tisdag 31 mars 2009

Ska jag vara orolig?

E: (halvt i sömnen):
"Kan inte du skaffa en sån där baby-bahytt med smock, du vet i fransk stil, till Felix? Då skulle han se ut som en riktig, supersöt bebis."

VAR, undrar jag, VAR har den stackars trötte ömme fadern FÅTT detta ifrån?
Vokabuläret, själva idén?

Själv har han ingen aning.
I vaket tillstånd vet han inte ens vad raglan-ärm är.

Är det poltergeisten som varit framme och viskat i örat för att HON tycker att Flingan skulle vara pöt i en sån?

måndag 30 mars 2009

Sveriges bästa blogg

just nu.

Varning: Den kan få dig att skratta, gråta, känna och tänka i banor du aldrig tänkt förut.
Intim, litterääär och aldrig pretantiööös.
Hela klabbet skulle kunna ges ut mellan hårda pärmar i morgon dag, utan redigering. Har sagt det förut och säger det igen; om jag var förlagsredaktör skulle jag bajja på mig av upphetsning.

Citat (om Paris):
"Det är utrymmet för skevhet, det mindre strömlinjeformade, det mindre ängsliga. Det får mig att slappna av. Det är inte hemma, men bekvämt och kärt. Det är smakfullt och smaklöst i en förtjusande blandning [---]"

Och jag inser att det är exakt så jag känner (om mitt adopterade land) - men jag har aldrig kunnat uttrycka det så vackert.

Love is in the air.

Every time I look around.

(Tuttemat byggde bebisens vackra kropp.
Men nu får det fanimej snart vara nog.

Mvh
Stolt pattlisa)

söndag 29 mars 2009

YEEESSS

Sex nationer i en båt triumferar.

Själva har vi också sportat spatserat i snigeltakt .
Behövdes kan jag säga.

Spana in läcker blogg

med härliga egendesignade saker
som jag hittat hos en av mina bästa peppare/vänner/förebilder.

Ställer man om klockorna nu förresten? Sommartider hej hej.

lördag 28 mars 2009

Enligt min mamma

och hennes kärleksfullt detaljerade anteckningsbok från min egen bebistid för snart förti år sen fick jag SAFT (!) från sex veckor.

Gu vad gott.
Rekommenderar man det än idag? Tror'nte dä va?
Hon hade aldrig givit mig nåt sånt om det inte kommit påbud från BVC.

Kan upplysa om att jag var ett klipskt litet barn (vad gick fel?), är i vuxen ålder ej sockerberoende, har noll hål/lagningar i tänderna och BMI 23. Jag är visserligen allergisk; mot nickel, men det LÄÄÄR ju vara för att di tog hål i öronen på mig med NICKELHALTIGA örhängen.
Jaja. Man får vara tacksam för att man slapp snutta på en trasa doppad i brännvin i alla fall.


Vad fick du för konstigt pådyvlat dig som liten?

P.S. Min mormor fick släpa en fucking bautavåg från BB där hon skulle väga sin yngsta efter varje måltid. Inget fel på tösen, ren rutin bara.
Den idiotrutinen sket mormor ganska snart i. Heja.

fredag 27 mars 2009

Världens största barnboksmässa

är över och jag väntar nervöst på vilka länder/förlag som köpt baarnboken.

Det senaste jag hörde var att tre (!) danska förlag och ett finskt var lite intresserade - men inget svenskt eller norskt. Oh well. Har alltid gillat danskar. Och finnar.
Sköningar med utsökt smak, no?
Och dessutom vänliga nog att bidra till min sons framtid - fortryllende
.

WT?!? Moi?

E: "Wow, new nightie? Very nice. Papa likes. A bit white trash."
Jag: "What the f*ck?!"
E: (sårad) "But I like white trash!"


Själv gillar jag svartmuskiga medelklassmän.
Tack för kaffet.

torsdag 26 mars 2009

The bitch is back.

