måndag 31 augusti 2009

Eftersom sonen var omtänksam

nog att sova i 12 timmar i eget rum med endast två nattaspring (Es natt) och bli väckt 8.15 (av E) bytt på, tvättad, klädd och matad (av E) hade jag både tid och energi att kasta mina förhatliga leggings + slappklänning åt sidan (morsornas svar på träningsoverall?) och i stället testa min egen variant på en av höstens nyckeltrender:
Den unga Coco Chanel.
Nu ska vi gå ut i den smått kyliga, smått fuktiga höstluften.
Känns väldigt back-to-school och väldigt skönt.

Något jag undrar.

Ibland skickar mamma någon svensk skvallertidning till mig. Då tittar jag på bilderna och känner knappt till någon annan än Claire Wikholm.

Men en sak undrar jag: Hur kommer det sig att svenska kändisar/gratisätare aldrig klär upp sig på filmpremiärer?

Mvh,
Tacksam för svar.

söndag 30 augusti 2009

Kort & gött.

Helt nöjd, efter två frissabesök på samma dag. Jag gick tillbaka för hon var rädd att ta av för mycket första gången. Nej nej nej sa jag. When in doubt, go shorter*. Det är ju bara HÅR.

(Jag var inspirerad av Ts nya fräscha klipp.)

*Gäller fes-hår som mitt. Camilla Thulin kan babbla bäst hon vill om att svenska damer borde ha lååångt hår men jag tycker det kan bli lite häxvarning om man är över 30. Och jag har inga jäddra Maria Callas-lockar att komma med. I långt hår ser jag ut som Robert Gustafssons jeansraggare i Torsk på Tallin. Han som får ligga med Eda.

Joe älskar Katie

och alla hennes kooky outfits (SÅ engelsk) så mycket att han tar kort på henne varje dag.
Dessutom har hon haft svinis i veckan men är nu back-on-track.
Spana in!

lördag 29 augusti 2009

Felix Isaac.

Nu i madrasserad cell.

fredag 28 augusti 2009

Budgetshopping.

Denna blev det. 24 dollars (plus frakt och skatt och tull, men det skiter vi i nu). Från snorbilliga och lite sladdriga klädtemplet Forever21 som kan blixtra till så skarpt att dom blivit bl a stämda av bl a Gwen Stefani för klockrena kopior på hennes L.A.M.B.-paltor.

Ingen Phillip Lim- eller Development-klänning för tuuusentals kronor för mig alltså. Tror inte ens att jag skulle köpa lyxkläder till idiotpriser om jag kunde. Eller nä, nu ljuger jag. Ibland skulle jag det.

Och en bra kväll mellan mig och E blev det också.
Shopping och kärlek. Jag kan allt lite om båda i alla fall.

Otäckt på riktigt.

Spök och oknytt å ena sidan, men det är ju ingen match mot den konkreta ondskan.
Och nu har det hänt igen.
Ett barn som plockas från gatan - eller av sin egen pappa - spärras in i fångenskap i flera decennier och tvingas avla små barn med förövaren. Trots att det är ett relativt ovanligt brott är det ju varje vettig människas värsta mardröm, ohyggligt att föreställa sig, och inget jag som skräckförfattare någonsin ville sensationalisera eller gotta mig i - men undersöka det, det ville jag.

"Men var får du allt otäckt ifrån?" undrar en del.
Svar: Nyheterna. Tidningarna. Livet självt. Jag har en morbid låda med tidningsurklipp om verkliga tyska bönder av kött och blod som kidnappade massor av utsatta kvinnor och malde ner dem i sin fucking korvmaskin - och matade lokalbefolkningen med. Om två amemrikanska män som kidnappade och spärrade in ett harem av tjejer i sin källare i en komplex schizofren undergångsfantasi om att de skulle starta sin egen nya civilisation. De fjättrade tjejerna fick sina trumhinnor regelbundet spräckta för att bli ännu hjälplösare, hade inga kläder eller filtar och våldtogs enligt ett militäriskt schema under många månader. Inga barn föddes. En tjej lyckades fly och därigenom räddades alla. Detta är alltså helt sant. Bortom vidrigt. Jag skulle aldrig kunna överträffa verkligheten med min fantasi.

I april 2008 arresterades Fritzl. Jag skrev Styggelsen 2006 och använde detaljer från den belgiske pedofilmördaren Marc Detrouxs gärningar som forskningsunderlag. Inte minst det överlevande offret Sabine Dardennes berättelse om inspärrandets psykologi.

