lördag 31 oktober 2009

Nu kan ongarna komma.

Jag ska göra små death-by-chocolate-godbitar till kvällens vuxna gäster.
Samt (färdigköpt) pitabröd + chips + grönsaker + hummus + salsa + ost- och vitlöksdip.
Vegopaj.
Skinkpaj.
Kryddiga potatisklyftor + kycklingvingar.

Fan. Prochäkkta behöver allt en bloody mary redan nu känner hon.

fredag 30 oktober 2009

Han kände sig ensam.

Han ville ha en familj.

Dagens glosa.

Missunna = begrudge

Ie "I would never begrudge an author commercial success - it doesn't make her any less of an author."

Gillar det ordet. Ålderdomlig konstruktion på både svenska och engelska. På nåt vis.

Bilden? Bara nåt som får illustrera min arbetsdag idag.

torsdag 29 oktober 2009

Varning - viktigt.

Högt blockljus + litet skorstenshål = 10 cm hög låga när "locket" fattade eld.
Fixat nu (till höger). Stjälken var bara aska. Hade aldrig hänt med värmeljus.

Jag tycker ändå det är värt pillet med "locket". Snyggast och mest praktiskt. Speciellt om lyktgubben ska stå ute.

Nu stänger jag och låser.

Säkrast så. Mycket oknytt och styggelser ute och smyger så här års.

Mmmm.

Också den mest passionerade Hallowe'en-hatare skulle känna mys och stolthet nu.
I en stickad tröja med en kopp co-co. Eller ett glas vin. Jag lovar.

Efter tre dagar eller så blir det lite svartmögelfläckar på insidan.

Vi trimmar trådar,





vinklar och pennmärken efter ork.
Till sist ids vi inte mer och smetar fast trådarna längs med insidan.
Nästan klara!

Nu ska vi bara göra skorstenshål i locket. Småpilligt men jag gillar att ha locket på för utomhusbruk. Skydd mot regn. (Inomhus skulle jag köra med ett par värmeljus och slopa locket för säkerheten. Samt dra i lite kanel för supergod lukt.)

Vi fjuttar på ett fett blockljus, lägger på locket och kollar var brännmärket blir. Luktar gott va? Sen tar vi en vinöppnare av korkskruvsmodell till hjälp. Och lille sågen igen.

När vi kommit så här långt

händer två saker:
-Vi känner oss rätt trötta i näven.
-Vi får vara lite försiktiga så vi inte trycker ihop fejset på den jäveln nu när så mycket bärande material försvunnit.

Bring on the klägg.




Man kan tydligen ta till vara på dom hala sötklibbiga kärnorna och rosta och äta och ha sig. Jag testade en gång. Icke värt besväret.
Skopa innanmätet rakt ner i kompost eller soppåse. Mycket trådar. Jag tycker handen är bästa redskapet. Till sist tänker man "Nä nu får det fan räcka."

En gång fick jag för mig att tunna ut väggarna på insidan med glasskopa. Det ångrade jag på, strukturen blev för skör och sackade.

Ålrajt då kör vi.


Först ritar vi. Vi utnyttjar mycket av ytan vi valt som framsida och tänker lite grann på kompositionen. Kanske tittar vi på en förlaga; Tim Burtons Sleepy Hollow-pumpor i mitt fall, för lite inspiration. Vi ritar inte för långt ner på pumpan (även om det ser ut som om jag gjort det).

Sen sågar vi ut locket. I vinkel inåt för annars skulle det ramla ner i pumpan, speciellt när locket torkat ut efter en dag eller så.

Farbror Felix filosoferar.

Jaså jaha ja. Slut på pumper ja. Män nu får ho ta å logna ner säk. Secka männscha. Ho har ju ena i alla fall.
Nä kom så går vi och hämtar ut pensionen barnbidraget å köper inkontinenssködd. För dä behöver ja ha sördö. Så ä dä mät.