Jag och min söta sidekick har bakat. Bakat!
Och spelat hans nya favvolåt The Snowman, aka Walking in the air
(aka "lobbi lobbi looo" som French & Saunders skulle sagt).
Å vilket party.

En månad gammal

idag.
Vår lille docka. Lille överraskningspojken.
Tiden har gått både långsamt och fort.
Vi har haft sån tur, sån tur som har fått en sån rar liten apunge.

Nu ska jag börja jobba lite grann igen innan jag blir helt såsig.

För fy för såsig mamma tycker Flingan, mamman och pappan.

I övrigt är vi sugna på en 'Brio sit' (hög stol) - är dom bra eller döliga?
Tacksam för tips.

onsdag 25 mars 2009

Jaha. Där kom den nya datorn.

MAKENS nya dator.
Inte min.

Bah.

Mysigt.

Jag tycker han är sexig.
Det plågar mig svårt att UK inte sänder Letterman.

Tur vi har The Daily Show (en dag efter) i alla fall.
Jon S är också lite sexig.

Och John Oliver med.
Och Jason Jones.

E gillar Samantha Bee.
Helt OK för mig.

tisdag 24 mars 2009

Vårtecken:

Jeansjacka.

Vi har spegeldörrar

på garderoberna i sovrummet. Sådär så att man kan se sig själv från sängen, som på alla hotellrum. Kinky.
Inte vårt val - tittar sällan i de där speglarna om jag ska vara ärlig - men vi klagar inte.

Men i natt när jag hade varit uppe och snurrat med Flingan, och just skulle släcka och dråsa ner brevid E igen, slängde jag en blick i spegeln.

Och jag tyckte precis att det satt en stor mansgestalt vid fotändan av vår säng.
Stor - men liksom lite... genomskinlig.


Tur att jag vet att jag lätt får stress- och trötthetshallucinationer.

måndag 23 mars 2009

En ny tragedi

för alla ångestridna tonåriga Sylvia-fanatiker att gotta sig i.
Själv ogillar jag fingerpekandet på Ted som skurken i dramat - jag tror inte att han drev alla sina kvinnor till självmord; snarare att han hade en olycksalig faiblesse för såna där psykiskt sköra och härligt bitterljuvt bohemiskt sexigt melodramatiska kvinns.

Ursäkta mig, nu ska jag skriva ett poem innan jag tar en promenad i en flod endast iklädd spetsbehå, bakar en rabarberpaj och gasar ihjäl mitt barn.

Min man

har slutat svara mig när jag talar till honom.
Något med energinivåer och prioriteringar gissar jag. Och en tokbabblande mammaledig hustru.
Först var det lite irriterande.
Men nu är det ganska roligt.

Jag: "Eftersom min rosa minidator inte kom i tid till mors dag så har jag köpt mig ett par diamantörhängen."
E: ---
Jag: "Fast fejk alltså. Tre pund. Tacky va?"
E: ---
Jag: "Visst är Felix snygg? Jag tänkte kolla upp om han kan bli klädmodell. Eller vara med i sån där skönhetstävling för barn. Det är okej va? Man kan vinna pengar och tiaror och grejer vettu. Kan ju vara lite kul för mig också."
E: ---
Jag: "Men vad bra då. Jag tänkte börja sminka upp honom också. Och kladda på'n lite fake tan. Och göra lite slingor i håret. Inga problem va?"
E: "Ööö... sa du att du hade köpt diamantörhängen sa du? Varför då?"

söndag 22 mars 2009

Engelskt mors-dags-extravaganza.

Mammor och kända söner som är lika.

Jag och Flingan har likadana fingrar.
"Stackars pojk" säger pappa.

Han har ingen respekt för mig alls. Det måste man ändå beundra på något sjukt vis.

lördag 21 mars 2009

Ungdomsböcker.

En brittisk stjärnagent vill att jag ska skriva skräck för ungdomar.
Direkt på engelska.

