onsdag 13 januari 2010

Mitt Oxford



handlar mycket om sinnlighet och nyfikenhet och mat och dryck.

Mitt Oxford känns inte som den stängda och otillgängliga stad av murar som turisterna ofta möter (för jag har ju turen att vara gift med en gammal insider).

Men Oxford är fortfarande spännande och ganska mystiskt för mig.
Lite turist här är jag allt.

Och nu tittar jag på gamla foton från förra hösten och längtar ut. Ut på stan, till husen och affärerna och saluhallen och alla korvarna och de levande humrarna.
Och Raymond Blancs fantastiska fik.
Macaroon- och cupcake-trenderna tror jag mest han hoppat på för syns skull.
Det är ju de klassiska franska bakverken som är hans grej. Och brödet.
Herregud, brödet.

8 kommentarer:

Ina sa...

Åååh. Det ser helt fantastiskt ut!

Maria Turtschaninoff sa...

Okej. That's it. Jag hoppar på första bästa plan och våldgästar er på obestämd tid.

Alley Cat sa...

Jag har alltid drömt om att läsa engelska i Oxford! Dessa bilder när den drömmen ordentligt...

Arild sa...

Mmm... så fint det ser ut!
Har ju spanat på "Lewis" men där ser man inte riktigt denna mysdel av Oxford. Jag var där på studiebesök på ett av univ. och det är ju en upplevelse, men inget är ju som när en inföding visar sina favvoplatser. Cosy!

Amanda sa...

Och här är lite filmer att drömma sig hit till (delvis inspelade här):
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_films_shot_in_Oxford

Så fort det är nåt med sjabbiga eller etniska karaktärer i Lewis så filmar dom i våra krokar, haha.
"Deras" polisstation ligger rätt nära oss.

Vi älskar att kolla gamla Morse. Bara så att E kan säga: "Oj, var det en vinbar i den där korsningen, ja det minns jag lite vagt men det är ju cykelhandlare nu."
Nörds. Ja.

formlek sa...

Blä. Det ser skitäckligt ut.










Sluta.

Amanda sa...

hahaha

Fredrik sa...

Älskar oxford, lite tråkig partystad dock. Brukar bo på Randolph:)