Ena chockkelabiskvi å ena köpp kaffe på domusfiket ä la bara å drömma om. Men ena lita trisslott kan en la få i alla fall?
Nähä. Ente dä.

Förberedelser.


Mer när det har blivit mörkt ute.

Crejvings:

-Popcorn med mö smör (ej micropop, riktiga - här finns världens bästa metod - 99% poppas, inga brända).
- Klipp & sling. Bokat till 22 nov. Biter ihop.
- Lackluckt (sånt på julklappspaket).
- Hett bad (kan jag glömma. Blir dock ett ljummet 5-minuters med Fling-Fling senare.)
- Bloody Mary. Får dom som kommer hit på All Hallows. Kanske måste be maken provmixa två redan ikväll?
- Skära pumpa. Så fort pojken somnat. Jag gör't på mindre än 10 min och har en juävla snits, Sleepy Hollow style, med mitt lilla sågverktyg. Kniv är för slipprigt och farligt. Ska jag fota steg-för-steg?

onsdag 28 oktober 2009

Det är skräckvecka

på Högsbo och Hisingens biblioteks fina blogg.
Dyker upp mini-intervjuer med bekanta fejs där hela veckan...

Det knastrar i lamporna

och i babymonitorn. Hösten höll i sig länge men nu börjar det gå mot brunsvart förvinter. Igår satt jag och lekte med Spåttifajj (tack Anya!) och gjorde en spellista att skriva till.
Med ett stort misstag:
Suspiria med gruppen Goblin. Som jag ju älskar.
Men. Fy. Helvete.
Jag var tvungen att väcka sonen så att han fick komma och lugna ner mig med sitt gos.

Testa själv säger jag bara. Spela den låten från början till slut när du sitter ensam i ett skumt rum. Gör det. Men skyll inte på mig om nåt går galet.

tisdag 27 oktober 2009

Ett skrämmande och intressant extremfall

på någon som fått hybris och nojor och snöat in på allt runt-omkring-tjafs och hur-går-det-verkligen-till-i-branschen-funderingar i stället för att helt enkelt fokusera på att PRODUCERA och SÄLJA IN BRA GREJER.

Rätt vanligt faktiskt. Vad som helst för att slippa testa sin grej ute i den stora världen liksom. Fast kanske inte så här maniskt.

P.S. Har aldrig hört talas om någon som råkat ut för det som frågeställaren fasar för. Aldrig.

P.P.S. En insidergrej om det där med en "tänkt serie": Jättebra baktanke. Men. Få förlag skriver kontrakt på en hel bokserie förrän säljsiffrorna för första boken kommit in - och är goda. Alltså är det ett krav att den första boken också kan "stå själv". Man ska inte försöka springa innan man lärt sig gå. Men allt detta kan man diskutera på ett fint och flexibelt vis med sin förläggare när den tiden kommer. Så att dom vet att man har lite visioner i alla fall.

Ett favvouttryck:

"He is neither use nor ornament."

Ie; han har inget syfte - han är varken till nytta eller prydnad.

måndag 26 oktober 2009

Nu börjar det likna nåt.

På en sketen måndag och allt.
(timjankyckling + roast potatoes fortfarande i ugnen)

Grattis x 2.

Mamman = namnsdag.
Sonen = 8-månadersdag.
Present: Maken/pappan ska ta med oss till ett köpcenter där vi ska få TITTA på leksaker (?).

söndag 25 oktober 2009

Nu ska jag

och mina killar ut i duggregnet och skaffa pumpor.
Sedan ska jag skriva mig tokrädd en stund.
Sedan ska vi lägga sonen och kolla på något trevligt.
The Thick of It tror jag. Det är som en blandning av West Wing, Yes Minister och Curb.
Mycket initierat, rappt och hånfullt om brittisk politik (maken gillar) och gott om fula plumpa ord för mig.

Kan det vara så

att män som börjar närma sig medelåldern får betydligt grövre hårstrån på kroppen över en natt nästan?

