tisdag 23 februari 2010

Här fångar jag



hur Polty (Olivia? Husspöket) drar igen dörren om mig när jag är i barnkammaren och fotar Noddyboken.

Jag öppnade igen.
Utan att tänka.
Hon höll emot men bara lite.
Som för att retas snällt.
"Vill du nåt?" frågade jag så mjukt jag kunde, fast rösten bara blev ett skrajset pip.

"Håll ut din hand", viskade det från skuggorna. Eller så var det bara vinden.
Då gjorde jag det.
Och då kittlade det lite där.
Vad fick jag?

Jo jag fick en fin present:
Tre timmars skrivflöde i ett osaligt (men vänligt) hus
och ett fint jobbmail
och ett bra jobbsamtal.

5 kommentarer:

Arild sa...

Ja, om man ska håller sig väl med de inneboende vet man inte vart det leder. Men det leder till något positivt, det är tydligt det. Spännande!

TUTT sa...

Så fint. Undra om de kan ge en ryggmassage också om man ber snällt?

Terése sa...

Oooooo. Försök fånga na på film!

Karstensdotter sa...

Åhh men säg inte så jag får gåshud men snälla sluta inte! Ihhh!

Amanda sa...

(viskar: och i natt susade och viskade och knäppte det som bara den i babymonitorn)