Vi behöver uppenbarligen skräcksagor, och i svunna tider de mest bloddrypande folksagor, för att bearbeta vår fasa inför det allra värsta som kan hända, på ett säkert sätt, hemma under trygga täcket. Människan är ett ganska framgångsrikt och hänsynslöst däggdjur med etik och moral och komplicerade sociala koder och "the bigger they are, the harder they fall" verkar det som - när det går snett i våra själar kan det verkligen gå fruktansvärt, vidrigt, skräckinjagande fel.

Jag hoppas SVTs nya serie Skräckministeriet tar upp de här tankegångarna på ett vettigt vis. Hur vi verkar ha ett pressande behov av att göra och konsumera underhållning av våra värsta mardrömmar. Det tror jag faktiskt att de kommer att göra, med eller utan min medverkan. Vi får se.

Nu ska jag gå och krama sonen.

torsdag 27 augusti 2009

Visst var den värd

210 kr (inkl 65 kr frakt)?
Nu ska jag bara bli lika bra på att vara gift som jag är på att handla. Så kanske vi kan få en riktigt trevlig kväll sedan.

Jag är nyfiken på

om verbet "tavvla" är unikt för vår familj eller om någon annan använder det.
Betonas som "ramla", med tjockt västgöta-L.
Synonymer: fingra, feppla, kladda.

Ie: "Sluta tavvla mig i håret!"
(Kan även vara ett adjektiv, men mer sällan, ie: "Vad tavvliga fönstrena ser ut så här i solen.")

Jag undrar samma sak om verbet "bascha", ie "spela" (som regel om levande musik; "Ja vi va ju å bascha [med bandet/orkestern] i Kungälv i lördags.")

onsdag 26 augusti 2009

Uppdrag: Poltergeist

Hello spooky-lovers.

Det börjar bli riktigt mörkt på kvällarna nu.
Polty är kvar. Olivia, som jag tror att hon heter. Hon lattjar fortfarande med det elektriska. Hon drar gärna i Felix dörr. Samma dörröppning där jag hittade en minimal obegriplig ramsa klottrad på väggen.

Emmet och jag har börjat ett nytt projekt: Skola in Felix i sitt eget lugna sovrum.
Alltså turas vi om att ligga på madrass på golvet inne hos honom för tillfället. Går skapligt. Han vill sova själv, hela natten utan fuss, vi har bara inte givit honom den möjligheten förrän nu. Men vänta... sa jag lungt? Lungt rum?

Ja tjenare. Aldrig har vi haft såna konstiga drömmar, alla tre. Flingan pratar riktiga ord i sömnen och fnissar ett kusligt ihåligt litet skratt som vi aldrig hör annars. Damien hello?
Och när jag är uppe och flänger på natten är hon precis brevid mig, jag känner det. En liten hård och kall kropp insvept i något strävt. Hon kollar så att jag gör rätt med pojken. Tyckte till och med det kom in en knotig liten hand under täcket vid ett tillfälle.
Vad är det hon vill kolla? Och varför får jag ständiga trötthetshallicunationer av en stor mörk skepnad som står hukad över barnsängen och gör något fruktansvärt?

Flingans barnkammare ligger på en annan våning så då får man använda stora toan på natten. Det har jag aldrig gjort förut. Och fy fan säger jag bara. Aldrig har jag kissat så snabbt.

Jag förnimmer nämligen att det hänger en stor mörk gestalt i trappan precis utanför. Ja, alltså, hängd. Dinglande. Död.
Fast han är inte död. Han utmanar mig på nåt sätt.
OSS, menar jag. Hon är rädd för honom fortfarande. Den enda kuren är att gå rakt in i honom. Rakt in i den mörka energin. Det tar emot, gör nästan fysiskt ont. Som ett elektriskt fält. En sil adrenalin rakt in i hjärtmuskeln. Men sedan är han borta. Och således tillbringar jag mina nätter. Ho hum.

Tur att den första man jag pratade med på ett kalas härom dagen visade sig vara en äkta exorsist (obs sant) inom Church of England, tillsatt av biskopen efter det att en hel by drabbades av kollektiv schizofreni, tillika psykolog - och supertrevlig. Honom ska jag snacka mer med.

E (stönande): "Bara du, Amanda. Hur faan hittar du dom? Bara du."

Konstigt.

Mina 70-talistvänner från öst (Vitryssland, Ryssland, Polen, Tjeckien) har en sak gemensamt över allt annat.
Nej, inte att de alla kommer ihåg den där tjejen dom HATADE som barn för att hennes pappa hade varit i väst och köpt en Barbiedocka. Även om många av dem minns det med majestätisk bitterhet.
Nej. Det jag upptäckt är följande:
De säger sig inte veta vad "mobbning" är.
Jag förklarar företeelsen.
"Men... det är ju skittaskigt!" säger dom.
"Nej nej, inget sånt på min skola. Vi skulle aldrig kommit på tanken. Lärarna hade blivit helt vansinniga om inte annat."