Jag gluttade in i duschen efter E. Trodde bannemej att det låg utspridda grässtrån och snörstumpar där.

(Eller håller han på att förvandlas till Flugan?)

lördag 24 oktober 2009

fredag 23 oktober 2009

Jag vill testa

spotify, femton år efter alla andra.
Jag vet inte vad det är.
Skitsamma.
Spåttifajj. Spåttifajj. Låter dumt. Måste jag testa.
Men:
Vad ÄR spåttifajj ijenklien? Jag menar allvar här och jag vågar inte fråga min man för då skulle han bara håna och tråka mig.
Och måste jag ha någon typ av inbjudan?
Hur får jag en sådan, please?
Kan man maila spotify eller måste man bli inbjuden av en medlem?
Finns det någon som kan ge mig en inbjudan möjligen?
Maila i så fall gärna: amanda.hellberg@gmail.com

Dessa vet jag på rak arm att jag vill jag spela i femton sekunder eller så:
Ghost Town - The Specials
Love changes everything - Michael Ball
Here I go again on my own - Whitesnake
Klappa Händerna - Mora Träsk
Borderline - Madonna
Amanda med Boston
Något Beasty Boys
Något Depeche Mode
Något Divine Comedy
Något Joy Division
Allt med Toto (men bara när Bobby Kimball fortfarande sjöng)
Något med The Smiths (kan inget om dom, otippad lucka i mit liv känner jag?)
Björn Skifs
Monica Z
Tidiga Ozzy
Schytts
White Stripes

Maken undrar

nervöst:
"Öh... är det tänkt att vi ska handla så här mycket presenter till Fling-Fling inför varje Chanukah och jul?"

Jag (eldigt): "Ja. Minst! What's the fucking point otherwise?"

E: "Okej. Fine. Jag menar det."

Jag: "Exakt. Jag skiter fullständigt i presenter mellan vuxna men det här är ju skitkul ju. För innan du vet ordet av kommer vi att stå här med en yngling som bara vill ha cash."


E (upphetsad, blicken i fjärran): "Åh. När tror du han kan få en trehjuling?"

torsdag 22 oktober 2009

Den här killen

gillar jag.
Tror nästan jag måste försöka få in någon som han i Majas liv.
Någon som inte är tvålfager. Som inte alltid är helt nyduschad. Någon som pratar med irländsk (eller kanske skotsk) dialekt.

Men är han bra eller dålig för henne?
Vet inte.
Jag vet bara att det aldrig blir den bok man tänkte skriva från början.

Exakt precis här

vinner min lättja över min stolthet.

Det är inte det att jag är för lat för att laga mat med färsk vitlök.
O nej.
Men jag är för lat för att gå till en affär som har färsk vitlök.

onsdag 21 oktober 2009

Lite urlakad.

Lite formuleringsfattig.

Jag är närvarande med pojken och mannen och mina egna mest basala behov. Men i övrigt sitter jag i en tjock grå säck bara. Samma mat varje dag. Samma kläder. Samma fönster. Någon annan får tvätta, handla, grubbla över toalettrullar och gratulationskort.

Jag skriver bara en eller en och en halv timma om dagen men Maja är hos mig hela tiden. Jag känner, drömmer och ligger med Maja. Detta är det mest underbara med skrivprocessen och samtidigt det man bävar för. Flirten med gränslandet. Att hoppa ner i den trögflytande floden och tvinga sig igenom.
"Det är bra", säger E, "bli lite knäpp. Du gör aldrig så bra saker som när du tillåter dig att bli lite knäpp."

Det är värst innan man hoppar. När man sitter där på kanten och doppar tån och bävar inför åtagandet. Rädd att orden ska ha tagit slut. Rädd för att konfrontera sin egen kasshet. Rädd för att bilderna ska bli falska, att egotrippen ska svälja en hel.
Men nu är jag i.
O ja, jag är i.

tisdag 20 oktober 2009

Jag hade väldigt ont av

Skräckministeriet del 7 av 8; Religion.