Han har aldrig läst nåt jag skrivit och baserar sin expertåsikt på tre fjuttiga fakta:

1) Styggelsen är rätt kort. För kort för att egentligen kunna säljas in i UK.
Ungdomsromaner, å andra sidan, ska vara rätt korta. I e; han vet att jag kan skriva -- rätt kort.
2) Han gillar mig.
3) Han vet att det är 'inne' med skräck-ungdomsromaner här just nu.

Hahaha.
Jag är gobsmacked och utmaningen tilltalar mig men... näää... är det detta som det är meningen att jag ska göra just nu?
Bilderboksmanus vet jag att jag kan skriva direkt på engelska men en hel fucking kapitelboook?

Och så minns jag en skön artikel i amerikanska tidskriften The Writer som jag prenumererade på när dollarn var billig. En ungdomsförfattare hade undersökt marknaden och läst massor, massor av ungdomsromaner innan hon skrev sin egen. I denna undersökning fann hon följande klyschor totalt överrepresenterade:
- Huvudpersoner som heter Hannah. Att detta är ett palindrom påpekas gärna och ofta.
- Föräldralöshet.
- Ögon som beskrivs som kaffe- eller chokladfärgade.
- En bästis/sidekick från etnisk eller sexuell minoritet. Alltid vacker och genomsympatisk.

Älskade lilla hovnarr.

Snyggbyxa:
Funny by Helen H.
Härlig present från en som kan det där med stil och klass.

fredag 20 mars 2009

Mors Dag på söndag här.

Ska bli väldigt spännande att se om min treveckorsbebis (och hans ömma fader) har fattat vad jag önskar mig och behöver.

torsdag 19 mars 2009

Ja jag är en sucker

för superstars med normala 'guy next door'-liknande partners.
Den här killen ser väl mysig och normal ut?
Om än lite, ö, stor.

Observation från daytime-TV-soffan:

Fraiser är ju riktigt het i de tidiga avsnitten.
Speciellt med lite uppknäppt skjorta.

Eller så har jag bara samma problem som Tomáš i The Unbearable Lightness of Being;
Förmågan att tycka att alla av motsatt kön är lite heta på sitt vis.

onsdag 18 mars 2009

tisdag 17 mars 2009

Kommer jag att ångra på detta?


Kunde inte stå emot den här Sara Berman-for-Asos-godbiten för halva priset.
Rosa + klänning + rutigt = very Mandis.
Fast det var fortfarande inte så himla billigt.

Men. Den är den lite väl konstig:

Lååång i livet (och då har jag ändå oproportionerligt lång torso), omlott-v-ringningen glipar till naveln (okej jag har mjölkhårda titties nu men fortfarande bara c/d-kupa som vanligt) och enorma ärmhål och ärmvolanger.
Too much helt enkelt.

Så nu lurar jag på att låta min sömmerska klippa bort livet ner till skärpbandet och göra om till en omlottkjol med stora rosetten på rumpan kvar. Svart tajt trikåtröja till det och kanske svart omlott/bolero/ballerina-kofta. Finaste höst-outfiten eller dundertabbe? Annars tror jag att denna kommer bli hängande i garderoben för alltid. Och ärmlöst är inte riktigt min grej heller om jag ska vara ärlig.

Ska jag slakta trasan?
Vill inte skicka tillbaka, I love tyget.
Tacksam för dina fashion-åsikter.

Mvh,
Osäker i Oxford

måndag 16 mars 2009

Mysiga boråsmänniskor

bloggar om vårt 'författarmöte'.
Det var så roligt så roligt. Fast jag hade hellre velat vara där på riktigt.

Sköna söndag.


I alla fall för två i familjen.

söndag 15 mars 2009

Sura språkfittan slår till.


Förbluffande många britt-svennar gör dessa fel HELA fucking tiden.
Taskigt språköra? Ren slöhet? En blandning? Jag skiter i vilket.
Bassning!