Är det inte intressant?


P.S. Minns du klädinsamlingarna till polska barn? Jag har frågat min kompis om hon fick nåt. Nej. Dessutom satte dom skräck i oss på Varnhemsskolan med en snyfthistoria om hur kasst GODIS de stackars barnen i Polen hade. Langade runt några bedrövliga små gråaktiga pellets, typ vit choklad men helt utan smak eller fett. Igen, fel. "Nä nä vi har världens goaste billiga nötchoklad för barn. Jag var så tjock att dom kallade mig The Doughnut."

tisdag 25 augusti 2009

Lantis-test

Har ni byfåne?
En buss i timman eller mindre?
Såg en rulltrappa för första gången i tioårsåldern (och är fortfarande lite osäker på dom)?
Dito testade riktiga, friterade pommes frites (alltså ej från mammas ugn) i lägre tonåren?
Bakar mamma matbröd - inte för att vara härlig utan för att det inte finns nån affär?
Består 'aktivitet' av att hoppa i en vattenpöl utanför huset?
Köpte mamma dina kläder och skor tills du var 13?
Känns det fränt att bila genom snöstorm för att gå på disco i Vara?
Blir du tråkad i Vara för att du har några svarta klädesplagg på dig?
Åkte ni skidor/spark till skolan och blev föräldrarna FÖRBANNADE när det sandades/saltades?
Är en bil som kör förbi ett stort event?

Hej lantis. Du och jag.

Lite vanlig jävla vardags-sexism.

Ena grannen har en trettonårig flicka. På andra sidan har vi en femtonårig pojke. Pojken ska snart få ett litet syskon. Både tjejen och killen har visat lite milt intresse för vår bebis, vinkat och gullat någon gång sådär.

E, om flickan:
"Haha, hon kommer ju snart kunna kratta in sina pengar."
(Ie, hon kommer att göra kometkarriär som barnvakt.)

Jag höll med och skrattade. Sen slog det mig - flera dagar efteråt faktiskt: Varför tänker vi inte på pojken som potentiell barnvakt? Varför är det så otänkbart att tanken inte ens fladdrar in i skallarna? Han verkar rejäl och bra, har initiativförmåga, jobbar i trädgården, har egna FF-fester utan alkohol varje månad då han lagar mat själv på grillen åt 10 kompisar och de sitter och pratar och skrattar i trädgården till 21.30.

VARFÖR?

måndag 24 augusti 2009

En annan skönhet

i min smak. Hemskanes billig och bra också.

Roligaste leksaken ever.

Handdocka i form av elefant.
Tack tack kära f d grannar i Brighton.

söndag 23 augusti 2009

E förklarar för sin mamma

vad en "Athena-poster" är:

"En plansch med en enhörning på en motorcykel som håller i en bebis".

(Och muskelkillen här fick ligga med 3000 tjejer. Ja tjenare.)

lördag 22 augusti 2009

SvBs "Nya titlar" kittlar mig.

Det är roligt att sitta och klura på vilka böcker under produktion som författaren och/eller förlaget velat lägga lite pengar på att titelskydda. Trots att det inte är juridiskt bindande. Trots att listan är dåligt uppdaterad.

Det är spännande att tänka sig att just nu sitter en anonym förläggare och klurar på sina memoarer. Kommer det att bli nästa snackis? Tror jag det. Och Dogge skriver på en bok, jaha jaha. Och så mat och självhjälp, några av vår tids religioner? Mat, mat, mat. Vem köper alla dessa kokböcker? Vem lagar all maten? Kokbok och sommarprat. Då finns man, eller?

Undrar om det blir en piska eller morot att titelskydda sitt kommande projekt? Kommer alla dessa böcker verkligen att se dagens ljus? Ibland ändrar man titel väldigt sent i utgivningsprocessen, det kan bli så. Det är många på förlaget som ska säga sitt. Marknadsavdelning, utlandsrättigheter. Min senaste barnbok fick byta titel i elfte timman. Inte skitkul men marknadschefen menade att det skulle förbättra dess säljchanser och det har jag inte råd att chansa bort.

Min nya svenska roman är i alla fall färdigskriven nu. Man får se vad som händer härnäst. Det finns inga garantier bara för att man en gång är publicerad. Tydligen slutar man aldrig oroa sig. Kommer jag någonsin att kunna skriva så här igen? Kommer jag att orka? Har mina ord tagit slut? Och om jag orkar - kommer någon att fatta? Att vilja ge ut? Kommer jag att bli recenserad alls? Få några goda ord? Nå ut?