Där gick min gräns. Där blev det too-close-to-the-bone och ondskan kröp ut ur rutan och klöste mig i ansiktet.
Där blev jag tårögd.

Det var bandupptagningarna och fotografierna på stackars fina sjuka Annelise Michel som knäckte mig. Det gick inte att värja sig. Annelise. Lilla Annelise.
Som de feta helvetes äckliga katolska prästsvinen hade ihjäl med sin vatikanbackade 'exorcism'. Och - i princip - kom undan med mord.
Brinn era jävlar. Ta er barmhärtige gud och stoppa upp honom i röven och brinn och skrik i evighet.

Dagens.

Dagens låt: Klappa händerna när du är riktigt glad.
Nya rätt: Banan.
Hy: Lite bättre (modern och sonen).
Väder: Filmisk domedagshöst.
Skrivråd till mig själv: Var inte rädd för att använda banala enkla ord.

måndag 19 oktober 2009

Berglins, Berglins,

I love you båda två.
För det är väl så att det är fru Berglin som skriver och herr Berglin som ritar?
Måste kolla upp detta.

Mormor frågar rakt ut

vad andra undrar:

"Jag satt uppe och såg dig på teve. Du gjorde dig riktigt bra."
"Tack!"
"Jaha. Är du rik nu då eller?"
"Nä, verkligen inte. Inte alls. Just nu känns skrivandet som världens dyraste hobby."
"Jaha ja. Det är din man som försörjer sig alltså."


E, efteråt: "Haha, fan, hon är hård."


(Vi snurrade inte in på det där med att jag gör barnböcker också, för ett stort språkområde, på stort förlag, som faktiskt kan ge mer betalt än vuxenböcker i ett litet språkområde och bla-bla-blaaa. Vi pratade om pojken i stället.)

söndag 18 oktober 2009

Hela kostcirkeln

på ett fat.

Och i och med detta säger vi ett försenat jättegrattis till den roligaste, tankfullaste och sötaste sjuåringen vi känner. Hoppas du hade en underbar dag D!

P.S. Och fina storebror J - nu nio! - också förstås.
Di föller tätt di dära pöjka.

Med undantag för en och annan extrem champagnevänsteråsikt

får man allt säga att The Guardian känner maken och mig otäckt bra.
"Vad väljer du till helgen? Brütal Legend eller Uncharted 2?"

(Vi tycker nämligen att det är en smula härligt att spela spel i vår familj.)

Vad vi valde? Uncharted 2. Det är ett riktigt dejt-spel det.

lördag 17 oktober 2009

De stackarna som har läst

mitt nya manus (och föreslagit lite pill och fix) säger så här:
"Mera spök!"
"Mera spök, mera spök, mera
spöööök."

Okej.
Jag lyssnar. Jag tar åt mig.
Nu.
Jävlar.
Blir.
Det.
Spök.

Härligt.

Nu kan jag och E gå omkring här hemma med stora leenden och vråla ut vårt hat mot varandra.

fredag 16 oktober 2009

Oklart varför

men jag blir märkligt fjortisfnissig när jag nås av nyheten att Mikael Persbrandt ska börja sälja trikåvaror för män med hästballar.

Skicka genast hit ett par tack. Maken är ju så välhängd att det nästan är otäckt va. Ja man blir nästan lam säger jag.
Får sitta på sån där plastring som man använder inom vården när nån spruckit i stjärten.

Där har du nåt förresten, Mikael Persbrandt.
Hans-och-hennes, en duopack i rött och rosa, läckert så här till jul och allt:
Hästballekalling till pojken + sittring till flickan.
Jag tar bara 40% av intäkterna för den idén.
Tack så mycket.

Mucho skeptisk.

