söndag 3 januari 2010

Nu flyttar jag

ut ur sovrummet ett tag.
Nu är det nog.
Jag tar beslutet stärkt av era kommentarer.
E sov låg och vred sig på soffan halva natten med ledsamma drömmar om att hela hallen var full av väskor för jag skulle lämna honom.
Vi ska också försöka få in honom på någon typ av sömnlab på sjukhuset så vi får se vad han behöver egentligen; bettskena eller operation eller något annat kanske.
Det blir nog bra detta. Till slut.

9 kommentarer:

Yvonne sa...

Lycka till! Ni ska ju inte separera, liksom...och sömn ÄR viktigt! Jag vill också ha en egen säng!

formlek sa...

Starkt. Otroligt vettigt. Och det är ju för att hålla ihop dig själv och familjen. Förstår att det är tufft för E i alla fall...Hälsa.

Arild sa...

Bra beslut. Varför ska två personer lida bara för att man "ska" dela sovrum? Bättre att umgås när man är vaken, tycker jag :)Lycka till med bådas sömn!

Amanda sa...

Tack!
Måste erkänna att jag är lite besviken på honom för att han gjort det hela till en smått dramatisk grej med en stor skopa skuldkänslor för mig. Så hade det inte behövt vara ju. Kärringar är minsann inte dom enda som kan vara passiv-aggressiva martyrer ibland.

Maria Turtschaninoff sa...

Jag sover så vansinnigt dåligt, och mycket lätt dessutom, att min man alltid då och då sover i vårt gästrum för att ge mig ro från sina nattliga toalettbesök och allmänt sömnviftande och -sjungande. Problemet är bara att jag inte sover så mycket bättre för att han är borta, jag får ledsamt efter honom... Men inte tycker jag att det är något dramatiskt med DET. Bra beslut!

Amanda sa...

Sjunger? Det låter ju ... svängigt?

Det jobbigaste tycker jag är när man inte bestämt i förväg hur det ska vara och det blir typ surt/ledset/den ene drar iväg i vredesmod till en obekväm sovplats mitt i natten och den andre ligger och skäms/spänner sig och man vet inte riktigt om eller när den andre planerar återvända eller om man kommer att vara "sams" eller sura på morgonen.
Para det med några hääärligt söndertrasade nätter nu när F får typ en tand varannan dag och vill skada sig själv för att han har så ont. Kul? Nej.

Maria Turtschaninoff sa...

Ja, det är bäst att diskutera sådant dagtid. När jag blir väckt blir jag FÖRBANNAD, trots att jag vet att han inte gör det på flit.

Och ja, han sjunger i sömnen...

30-nånting sa...

Det är klart det kommer att bli bra. Det här blir bra för nu och efter E:s undersökning kommer ni nog att lösa snarkproblemet och sova tillsammans igen.

Sov så gott!

Amanda sa...

Tack!