tisdag 5 januari 2010

Efter socker.

Natten blev fridfull.
Konstig grej i övrigt dock:
Nu när allt sockermalande är slut (kastade just sista svegna kakorna i vämjelse) har jag helt ofrivilligt bytt hobby.
Nu är det ost som gäller.
Ost ost ost.
Jag bara môlar i mig skiva efter skiva.
Det finns inget botten i mäk.
Planerar i detta nu en polarexpedition ut i ett svidande -7-gradigt Oxford. Hela min tillvaro går ut på hur jag ska kunna komma över mer ost. Jag tuggar och maler som om ost höll på att bli en bannlyst substans. Har jag någon form av brist i mig?
Ja det har jag. Brist på vällagrad krämig cheddar.

Nyss stog jag och skopade i mig Felix lama mjukost direkt ur asken när E kom förbi.
"Titta inte på mig", sa jag. "Du ska inte se mig så här."
"Jag vet", suckade han. "Det är en sjukdom.
En sjukdom som luktar ost."

15 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Stop it... Jag som idag bestämt mig för att skippa sockret och fettet ett tag och leva Hälsosamt och Må Bra.
Nu vill jag ha underbara Aura blåmögelost. Helst på pepparkaka.

Amanda sa...

Jag har givit upp.
Min hjärna går på snabba kolhydrater.
Mitt fejs älskar snabba kolhydrater.
Mitt sittfläsk kvider visserligen men det hör jag inte för jag tuggar så högt.

Marie sa...

Frossa främjar kreativiteten, eller? Åh cheddar, det har vi saknat i årets ostgömma.

För hemskt hemskt längesen hade jag en kollega som okynnesåt ost som smörgås, dvs hon bredde smör på ostskivorna. Sedan rullade hon ihop och åt under konferenserna.

Amanda sa...

Haha, blindmacka, härligt! Hoppas hon gjorde det helt ogenerat som en gubb-bulimi-gubbe.
Har börjat äta ost & kex så, i e utan kex. Fast smör på osten? Där går även min gräns (och då är fett och salt mina två huvudsakliga matgrupper. Men det BEHÖVER man ju när man har lågt blodtryck va. Obs sant.)

Amanda sa...

>Frossa främjar kreativiteten, eller?

Nej inte frossa direkt, däremot ett jämt, högt intag utspritt över dagen. ;o)

Arild sa...

1. Du har kalkbrist, kära du! Din son har sugit kalken ur ditt skelett och nu riskerar du att vittra sönder. Ost kan vara svaret!
2. Du kör LCHF-dieten och då är det helt rätt att vräka i sig ost. Oroa dig icke, du kommer att bli smal som en (dahl)kvist.
3. Nu när sockerdepån är fylld känner din kropp hunger efter fett. Ost är svaret. Efter ost kommer kolhydrattarmen att börja skrika och då vänder du dina lystna fingrar mot bröd i alla former. Och då där håller det på.
4. På vintern måste stenåldersmänniskan fylla på med fett för att inte frysa/hungra
ihjäl. Du är en nutida Lucy.
Känn dig fri att förkasta ovanstående punkter. Det kan vara så enkelt att ost är väldigt och oemotståndligt gott.

TUTT sa...

Går du igång på alla typer av ost? Räknas flänsost?

(Sorry, men efter en lång tids avhållsamhet går jag igång på ALLT just nu)

Amanda sa...

Arild, I love it.

Jag gillar stenåldersalternativet bäst. Kalkbristen är också en spännande teori, när jag var preggotant klunkade jag mjölk men inte sugen nu.
(Fast om jag är ärlig så nobbar jag aldrig ost.)

Mvh,
Tant Hedenhös

Amanda sa...

Nämen TUTT!
*fniss*

Arild sa...

Ja, just det. Du sa det nästan själv.
Punkt 5. Du befinner dig återigen i ett välsignat tillstånd. Denna gång kräver din inneboende OST!

Amanda sa...

höhö
visste ej att man kunde vara preggo när man varit pryd i typ 2 mån samt har monstermens*

*DÄR kan vi dock ha en förklaring min käre Watson!

Arild sa...

Just! Och då* behöver du säkert järn också. Har ni Blutsaft i Oxford? Lite bättre/mildare än järntabletter. Ska väl sparka liv i både det ena och det andra, hoppas jag :)

Amanda sa...

Yup men Blutsaft ("Blodsaft"? Najs) heter Floradix här.
Fast Dr & BM sa att lite "högkvalitativt protein" är allra bäst.

Arild sa...

Och doktorn vet alltid bäst :)
Ost=högkvalitativt protein. Bra!
Din kloka kropp visste bäst.
Blodsaft låter kanske inte så mulligt, och det gör inte blo´pudding, blo´korv, och go´palt, blodstörtning eller störtblödning heller. Men kan va gott och göra gott, förutom de två sistnämnda.
Floradix: Så rart 50,60-talsaktigt :)Du kommer att bli expert på blomsterspråket!

Amanda sa...

Jaha där hadde vi't alltså.
Kroppen OCH doktorn (OCH Arild !!) hade full koll hela tiden.