E har hittat nån montessori-mysig dagmamma som har skrivit en hel broschyyyr i "barnsligt" typsnitt om vilka fiiina husregler hon har och hur hääärliga hennes egna ungar är. E är alldeles till sig. För hon verkar ju så braaa, och intervjuade nästan honom på telefon förstår du, och borde han inte ta och raka sig innan vi åker dit?

Jag är jefligt tveksam till detta ska jag säga. Jefligt.
Men det syns inte va?

Jag. Hatar.

Strumpbyxor. Med. Glans.

Var bara tvungen att får ur mig det.
Så. Nu känns det bättre.

torsdag 15 oktober 2009

Vackra tårtor.

Hahahaha ha ha ha.

Bring it on.

Bonfire Night, nyårsafton, Brütal Legend och rock-än-råll i största allmänhet - nu är vi redo.
(Fast det blev neongröna.)

onsdag 14 oktober 2009

Finns det

någon godare middag i oktober än bakad potatis med massa olika röror?
Jag vill ha tonfisk, majo och rödlök.
E vill ha tex-mex; riven ost, gräddfil och salsa.
Vi skulle gjort chili också men orkade inte gå och köpa färs.
Gör inget.
Fling-fling får bara mosad potatis. Och kanske lite mjukost i det.

Om du var här

skulle du få smaka.

En avlägsen släkting

på makens sida ringde i ottan från okänt nummer för att berätta att en annan avlägsen släkting ynglat av sig. Igen.

(Jag kan inte minnas att vi ringde runt, eller hade någon att ringa runt, till annat än de närmaste?)

Han som ringde ville inte presentera sig. Vem gör så?
Maken hade ingen aning om vem det var och frågade. Men han som ringde ville inte säga, på flera minuter. Inte heller lägga fram sitt ärende. Snurrade i stället in sig i ett långt resonemang om hur han "vet" att maken "hatar" honom.
E började nästan skratta och när han väl fattade vem det var sa han; "Men snälla X, inte 'hatar' jag dig. Jag tänker aldrig ens på dig."

Jag är helt okej med mina egna små knäppheter, egenheter, hangups. Och min familjs. Man är ju så van.
Men att exponeras för andras galenskap sådär oväntat, när man inte känner till något av mekaniken bakom... fan, jag tycker det är riktigt olustigt.
Som att ertappa en skör människa när hon är alldeles avklädd.

tisdag 13 oktober 2009

Något har förföljt mig

i en månad. Och nu kom jag på vad.

Kolla bilden på Daisy och Violet.
Kolla flickhanden längst till höger.

Jag har ingen mentor men

i London finns en skön kvinna som heter Fig Taylor. Hon vet allt om illustratörer och håller mycket föredrag till sådana. Man kan också betala en slant för en privat konsultation.

Under mitt första Fig-föredrag antecknade jag så att jag fick blåsa på långfingret. Sen gjorde jag precis som hon hade sagt.
Något år senare kom hon ner och hade gratis "portfolio-läkarstuga" på det månatliga mötet med Brighton Illustrators Group. Det är väldigt läskigt; man visar Fig sin portfolio inför alla andra och så säger hon exakt var man är fel ute, vad man ska plocka bort, vad som känns föråldrat och vilken typ av teckningar man ska skapa och lägga till.
För förläggare, tidningsredaktörer och designers tittar på illustratörportfolios hela hela tiden (mest online). De vill inget annat än att anlita lämpliga nya illustratörer. Därför är det superviktigt hur man säljer sig själv.


"Hej", sa jag till Fig. "För ett år sedan hörde jag ett föredrag av dig. Och jag har gjort precis allt som du sa."
"Hjälp", sa Fig. "Har du kommit för att döda mig?"
"Nä", sa jag. "Ville bara säga tack. För det funkade. Jag har fått lite småjobb."
Hon bläddrade bland pappersutskrifterna från min portfolio.
"Fina karakteriseringar", sa hon. "Inte mycket att tillägga här faktiskt. Bara en tidsfråga innan du får ett stort uppdrag tror jag. Lite mer bakgrunder kanske. Behöver ju inte va så jobbigt du vet. Ett fotografi från en katalog som du trixar lite med och lägger in på datorn rent av."

