torsdag 21 januari 2010

Nej

jag bloggar inte heller om Haiti.

Eller andra katastrofer
i någon större utsträckning.

Det betyder inte att jag inte tänker på't.
Och skänka tid och pengar till bättre behövande tycker jag att man alltid ska göra, regelbundet, om man kan.

Det var förresten en underbar arg radiointervju med vår brittiska ärkebiskop dagen efter det hände.
Intervjuaren ställde gubben mot väggen om det här med gud och vad han vill och kan egentligen. Stora delar av Haitis folk är ju väldigt troende. Ändå ska de lida alla helvetets kval och dö i drivor, helt meningslöst?
-Är de syndare eller? Är gud en gammaltestamentlig grym skithög som straffar dem för nåt vi inte vet? Eller är han bara ganska ointresserad av storskaligt lidande?
eller
-Är det naturen som är 'ond'/likgiltig?
eller
- (ett barns förklaring - och den de flesta teologer kör med ...) Finns det en annan gud, en svart motpart, en oerhört mäktig kraft, oftast mäktigare än gud själv, som ställer till med allt jävulskap, ie ... DJÄVULEN?

Biskopsgubben började stamma och kunde inte svara.
Som sagt. Årets läsning.

4 kommentarer:

Yvonne sa...

Kolla på Lindströms sidor på nätet (Bonton.se) han har en del härliga teckningar med hur Gud ser ut. Och annat. Om det nu finns någon högre makt så tror inte jag att den är "god" resp. "ond" Den bara är.

Amanda sa...

Jag tror också på en högre "makt" som bara "är".
Eller snarare en maktprincip. En oerhört smart och elegant "högre" maktordning:
Naturligt urval.

TUTT sa...

Har den boken hemma på soffbordet. Bläddrar i början nu och filosoferar över hur religion inte är detsamma som andlighhet. Undra om den pratar nått om det... Vet du?

Amanda sa...

O ja. Den är grundlig och pratar om allt.
Klart man kan vara "andlig" utan att vara fullkomligt naiv och ha feta skygglappar på.

Många framstående intellektuella, konstnärer och vetenskapsmän- och kvinnor upplever sig själva som "andliga" - t ex älskar kyrkorum , upplever starka känslor av att vistas i vacker natur, ta till sig konst och kultur, sägner, musik, kroppsliga övningar, osv osv.
Icke att förväxla med ett försvar för religion.

Appropå detta: Jag har två (icke religiösa) kompisar med rötter i Wales som kör med ett uttryck jag älskar: "Hoyl".
Ie: "Wow, I just got the hoyl!"
(Från holy, sacred.)
Typ: "Oj nu fick jag lite helighet där!"
Kännetäcken: Gåshud, tårar i ögonen, en känsla av något "oerhört". "Andligt".
Typ när den ena hör sin son sjunga i kören.Eller när man går genom en makalös dimma och är liksom ledsen och glad och tagen på samma gång och tänker på alla som gått där tidigare.