1) Lax = Salmon.
L-et är stumt. STUMT I tells ya:
"Sam-on".
Repetera fem gånger. Om du behöver.
"Sam-on".
"Sam-on".
"Sam-on".
"Sam-on".
"Sam-on".

2) Vår svenska valuta heter krona.
KRONA.
På engelska också.
Man behöver/ska inte alls översätta till "crowns".
Krona.
Krona.
Krona.

3) Det vackra lilla ordet "please". Glöm inte bort det, please.
Använd hellre för ofta än för sällan.
Det låter fördjävla oartigt annars.
Please.

lördag 14 mars 2009

Får jag fråga en sak?

Är du utlandssvensk förälder?

I så fall: Vad är det för vits med att åka till ambassaden och namnregistrera nyfödd?
Vad händer om man inte gör det?

(Ja, vi vill att Felix ska vara 'halvsvensk' om möjligt.)

Tusen tack på förhand.

fredag 13 mars 2009

Där rök hela första barnbidraget.

Zara Home/Kids har en BRITTISK WEBSHOP!!!
Upptäckte jag idag.
Halleluja.

Me me meee

Hoppar på en lista från Lisa. Häng på du med, i egen blogg eller kommentarerna. Jag är som sagt fruktansvärt nyfiken på alla. Jämt.

1. Vad är klockan? 13.25.
2. Namn?Amanda Elisabeth Hellberg
3. Smeknamn?Menne, Mandis
4. Piercings: Öronen
5.Ögonfärg:Typ blå
6. Födelseplats:Skövde
7. Favoritmat?Es thaimat & kryddigt, mina egna kött-och-potatisrätter.
8. Någonsin varit i Kalifornien?Ja och mer lär det bli (Felix gudfar bor där).
9. Någonsin tapetserat något med toalettpapper?Nej, jag hatar studentikosa saker.
10. Älskat någon så mycket att du börjat gråta? Oui, senast idag.
11. Varit med i någon bilolycka? Nej inget allvarligt.
12. Krutonger eller baconbitar? Bacon om jag måste välja.
13. Favoritdag på veckan?Lördag.
14. Favoritrestaurang?Circa i Lewes, synd att dom stängde.
15. Favoritsport att titta på: INGEN.
16. Favoritdrink: Champagne eller champagnecocktail.
18. Walt Disney eller Warner Bros: Öööh... inte Disney.
19. Favorit-snabbmatsrestaurang: KFC just nu. Och Grubbs Burgers i Brighton.
20. Vilken färg har din sovrumstapet? Bleklila med spackelblobbor (inte vårt val men vem fan ids knäcka sig själv med renovering?)
21. Hur många gånger kuggade du på teoriprovet? Ingen, vem tar du mig för?
Missade 1:a uppkörningen dock.
22. Vem fick du ditt förra mail ifrån?Anna.
23. Vilken affär hade du valt att övertrassera ditt kreditkort? Ööö, Lula Sapphire. I'm a Yummy Mummy doncha know?
24. Vad gör du oftast när du är uttråkad?Käkar.
25. När går du och lägger dig? Före Felix runt 01.30, nu inte efter 21.30.
26. Vilket tv-program missar du inte? Jordan & Peter förstås.
27. Senaste person du gick ut och åt middag med? E + familj tror jag.
28. Ford eller Chevrolet? Fåård.
29. Vad lyssnar du på just nu? Felix som andas.
30. Vilken är din favoritfärg?Förgätmigejblått.
31. Hav eller flod?Hav.
32. Hur många tatueringar har du? Ingen, hade varit skitfult på min hud, tur jag avstod.
33. Har du någon gång kört slut på bensinen?Nej.
34. Katter eller hundar? Hundar.
35. Sommar eller vinter? Gillar båda.
36. Är du singel? Nix.
37. Är du kär i någon? O ja.
38. Klockslag när du blev färdig med det här mailet:14.16 (men gjorde flera avbrott för att fixa med post, gardiner och rinniga ögon).

torsdag 12 mars 2009

Så kan det gå

när man som författare/krönikööör pimpar ut sin familj lite för mycket.