En och en halv vecka senare ringde min blivande redaktör från Random House out-of-the-blue och hade upptäckt mig på Brighton Illustrators Groups hemsida (jag har en folio på AOI också) och ville jobba med mig.

Figs bästa råd:
-Ha en enhetlig genomtänkt folio som ekar av din särart, även om det är få bilder. Vilken slags illustratör vill du vara? Nybörjarmisstaget no 1 är att vilja visa att man kan lite av allt; "Kolla jag kan måla akvarell, och här är en halvtaskig blyertsstudie, och här är ett sagotroll som inte gör någonting alls på en vit bakgrund som jag slängde ihop på en halv dag."
-Ha aldrig något i folion som inte talar för sig själv; som behöver förklaras.
-Ha aldrig något i folion i en stil du inte känner för att jobba i. För rätt vad det är kanske du får i uppdrag att illustrera en hel fucking Barnens Bibel i den stilen.
- Ha alltid (om du vill jobba med barnböcker) illosar med barn och djur med dynamiskt kroppspråk; som GÖR något; cyklar eller leker i skid/pulkabacke.
- Ha alltid (om du vill jobba med barnböcker) en eller två W O W-bilder med noga uttänkt komposition, mycket färg och bakgrund (om än enkelt gjord - det ser bara amatörmässigt ut att överjobba en bakgrund om det inte är din styrka). I e barn och/eller djur som GÖR något - i en djungel! På ett sjörövarskepp! Ett tivoli!
- Tre arbetsdagar är max vad jag personligen skulle spendera på en riktigt fin stor bild med mycket detaljer. Hur snabb/långsam är du? Skulle du kunna färdigställa en hel barnbok på åtta-tio veckor i din nuvarande livssituation? Tänk lite på sånt.

måndag 12 oktober 2009

Hittade en present

till mig själv när vi städade ur några köksskåp.

Jag visste väl att du gömde dig där inne nånstans din salta skönhet. Men jag har inte haft tiiid att rafsa omkring.

Gick bara ut i juli. Delicious.

Visste du att

man kan gå från korthårig till lång svallande sliten hårman på så lite som två dagar? Man behöver bara en urstark bebis som är villig att sitta och töja ut stripa för stripa inifrån själva huvudsvålen på en.
Enklare än ekstäntijåns och snyggare mä.

söndag 11 oktober 2009

Någon som vet

var Dexter gör av all nedblodad plast han använder tack?
Har inte kollat tillräckligt för att ha kläm på det.

Nu predikar jag

för kyrkokören lite här (om jag känner mina bloggkompisar rätt) men denna djupdykning ner i varför elektronisk läsplatta bara inte funkar var intressant och rolig.

Johannes Gutenberg darrar inte direkt i sin grav eller så.

Rart va?

Av en brittisk dam som bor i USA och gillar att spela tummor och sticka.
I love it.

lördag 10 oktober 2009

Konstigt.

Dunbollen har varit här kortare tid än jag var preggo.
Största delen av månaderna med oss har han varit 'Cletus the Foetus', en halvblinn liten påse bara.

Men nu sitter han mitt emot mig och snaskar rostat bröd och omelett själv och fnissar när han bläddrar i en bok han gillar.
En person med sjuk humor (Non Je Ne Regrette Rien är tydligen en hemskt dråplig låt?), eget bankkonto och favoritprogram på teve.
Som njuter när vi tänder levande ljus. Och förstår fler svenska substantiv än pappan.

Jag. Fattar. Inte. Hur. Detta. Gick. Till.

Min egen gummistämpel har kommit

och jag är helnöjd med detaljrikedomen. Den är bara 2 cm bred och jag beställde den via etsy.com.
Nu måste jag bara hitta på hur framsidan på mina julkort ska se ut i år då.

fredag 9 oktober 2009

Mannen under trappan - vad hände?