Min nya roman heter Döden på en blek häst.
Hoppas den får fortsätta heta det. Jag gillar den titeln. Och jag gillar boken.

fredag 21 augusti 2009

Så här korkad är jag.

Att det tog mig många år att fatta följande:

- Faulty Towers. Ägt av Basil Faulty. Ordvitsen där. Faulty. Ie "felaktiga"/"kassa". Och då har jag ändå varit typ halvengelsk ganska länge. Detta kom jag på härom dagen.

- Ideal. Så heter en brittisk komediserie där komikern Johnny Vegas är knarklangare och lever ett långt ifrån idealiskt sunkliv. Jaha tänkte jag, så ironiskt. Ideal. Sen kom jag påt, efter typ fyra år. I deal ! ("Jag langar".)

-Ray Ban. Solglasögonmärket. Trodde det var namnet på nån gubbe. Men nej. Dom gör ju som dom heter. Bans rays. Hindrar strålar.

-Musikgruppen INXS = "In excess" ("I omåttlighet"). Tog mig kanske femton år att koppla.

D-oh. D-oh. D-oh. D-oh.
Har du några pinsamma uppvaknanden?

Jaså jaha ja.

Så detta är alltså en sådan där "lekplats" som jag hört talas så mycket om.
Skitkul. Verkligen.

Mvh,
Felix

torsdag 20 augusti 2009

En författares dagbok.

19 augusti 2009.

Vaknade med lätt ångest. Kyligare idag, tunt vitt regn. Bra mellan mig och E. Han är så söt. Älskade. Skönt. Han har blivit smalare. Han är 1.69 lång. Fantiserar om olika hus jag skulle vilja ha. Normandie, Västergötland. Platserna påminner om varandra. Munkarna såg det. Kaffe på Costa. Killen känner igen mig nu. Han är så ung. Han har en stor bula i byxorna. Mycket söt. Jag läser En dramatikers dagbok. Vad vill han? Hypnotisk kiss-and-tell. Jag är så ful. Ska jag någonsin bli mamma igen? Vet inte om jag vill. Känns som om jag sviker E. Han är 1.69 lång. Det har gått hål på de gråmelerade babyleggingsen. Måste ringa American Apparel. Vidrig kvalitet. Såg Philip Pullman. Övertygad ateist, gammal lärare. Han känner inte igen mig. Det gör ingenting. Tom hade honom i skolan. Mycket bra. Väntar på samtal från förlaget. De sa att de skulle ringa. Jag är illa förberedd. Lös i magen. Hatar att vänta. Jag älskar den nya redaktören. Hon är mycket nervös. Skicklig. Förstår min minimalism. Har tioåriga tvillingar. Jag vill krama henne men jag är för blyg. Mailade med Tutt. Hon arbetar alldeles för mycket. Hon kan vara väldigt klok. Jag älskar henne. Hennes sambo har en oerhört stark bil. Skrev en halv sida om döda barn. Det blev dåligt. Tilltagande regn, vasst som syra. Om exakt ett år ska jag be Bonniers ge ut den här dagboken. Omslaget ska vara rosa. Mitt namn i guldfolie. Stort. Sa till E att jag inte tänker ta hand om honom när han blir gammal och sjuk. Att jag tänker slå ihjäl honom då. Vi skrattade tillsammans. Då älskade jag honom. Orkade inte promenera. Trött och ledsen. Glömde ringa American Apparel.
Felix såg också ledsen ut. Måste spendera mer tid med honom. Han behöver en sandlåda.

Födelsedag

idag. Min.
Jag kan inte uppbåda någon entusiasm alls inför detta men jag ska göra mitt bästa för att fejka.

Vi firar mycket i vår familj. Varje torsdag är parmys (eftersom maaaken spelar fotboll på fredagskvällar). Och vi dricker ofta bubbel för att fira bra saker hemma och på jobbet. Lägger gärna sista pengarna på lite gott kallskuret och några präktiga biffar. Är väl lite partied-out helt enkelt.

Men kanske tar jag på mig min present till mig själv (jomen jag var ju bara tvungen), trippar fram till ugnen och langar in en lemon drizzle cake.

onsdag 19 augusti 2009

SVÅRT habegär.

Mäh, finns bara i US size 2. Bah. Jag är nog typ en 8 i dagsläget.
Plutt också.

Ja ja ja

det finns mördare och terrorister och diktatorer och allehanda monster men håll med om att en av de allra vidrigaste typerna av vardagsdjävul är Människan Som Inte Hälsar.

Människan som är så laaam att hon bara ger en tom fånblick tillbaka. Kanske till och med en lite lätt föraktfull blick som säger; "Din dumme fan, varför hälsar dumig för?"