Jag är fascinerad av den balansgången.
Läste alla hennes anonyma krööönikor och tyckte synd om ongarna.

PS: Tycker du att Felix har väldigt snygg hy?
Nej, jag har inte börjat sminka upp honom på bilderna. Ännu.
Det är bara lite gammal hederlig gulsot.

onsdag 11 mars 2009

Härligt med saker

som växer.
Påsar under ögona.
Tuttar.
Och små små pöjkar.

tisdag 10 mars 2009

Tursam

betyder hans namn.
Och tur har han haft som har fått så himla mycket fina babykläder för nu pajade tvättmaskinen.

Ho hum lyxproblem.

söndag 8 mars 2009

När bebisen kom ut (hoppa gärna över om sånt här inte är din grej).

Okej Sonja du får som du vill. Spänn fast säkerhetsbältet. Och förlåt uppsatsen. Försökte skriva kortare men det gick inte.

Vi bad om - och fick - planerat snitt tidigt i graviditeten. I mitten av mars skulle det bli. Vi ville det eftersom båda är (lite irrationellt) rädda för cerebral pares samt personalbristen inom förlossningsvården här. Flera vänner säger att det kändes mer som att vara med om en olycka än att få ett litet barn. Och eftersom vår preggotid nu blev lite dramatisk också så kändes det skönt med illusionen av trygghet som löftet om snitt gav oss.

Den 25 feb säger BM att jag har urinvägsinfektion och jag får antibiotika. Vi skojar om att det kan vara sista gången vi ses. Jag kan ha gått med infektionen i max 2 v.
Och det kan ha varit därför vattnet gick 02.30 på morgonen den 26 feb - UVI sabbar ju lätt hinnorna men är ofta symptomfritt när man är preggo (som alla som följer Birro/Finnjonna vet). Jag vaknade och fattade direkt vad som var på g. Blev sprallig och lite, lite rädd, men lättad att vattnet såg rent ut. Stod på golvet en stund och lät det forsa medan jag tänkte över hur jag skulle väcka E på bästa sätt:

"Vattnet har gått men det är lugnt, ringer du BB så tar jag en snabbdusch? Jag är 36 + 5 och har UVI, säg det. Jag mailade telefonnumret till dig i förrgår."

Bra va?

Trots detta fjantade han omkring naken i varenda rum i hela huset, hyperventilerandes, övertygad om att jag var arg på honom (nån dum dröm han haft, typ om att han hade bajsat på sig i sängen) och helt oförmögen att hitta BB-numret. Jag redde ut situationen. Han ringde. Vi drog iväg i bilen, lite fnissiga, lite chockade. Tomma mörka gator.

03.15. Kommer in, får ett rum med egen dusch och toa. Läggs i säng, band om magen, kopplas upp till en maskin, ska trycka på en knapp varje gång bebis rör sig. Det gör den rätt ofta. Får svaga men regelbundna värkar var 5:e min från 03.30. Maskinen registrerar. Spännande. "Du stannar här" säger en kinesisk snäll BM. "Tyvärr har vi bara ett operationsteam nu på natten och flera akutsnitt på kö så ni kanske får vänta till imorgon förmiddag på snittet men det ska nog vara OK." Jag får piller mot illamående inför blodtrycksfallet. Utanför i korridoren skämtar en polis som just kört in en födande kvinna.

När BM har gått säger E att jag får fanimej se till att knipa nu eftersom vi inte vill ha ett utarbetat nattgäng. Jag håller med. En kvinna råmar i rummet brevid och vi tittar nervöst på varandra.

Nån timma senare har jag gått in i dimman. Vi har flyttat in i ett riktigt förlossningsrum, paradoxalt nog utan egen toa (hade vi båda behövt kan jag säga). Allt vatten är borta ur mig och magen känns liten. Jag har värkar var 3:e min, testar lite olika ställningar men tackar nej till smärtlindrande tabletter. Börjar fatta att min misstanke var rätt: Föööda baaarn är INTE min grej. Det är fortfarande spännande och jag är inte rädd men det är E. Jag är törstig men får inte dricka, bara skölja mun. Det gör inget.

