lördag 6 februari 2010

Jo jag visste ju

att jag är störd.
Men vidden av min stördhet uppdagades först efter en inventering.

Samtidigt sitter det en förbannad liten Lilla My-typ inuti mig och sparkar med hälarna och säger att hon tänker minsann leva det här förbannade livet fullt ut och det innebär att man ibland känner att man måste ha en guldtoffla för varje tillfälle. Gluldpjuck som rebellisk handling liksom.

7 kommentarer:

Terése sa...

"Jag har visioner för millioner
Gyllene dojor för dig och lyckan är gjord
(Säg mer vi tror på ditt ord)
Tänk dig ett hinder, (det flyger du över)
Vingar på skorna (är allt vad du behöver)
Åh, jag kan bli vad jag önskar
I min förtrollade väääärld"

Ey?

30-nånting sa...

Åh guuuld. Jag har alldeles för få guldpjuck känner jag.

formlek sa...

Jag äger inga guldskor. Men gissa: Jag har svarta! ;)

formlek sa...

Det är väldigt roligt att få en iblick i din garderob. Jag minns en fin dröm jag hade där vi fick vara med inne i din garderob a'la Pernilla Wahlgren och titta på dina stolt och prydligt upphängda klänningar och skor.

Maria Turtschaninoff sa...

Jag är för mycket myra och för lite syrsa. Borde ta lärdom av dig. Noll guldskor! En enda festklänning! Inga vardagsklänningar alls, tror jag!
Banne mig. Nu skall det bli ändring.

TUTT sa...

Fan vad jag älskar dig, din lilla störda människa!

En Lisa sa...

You go girl!