Men då vill jag bara tala om att den där fåraktiga frågande blicken kostar SÅ mycket mer energi än att bara säga "hej" tillbaka. Skitsamma om man inte minns om det där var före detta grannens syster eller hon som jobbar på Åhléns eller nån man gick i parallellklass med fast aldrig gillade eller ens minns - eller bara nån som misstagit sig och hälsade fel.
Kläm ut ett litet hej tillbaka då för HILVIDE.
Det är inte svårt:
Hej.
Hej.
Hej.

tisdag 18 augusti 2009

Har Queen Linda

vigselringen på sig igen?!?
(inte för att jag har tid att sitta och luuusläsa några fucking bloggar men ändå va)

Tog en repa

med kärran i parken igår. Det har nästan inte gått förrän nu. Antingen har det regnat bibliskt eller så har solen bränt en så att ansiktet och hjulen smälter.

Slängde ner en flarra Felix-mat, spytrasa, lite hushållspapper, nycklar, mobil, vattenflaska och en pocketbok i korgen under vagnen.

Jag uppfattar inte att UK har samma vemodiga förhållande till en sommar som håller på att klä om till höst som Sverige. Sommarlovet är kortare och få personer tar "hela juli ledigt" och upplever därmed inte den ödesmättade "tillbaka till verkligheten"-nedräkningen. Men ändå var det någon slags kollektiv glad desperation i parken.

Två ungdomar under ett träd med varsin gitarr. Tjejen lärde killen. Två småpojkar halvvägs uppe i en förvildad minidunge, plastpåse med tungvåta björnbär i näven på den store, mörka om munnarna, 'vi har hittat en skatt'-glitter i ögonen. Nyblivna cyklister med små rosa cykelhjälmar som vinglade hit och dit över gångvägen, vurpade, men bet ihop om tårarna mot föräldern som kom skumpande för att trösta.
"Nej det gick bra, jag måste inte sluta än va?"

En ganska stor flicka försöker bajsa i en plastkasse trädd över en potta. Hon sitter på huk bakom några buskar. En förälder hjälper till. Varför är hon helt naken? Är hon handikappad? Jag vänder bort hela huvudet, flickans utsatthet sticker i mig. Ett par tonårskillar med många guldsmycken sitter helt oberörda på en bänk två meter bort, fascinerade av den enes mobil.

När vi hittar en fin bänk under några höga susande pilar har all flaskmat läckt ut i korgen. Mobilen verkar okej men pocketboken är ett uppsvällt vattenlik. Nej, mjölklik. Boken heter Bitterfittan och jag skrattar till högt.

måndag 17 augusti 2009

Gåtans lösning.

Gåtan ja. Tack för alla sketaroliga gissningar. Men det är inget usb-minne i pepparkaksdeg och ingen ekologisk tampong. Men något bakat, jo.

The winner is... Cecilia (A life in Oz) -
"Ett specialkex för barn som håller på att få tänder. Snöret är där så att det kan hängas runt barnets hals så barnet kan tugga på det närhelst det kliar i det lilla tandköttet. Yes?"

Oh yes. En mycket sexistisk bilderbok med luckor kommer till dig i vår (om du vill - och grattis till fina fina bröllopet förresten).
Get också ett halvt rätt till Lisa & Arild för "gammaldags/bakad napp" - bravo!

Snöret ska man tydligen fästa i kläderna. Mycket bizarro. Kexen är stenhårda, som kritor eller - just det, hundkex.
Felix tycker "sådär" och biter genast av en 'bickiepeg' med sitt rakbladsvassa tandkött. Det hela känns väldigt livsfarligt och lite Dickenskt.

"Hjälp din barnbok att glittra."

"Problemet med många inskickade barnboksförslag vi får är att de inte 'står ut' på något sätt alls. De saknar ett 'glitter' som är svårt att definera."
Stephanie Owens Lurie, förläggare.

Lite matnyttiga råd här.
Mycket är självklart förstås - men inte om man inte tänkt på't.

För mig handlar det där 'glittret' om när någon hittat en spännande dynamik mellan det konventionella och en oväntad infallsvinkel. Här är två heta unga författare/illustratörer - nej barnboksmakare vill jag säga - som är duktiga på det och som jag inspireras av just nu.
Spana in!

söndag 16 augusti 2009

Eftersom min man

inte alltid fattar när jag skojar och dummar mig har han faktiskt kollat upp det där med hur bebisar kan få bli kläd- och reklammodeller.