Och då utfärdar jag spoilervarning för den som inte har sett men vill.
Läs inte mer.

SVT Play bryter nämligen sista avsnittet en minut innan det tar slut.
Doh!

Precis när Jonas skurit upp handleden på Kwådd i det vita rummet och frun går omkring uppe i huset och letar. Kwådd ramlar ihop.
(Stackars Kwådd har jag tänkt hela serien. Antingen han nu fanns eller inte. Lilla tjocka hustomten med hästballen som bara ville bo kvar och fixa saker och egentligen var snäll tills Jonas blev dum.)

Men vad hände på slutet?
Please?
Jag gissar att Paula hittar Jonas ensam i ett rum och han har skurit upp sin egen handled?

Vad är väl en spökbal på slottet?

Nej det går inte. Ingen rabatt och, fan, jag vet inte. Tre nätter borta från en sjumånaders är säkert lugnt för pojken men fixar jag det?
E tycker att det är okej att det blir groteskt dyrt (snällis. Och såg fram emot att bli av med mig lite) men jag håller inte med. Och sen det där med att försöka förhandla nån deal för att jag skulle ge dom reklam på nåt vis... Nej. Kalla mig mes men det känns inte bra.

Jag har faktiskt ett fint hemmakontor. Och om när det blir madhouse här får jag väl slinka ner till kafét på hörnet och sitta där bland studenterna. Så kan vi tvinna våra långa halsdukar ihop och låtsasjobba på våra bärbara och stirra på höstlöven som rullar längs med trottoaren.

Fin japansk spökmask.

Sån dom använder i noh-teater.
Hon är vålnaden från en sviken kvinna och hänger på ett antropologiskt och etnografiskt museum som jag älskar. En av mina bästa inspirationsbilder just nu.

torsdag 8 oktober 2009

Lurar på

hur jag ska kunna övertala maken att det är en bra grej avgörande för vårt äktenskap OCH min nya bok att vi bränner hela årets semesterkassa på att jag sover ensam på Henry VIIIs borg i tre nätter och snaskar lyxmat och tisslar med spökena.

Tips? Någon? Please?

Hello spookylovers.

Ses vi i kväll då?
SVT2.
21.30.
Eller SVT Play efteråt.
John Ajvide L, Chucky och moi. Fint sällskap!
Jag lär fladdra förbi någonstans i mitten.

onsdag 7 oktober 2009

Hamstrar blockljus.

Kalla kriget-beteende.
I'm a sick görl.

Nä jag smäller av.

Jaha. Tack för detta, Karstensdotter. Eller ska jag väsa fan ta dig? (Skojar.)
Men, alltså, att det var så vidrigt döligt kommer faktiskt som en chock. Att vi inte fattade det då? Jag får skylla på Carålas närmast förhäxande utstrålning.
Eloge till Jahn som lyckas bomma mimningen till varenda låttext. Och är det inte nåt lite... 'over familiar' i sättet han tar i henne..?

Tur att vi arma barn hade Fame och tidiga Madonna som motvikter.
Nu måste jag gå och lägga mig ner en stund. Min värld svajar.

Känner mig helt antik

när jag säger detta men det går nog knappast att föreställa sig hur svältfödda vi tidiga 70-talsungar var på cuteness, fräna saker och glamour om man inte var med själv.

Fatta att vi spelade av den där teveshowen Caråla gjorde med John (Jan?) Teigen, där dom sjöng Hey Hey Cora utklädda till gamla och hon hade lejonslingor och mycket råsa på sig (som jag minns) och hon ramlade i en trappa som ett skämt och dom spexade i olika sketcher och så. Och den där showen kollade vi på om och om och om igen tills våra föräldrar ville mörda oss. Vi trodde inte att det kunde bli bättre än så i livet liksom.

