tisdag 8 december 2009

Nu har vi hört

på ett par kapitel av Styggelsen the ljudbok jag och Felix.
Uppläsaren är allvarlig och eftertrycklig och möjligen lite äldre. Jag kan liksom bara lyssna med ett halvt öra för upplevelsen inger en lika delar en genant, lipframkallande och stolt känsla.

Varje gång uppläsaren gör konstpaus tittar F på mig och ler sådär rart och lite menlöst/frågande (som jag älskar) och säger "Mam?"
Alla som pratar svenska är nämligen "Mam" för honom just nu.
Ja, och alla kvinnor.
Också "Mam".
Enkelt och bra.

Språkutveckling.
Grymt fascinerande.

3 kommentarer:

Alley Cat sa...

Sött!!!

Arild sa...

Mycket rar beskrivning av Felixens språkutveckling! Tur den inte är så utvecklad att han förstår vad som sägs på skivan, då hade han nog verkligen sagt Mam?! (som i "är det verkligen du, min bästa mamma, som har skrivit det här hemska?!"
Och den där blicken man får, som om man hade svaret på allt, den är ju så underbar!

Amanda sa...

Ja
och
ja!

(inte för att jag är partisk eller så va ;o)