Det visar sig att agenturerna skiter mer än man kan tro i hur bebisen ser ut (bara den inte har några djuävulska utslag, har lite hår och är någorlunda 'sample size' - Flingan kvalar naturligtvis ut på det sista). Det viktiga är att den kan le på kommando och sitta skapligt stilla på samma gång. Det är också ett måste att föräldern kan ta sig och bebisen till centrala London med en timmas varsel. En luttrad förälder sa att det händer att dom måste superlimma eller häfta fast bebisarnas blöjbakar i golvet, speciellt när det är 'roliga' shoots med många olika bebisar på samma bild.

lördag 15 augusti 2009

Nu har jag tagit min egen

ebay-oskuld. Känns lite lortigt.

Har lagt några skampriser på ett par silver- och mässingsljusstakar. För snart är det ju hössst.

fredag 14 augusti 2009

Gåta.

Vad är det här?
Första rätta svaret får min supersexistiska allra första baaarnbok (på engelska) någon gång i vår.

torsdag 13 augusti 2009

Dagens böl:


Maken läser min andra bilderbok (ute i UK 2011) för sonen som sitter som ett ljus.

E: "Antingen bajjar han eller så tänker han på att han en dag kommer att få ärva copyright på detta."

(Det första stämde. Men hur som helst: Böööl.)

onsdag 12 augusti 2009

Spindelskräck? Titta bort nu.

Klicka under inga omständigheter bilden större.

I morse: I badet.
På eftermiddagen: På ytterväggen.
Notera makens nervösa fingrar.
Notera käftarna.
Ja vad det är hääärligt att bo på lite mildare breddgrader.

tisdag 11 augusti 2009

Dagens fniss.

Bedrövliga gamla låneböcker.
'Craft for retarded' eller 'Clothes for Disabled People', någon?

(missa ej alla äldre sidor)

måndag 10 augusti 2009

Eftersom jag får förvärvsarbeta

10 heldagar totalt under min 39 veckors föräldraledighet som egenföretagare i UK var jag på jobbmöte i London idag för att träffa min vikarierande barnboksredaktör (den gamla vanliga har just fått en liten Elfie).
Det gick bra. Fast fan vad jag har tappat engelskan på att gå hemma och dra och sjunga bä bä vita lamm och skriva på svenska.
När ett sagodjur (eller ting) har mänskliga egenskaper, till exempel. Vad är det det heter nu igen?
Anthropomorphism, ja juuusst det.
(Tutt, jag vet att du visste).

Fundering i augusti.

Dan Tillberg. Är han fortfarande ihop med sin jätte-jätte-jätteunga tjej?
Hon måste ju vara högst... förti, femti år idag?

Ta min hand och komm ut i liiivet
ta inte för giiivet
att det väntarr på däääjj

Ta min hand å låt åss få leeka
för medan du tveeekar
går livet förbiii

lördag 8 augusti 2009

Giftas.

Söta, söta Livet gifte sig idag. Lovely Sonja any minute now. Felix gudfar/äkta onkel Avi friade och fick ja med diamantring från Tiffany's av sin gudinnevackra och smarta och roliga Ingrid (den enda som törs vädra mer rakt-på-sak-åsikter än jag inför släkten) i ett pensionat i New England i veckan. Det var så familjärt och lyhört att dom inte tordes ligga med varandra efteråt.
Maaaken sa det självklara och lite sorgsna utan att tänka sig för:
"Härligt brorsan. Men bara så du vet, det löser inga problem."
Och jag sa: "Nej, du har rätt, min lille sanningssadist. Men du skulle sagt; Äktenskap kan göra en mer motiverad att lösa problemen."


Tusen grattispussar.

Det här var lite

sött. I övrigt äcklas jag av den hänsynslösa exploateringen av den charmiga och speciella Susan Boyle som faktiskt har ett lindrigt förståndshandikapp.
Jag säger inte att förståndshandikappade inte är kapabla, robusta eller begåvade, men jag menar att man måste vara ytterst varsam i hur man artistlanserar en person som är så sårbarar jämfört med en 'normal'vuxen. Att helt enkelt inte låtsas om hennes inlärningssvårigheter och lite säregna personlighet, att behandla henne som är så snubblande nära "alla oss andra" som om hon faktiskt är det, bara ett förtjusande 'original', har ju givit henne djupa psykologiska sår. Men vad är alternativet? Jag är osäker på om hon själv vill se sig som "den lätt förståndshandikappade sångerskan".
Svår situation. Mycket svår.

fredag 7 augusti 2009

Fjärilen vet.

Fjärilen håller en särställning bland insekter jag finner creepy.

