hemsökt psyke i ett hemsökt hus" - där hämtar jag verkligen från egna erfarenheter. Resten hittar jag på.
MEN
jag vill säga att jag har stor repekt för de som tror på att det finns en annan sida, och att andra dimensioner kan kontakta oss.
Jag har själv upplevt saker som jag personligen väljer att tolka/leka med som möjligen "övernaturliga", men säkerligen finns det helt "naturliga" förklaringar.
Och jag är enormt fascinerad av andras möten med det "övernaturliga".
Jag rör mig helst bland både skeptiker och "troende" för att få ett brett perspektiv. Är enormt anti falska profeter och är medlem av "Bad Psychics" som avslöjar cyniska lurendrejare, "helare" och "mediala" som endast utnyttjar sårbara människor för egen vinning.
Kramar!

Christin sa...

Jag går till ett medium med jämna mellanrum sedan min mormor dog 1996, 56 år gammal. Mediet har haft rätt i allt, och då handlar det om saker som inte går att läsa i horoskop. Ska ni själva gå till ett medium, var uppmärksamma på detta: den äkta varan ser er sällan i ögonen, sk. cold reading. Den äkta varan blundar, eller ser åt ett annat håll. Mycket fascinerande.

Sedan brukar jag resonera som såhär: var tar universum slut? Vad fanns innan tiden? Hur uppstod liv på jorden (meteorregn, bakterier i havsbottenklyftor)? Finns på tok för mycket obesvarade frågor för att vi med säkerhet ska kunna hävda att nej, livet fortsätter inte efter döden. För som allt annat är vi energi, och energi går inte att bryta ner, enbart förändra. Kan väl lugnt påstå att döden är en förändring... :)
Men visst är det ett skitintressant ämne!
Nu ska jag sluta pladdra.
Tack för en skojig blogg!