Ytterligare nån timma senare har jag börjat deala med mig själv, titta på klockan och räkna ut hur många fler jag måste stå ut med så att jag kan hushålla med energin. Allt spricker när värkarna börjar komma var 1,5:e min och blir 100 % starkare för varje gång. Smärtan äcklar mig. Fruktansvärt törstig nu, groggy och svettig. Jag måste gå in i mig själv för att stå ut. Ett par timmar känns i efterhand som 20 min. För E kändes det evighetslångt. Jag vill inte bli nuddad. E får order om att klä av mig och kränga på mig en sån där operationsrock med öppen rygg. Jag hatar att den sitter åt över halsen men annars skulle jag gå omkring med ändan bar när jag måste på toa i korridoren bland alla andra par. Jävligt dumt.

Jag får skriva under lite papper och prata med en kirurg men minns inte mycket. Någon kämpar på mig blodproppsstrumpor i storlek S och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta så tajta är dom. En timma innan snittet kan jag inte vara tyst längre utan börjar gny under värkarna. Så händer nåt; bebisen känns plötsligt mycket längre ner, jag kaskadspyr och slemproppen flyger ut på golvet. Jag tvingar E att hämta en morska; tänk om bebis är för långt ner, tänk om jag ska föööda baaarn genom muttan nu? Jag undersöks och är öppen en centimeter. Vi skrattar lite blekt. Jag är glad att jag 'spytt ur mig'.

Sen är det morgon och skiftbyte och jag får äntligen knalla in i operationssalen. Underbart. E får vänta i ett rum, ensam, ganska länge visar det sig. Stackarn. Det är massor med folk i rummet, flera snygga karlar, och jag biter ihop och ler lite vänt. Ryggmärgsgubben vill visa några kollegor sin speciella teknik på mig 'eftersom jag inte är så tjock och man faktiskt kan se ryggraden'. Han har härlig svart humor och jag känner mig trygg. Tre morskor hjälper mig ligga still och andas genom värkarna som nu är fruktansvärt äckliga. "Bara två-tre såna här till" säger nån. Jag avböjer att hålla handen - jag skulle skadat tjejen. Det tar tid med bedövningen, jag kan vicka på tårna och känner alldeles för mycket. De toppar upp mig i kanske 45 minuter innan de är nöjda. Narkosgubben fuckar upp mitt handdropp och underarmen, handen och alla fingrar sväller upp som ballonger. Jag vill inte titta men tänker "Tack gud att det inte var högerhanden (rit-handen)."
Vänsterhanden är fortfarande lite svullen, blå och konstig idag 10 dagar efteråt.
Så kommer E in i operationsmundering.
"Du ser ut som George Clooney" säger morskorna.
"Äsch så säger ni nog till alla pappor" säger han.
"Hon doktorn som ska göra ditt snitt är jävligt bra bara så du vet - och snabb!" viskar en morska till mig.
Bebisen kommer ut på tre minuter. Klockan är 09.37. Jag ser att det är en pojke innan E och ropar ut det. Jag ser också att han är söt och livlig. Och att han kissar typ i mig när hon håller upp honom. Bra. Han funkar. Det tar 20 minuter att städa upp mig. Jag är för skakig för att hålla bebisen ordentligt men det gör inget. E trimmar navelsträngen, tar massor av fina bilder och klappar mig på huvudet.