Okej, vi har andra. Vi har Herr Tvestjärt; hälften slinkig pansarrobot i miniformat, hälften nypklor, 100% djurens Michael Myers eftersom den jäveln aldrig DÖR. Minne från barndomens husvagn: Mamma ska laga frukost och drar pluggen ur diskbänkshålet och en parad av tvestjärtar väller upp. Insekter i klumpar, till synes med en kollektiv agenda att springa mot henne, upp på henne, in i armhålorna och över halsen och nypas. I panik häller mamma hett vatten ner i hålet, över armén av tvestjärtar som suttit hela natten i röret och väntat.
Dör tvestjärtarna? Stannar dom upp? Nej. Dom tappar bara sin svarta oljiga färg.

Vi har vidare fröken Nyckelpiga, aka Foxy Knoxy. En söt psykopat med ett hemligt vapen; en extremt potent giftkörtel mellan benen. Fallen en nyckelpiga i ditt vattenglas, hjälp den upp, låt den torka vingarna mellan fjunen på din arm och placera den hjälpsamma lilla pärlan på en rosenbuske med lus. Drick Inte Vattnet. Om du inte vill fontänkräkas som en brandspruta tjugo sekunder senare.

Men fjärilen alltså. Fjärilen. Fy fan. Fjärilen är iskall. Fjärilen har ett högre medvetande. För fjärilen Hittar Alltid Ut. Inte som en puckad spyfluga eller nervig spindel eller klumpig skalbagge. Fjärilen vet vad som är ett stängt fönster och vad som är en centimeterbred glipa i balkongdörren utan att behöva flyga närmare och undersöka eller tänka till. Vidare vet den alltid smartaste vägen. Fjärilen hör hemma i X-men. Snygg, övernaturlig och fördömd. Man kan aldrig helt älska en fjäril. Man kan bländas av vingarnas skönhet en stund men man kan aldrig glömma det vidriga monstret där i mitten när man en gång sett det.

Bröllopsdag i bilder, eller "Mor gör sig till".




torsdag 6 augusti 2009

Igår kväll

gick det att sitta ute för första gången på sju-åtta veckor.
Jag är nu ingen beach babe men detta är faan tragikomiskt.


Läser äntligen denna som jag köpte för kanske ett år sedan.
Rätt speciell: Ser lite ironiskt ut som en kioskdeckare och är ett försök att skriva film noir i romanform. Well I'm entertained. Hon "kan skriva".

Jag vet att det kanske är fel men jag

- har helt otippat börjat tycka att Nicklas Wahlgren 'verkar lite mysig'.

- ser ner på sömniga människor.

- är alltmer nöjd över att jag var för lam för att tatuera mig.

- känner mig överlägsen människor som är rädda för fet mat.

- skulle aldrig kunna vara ihop med någon som inte lät mig pilla och klämma på intressanta defekter i deras hud.

-anser att det är något av en bragd att maaaken och jag fortfarande är ihop. En bragd av oss båda. Hur två såna tjuriga juävlar dessutom lyckats producera en helt okej liten son OCH fira tvåårig bröllopsdag idag övergår mitt förstånd. Schampaaanj!

onsdag 5 augusti 2009

Min nya praktikant

är fullständigt oduglig men mycket snygg och kan alla dom rätta poserna.

(8 minuter efter denna bild drog han värsta divastroppen - tre timmars hysteriskt utbrott för att jag tittade på honom på 'fel' sätt. Samt en bulimivända som Naomi skulle varit stolt över.)

Heja Jonas!

Jag menar THONE.
Mickit bra.

Mvh,
Hermabla Dangle

(gör ditt eget anagram)

P.S. Och bra Åsa.

tisdag 4 augusti 2009

Den här personen

verkar rätt skön och arg och manisk och kaxig. Det identifierar jag mig med. Skulle gärna vilja kunna se hans kockande, även om det säkert är en gnutta skådespel inblandat (precis som med alla andra matmänniskor i rutan) så att vi tevetittare får något att reagera mot.
Är han lite rolig den däringe? Gillar du?

Sonen har lagt in om


nåt lite mer lättsmält i bokväg.
Vad ska jag satsa på? Rudberg? Läckberg?
Synd att inte Ebbas romaaan är klar än, hur länge har hon lallat om att hon vill skriiiva en sån? Fem-sex år?

Ja fy fan. Vilken snobb man är. Förlåt.
Där "kränkte jag en stor del av svenska folket", hahaha.
Det kändes tyvärr lite skönt.

måndag 3 augusti 2009

Där har du fel Katreeen.

Jag hade napp tills jag var nio.
Nä nu överdrev jag.
Jag var sju.
Och jag känner mig mucho framgångsrik och är dessutom en jävel på att suga.

P.S. Din blogg var roligare innan du gick isär med ditt livs sufflör.

söndag 2 augusti 2009

Vanity Publishing - kalla det vid sitt rätta namn.

