fredag 29 januari 2010

Inspirationer.

Ett foto får symbolisera två grejer.

1) Finns ingen barndomslek jag blir så nostalgisk av att tänka på som pappersdockor. Tror det är lite därför jag vill jobba med illustrationer i vuxen ålder på nåt vis. Sitta och leka med tvådimensionella, helst figurativa världar, på papper. Jag menar, kolla på min bloggbanner. Vad är det krafset om inte tillbehör från en klippdockas tonårsrum?

2) Sen har vi japansk cutie-estetik. Som inspirerar mig för att den är så oerhört stiliserad och förenklad, men också så skamlöst, spralligt detaljrik på sina ställen. Och det är just i den kontrasten, mellan avskalat och plottrigt, som magin ligger.
Jag tycker om det där med att bryta ner linjerna till det mest minimalistiska man kan komma undan med, men så att de ändå kommunicerar något. "Sött" i det här fallet.
Påminner om en illustrationsövning jag gillade: Rita en räv så enkelt det bara är möjligt. Men så att det ändå syns att det är en räv. Inte en varg, eller hund, eller katt.
En räv. Hur mycket (eller rättare sagt hur lite?) visuell information behöver du för att förmedla "räv" till mottagaren? Och hur mycket mer för att förmedla ett mer sofistikerat budskap; En lycklig räv, eller en räv som är med i ett tufft gäng?

6 kommentarer:

Terése sa...

Gamla klippdockor som man hittat i källaren = nostalgiporr.

Jag tror bestämt jag nämnt det förut.

Maria Turtschaninoff sa...

Jag lekte med min mammas underbara pappersdockor från femtiotalet. Undrar var de nu är, förresten? De var fantastiska. En var Snövit, tror jag, men inte Disneys utan med mycket emr sex appeal.

Amanda sa...

T, o ja, och sluta aldrig nämna det.

"En var Snövit, tror jag, men inte Disneys utan med mycket emr sex appeal."
Alltså Maria, det där känner jag bannemej igen! Hade hon inte lite långbenta Bettie Page-vibbar?

Terése sa...

Å, vad hette den där sidan med Året-Runt dockor? Jag sörjer fortfarande att hon la ner den.

BU-HU!

Amanda sa...

me too
men inget varar för evigt
*sob*

Maria Turtschaninoff sa...

"Hade hon inte lite långbenta Bettie Page-vibbar?"
Jo du, det kan hon nog ha haft! Hon hade underbara klänningar...