Sen minns jag också en liten broschyr jag fick out-of-the-blue i postlådan. Och det var konstigt för jag prenumererade inte på något och köpte aldrig något så hur hade dom min address? Det var i alla fall en hel sida med små plastdockor i olika outfits. Kläderna var gjorda av pärlor och man beställde docka + pärlor som ett pysselkit. Fantasidyrt och på engelska.
Little Red Riding Hood. Little Drummer Girl. Chrismas Girl. Cinderella. Little Bo Peep, med herdinnebahytt och stav och korg. Typ som på bilden men mycket finare dockor. Mer barbie-liknande. Säkert femtio olika.
Att jag inte slet ut den där broschyren med mina ögon. Jag satt och glodde i den och dagdrömde i vad som känns som fyra-fem år. Den värmde mig. Den fick hjärtat att banka fort.

Sen såg jag en sån där docka hemma hos en kompis, som prydnadssak. Fick inte röras. Tror hennes mamma hade pysslat ihop den. Det blev ett antiklimax. Dockan var större och klumpigare än jag hade trott och ingen av pärlorna var råsa utan bara röda. Och jag minns att jag tänkte
"Vad rika dom måste vara", och "varför valde inte mamman någon av de finare?"

tisdag 6 oktober 2009

Och långkokande

spag bol.
(Jag gör typ som Nigel Slater; steker på färsen j-vligt hårt. Och har i nån slags mejerivara - gärna grädde - sista 40 minutrarna. Men inte morötter eller selleri eller rödvin. Däremot äppelcidervinäger.)


Nu: Operation mys.

Ruskdag

tarvar varm saftig sockerkaka med citronsmak.

Halva hösten väck.

Nu måste jag skaka liv i den där back-to-school-andan igen fast jag helst av allt vill sitta under en filt och gnaga torkad gris och titta på Peep Show (Jag hjärtar Mark).

Det är faktiskt inte party season ännu. Och inte vinterdvala. November är dessutom *hett tips* NaNoWriMo - häng på och får ur dig det där fantastiska första utkastet du bär på. Har du bara någon slags idé klar för dig kan det vara gött med den där 'skriv-skriv-skriiiv'-sparken i röven som NaNoWriMo vill ge.

Fast tänk på vad fina Phyllis säger:
"Det tar minst lika lång tid att tänka ut en bok som att skriva den."
och
"Det blir ändå aldrig den bok du trodde att du skulle skriva."

måndag 5 oktober 2009

Hans första

pub. Tre sekunder senare vaknade han och charmade en nittioårig gäst samt inspekterade köket, baren och lekplatsen utanför med mycket fniss i pappas famn. Det fanns så många väluppfostrade och välkomna småttingar i den fräscha puben att man nästan trodde man var på kontinänten eller nåt. Jag mår dåligt av detta. Jag trodde britter hatade barn. Nu vet jag inte var jag har någonting alls i livet längre.

Folk som

lägger ut sig om sina fucking drömmar tillhör frukostbordets fasor.

Idag är jag en fasa. Så:

I natt drömde jag att Styggelsen filmatiserats helt bortom min kontroll och att den här kvinnan spelade Maja.

söndag 4 oktober 2009

Varför

inte? F*ttförlossning lär ju vara så HÄFTIGT och LÅGRISK och NATUUUURLIGT har jag hört.

Så vet man.

När folk min mamma får en slags verbal tic och börjar upprepa väldigt ofta hur himla gott hon tyckte att något var - då vet man att hon egentligen tycker "nja, sådär".

När folk min pappa blir helt stum, tuggar, blundar och ber om mer (händer typ aldrig) vet man att man skulle kunna ha en karriär inom mat om man ville.

Menyn: Vildsvinskorv i naturligt skinn från oxfords saluhall + makens löksås + mitt potatismos (ie 35% smör, 25% riven cheddar, resten pressade potäter, mjölk, muskot & en nypa svartpeppar).