Nej men kära Queen Linda, nu tror jag nästan att du missförstår Dorotea Bromberg med flit.
Jag tycker det är härligt och driftigt med ditt fåfänge-förlag - de behövs och ditt verkar vara riktigt bra! - men prata inte smörja nu.

När Dorotea säger att en 'egenproducerad' bok (alltså då man inte lyckats sälja sitt manuskript till att vanligt förlag utan istället vänder sig till ett fåfänge-förlag* som Vulkan för att själv bekosta en liten upplaga) är dyr och krånglig att distribuera har hon ju alldeles rätt. Hello! Fåfänge-förlaget ser inte till att de egenproducerade böckerna distribueras och säljs till detaljhandeln eller biblioteken, som ett traditionellt förlag gör. Försäljning, marknadsföring och distribituion är alltså HELT skribentens eget ansvar. Svårt, dyrt och krångligt - JA. Om skribenten har ambitioner att se sin egenproducerade bok på Åhléns och Akademibokhandelns hyllor alltså. Mig veterligen har det aldrig hänt i Sverige. Till och med små och medelstora 'riktiga' förlag har svårt att ta sig in på varuhusens hyllor.
Den enda egenproducerade framgångssagan jag någonsin hört talas om är brittiske pastorn G P Taylors fantasiroman för ungdomar; Shadowmancer. Han och hans fru spenderade tydligen ett år på att lasta ut böcker från sitt garage och köra omkring på dem i skottkärror och personligen tjata in sig hos varenda bokhandel i landsändan. Tills ett storförlag fick vittring och köpte manuskriptet och gav ut det "på riktigt". Och det bevisar bara att Shadowmancer egentligen var tillräckligt 'bra' för att säljas 'på riktigt' hela tiden, den hade bara halkat igenom nätet så ofta (händer tyvärr) att författaren gav upp och egenpublicerade.

Kom ihåg: POD, e-böcker och fåfänge-förlag har sin roll men inte om du vill satsa seriöst som romanförfattare enligt min mening. Jag skulle inte rekommendera det förrän du skickat ditt manus till varenda traditionellt (betalande!) förlag i hela landet och fått nej och är desperat över att få se ditt alster mellan två pärmar, om så bara på din och dina föräldrars bokhyllor.

*I princip en mellanhand mellan skribenten och ett tryckeri. Fåfänge-förlaget trycker urskiljningslöst, vad som helst, kunden är kung. Vissa fåfänge-förlag erbjuder redaktionell hjälp och redigering, då blir det dyrare för kunden/skribenten. Jag tycker det är en fantastiskt bra metod för böcker med ytterst begränsad läsekrets, typ gammelfarfars nedtecknade släkthistoria, den lokala lilla fotbollsklubbens historia eller en baaarnbok man gjort åt sina baaarn och vill bevara åt dem, men som inte riktigt håller måttet för kommersiell publicering.

Sonen har fått en ny vän


i onkel Colin och vill nu också bli skååådespelare.
De körde faktiskt ett litet improv tillsammans här: Nåt Dickenskt tror jag.
Flingan har i alla fall 'det utsatta barnet'-looken down to a T, no?
Undrar hur det kan komma sig.

Nu ska vi åka och luncha på Raymond Blancs lilla sylta i Jericho. Lyyyx. Och så gillar dom bebisar också. Det är sällsynt i Storbritannien. Men det gör inte så mycket. What doesn't kill you makes you stronger.

lördag 1 augusti 2009

Äntligen!

Augusti.

Nu har

-jag nästan längtat ihjäl mig efter fikarummet bloggen här.

-vi sovit i en läckande dödsfälla till husvagn.
(E, kl 3 på natten: "Är det meningen att pojken ska skrika så där? Oj, han ligger visst i en pöl isvatten i sin resesäng. Vi hade nog varit torrare i ett tält.")

-mina boobz och pojken tagit ett osentimentalt farväl av varandra. Coz I'm a no-drama mama.

-jag lyckats få till NOLL timmar av solbadande i juli. Tusen tack, säger den snart trettisexåriga svennehuden.

-vi grämt oss i tre veckor över att vi inte iddes köpa en låda (6 fl) rosé-cava till innan närbutiken fattade att de märkt fel - £4.95 flaskan skulle egentligen vara £10.95. Men men. Man ska inte vara girig. Det kändes ändå som en form av snatteri.

-sonen mini-hulken puttat omkull mig med en hand på mitt knä när jag satt på huk. Om vi inte är snälla mot 'en så kommer han att schlö ihjäl oss innan sjuårsdagen, den däringe lelle. Fem månader, tio kilo, stl 74-80. Gött.