På uppvaket är alla snälla men lite oroliga för att Felix är liten och sömnig och slapp. Jag är hög på morfin och tror att det är natt fast det är dag. Efter några timmar kan jag både gå och kissa. Bra. Vi gosar alla tre och jag handmjölkar massor av råmjölk i små sprutor som vi ger honom. Jag äter en halv ostmacka men får flashbacks till värkarbetet och mår illa av bara tanken. Spyr. När E åker hem sent på kvällen kommer en liten söt pakistansk tjej som blivit igångsatt och tittar på Felix för att peppa sig själv (hon födde ensam och var därför på uppvaket för observation/p g av platsbrist gissar vi). "Vi ses på 5:e våningen imorgon!" säger jag och delar med mig av mina bästa ställningar för smärtlindring. Jag inser att jag är hög och försöker sova lite.

Sen får jag och Felix åka rullstol upp till salarna på 5:e våningen. Det är natt på riktigt nu och drömlikt och de glömmer min väska så jag står och väntar i 45 minuter brevid sängen - vill inte lägga mig innan jag har allt jag behöver till hands, för här får man inga blöjor eller bindor. Men det gör inget. Jag har Felix att titta på.
Nästa dag måste E jobba. Jag fokar på Felix och hans dåliga ätande. Stressigt.
Efter andra natten utan sömn i sal bestämmer jag mig. Jag ska hem.
Jag dushar i ottan, tar bort bandaget, spacklar mig, tar på finaste nattlinnet, ser till att Felix är spick'n span, och väntar. Planen lyckas. På väg in till barnläkaren träffar jag den söta pakistanska tjejen och hennes lilla pojke - dom mår bra. Hon har gått runt och letat efter mig.
Barnläkaren skriver ut Felix. Kvinnoläkaren skriver ut mig.
Jag kan ringa E och säga att han inte ska komma på besök denna morgon - han kan komma och hämta hem oss.

Utmaning.

Kul. Jag hänger på. Gör det du också! Confession time.

1) Dålig teve + dålig mat = min totala avkoppling.
2) Jag uppfattas ofta som vass och kall. 'The Ice Queen' var mitt öknamn på kontorsjobbet.
3) Min enda gravidcraving var frukt, som jag inte alls gillar i vanliga fall.
4) Jag har flirtat med OCD men det är bättre nu. Lort-england osv. Gött.
5) Öl är gott men gör mig till en djävul. Funderar allvarligt på att lägga ner den grejen helt.
6) Jag gillar inte att prata i telefon.
7) Jag gillar män. Ibland lite för mycket.
8) Jag skyr solen.

lördag 7 mars 2009

Felix har bara ett enda problem just nu.

Han är helt enkelt för god.
Snart har vi ätit upp varenda tå.
Gnag, gnag, gnag.

Man kan också köra rysk roulette: Vem törs pussa nakna rumpan längst?
(Svar: Mamma. Hemligheten är att lyssna efter muller i lilla kistan.)

Poltergeisten då?
Hon verkar ha blivit nån typ av skyddsängel som har koll på oss när vi är uppe och snurrar på nätterna. Så vi inte halkar i bajsblöjor eller glömmer glasögonen i steriliseringsapparaten.
Ingen syskonavundsjuka där inte.

onsdag 4 mars 2009

Synd att vi redan är gifta


för nu vill jag gifta mig med honom igen.


Vi är lite i chock alla tre. E babblar som en tjackpundare och har äntligen utvecklat renlighets-OCD så att jag slipper. Felix garvar åt våra fisar men gillar inte tvångsmatningen. Jag hallucinerar fram gremlins i blombuketterna. Vi svär eder och lipar över otrevliga okänsliga barnmorskor och är lyriska över de snälla (utan undantag de som inte själva har baaarn). Det trillar in paket och tuttvårtorna hänger löst i en tråd. Vi har börjat lura på när vi kan tänkas få nästa barn och om Felix skulle vilja börja på judo snart. Livet är konstigt.


måndag 2 mars 2009

Mitt nya projekt.

Nu blir det lite sporadiskt med bloggen.

Varning:
Och det jag skriver blir nog mkt trist:

Lycka
Pumpa
Skratta
Sjunga fult
Sova lite
Tacksam
Byta
Pussas

on repeat
.