måndag 8 februari 2010

Lite ritat.

3 kommentarer:

TUTT sa...

Hååå.
Sicka töta.
"Små Bäää" som min farmor kallade dem. (Hon sa även detta när vi for runt på resor i Skaraborg och det låg ett gäng stenar på en åker, eftersom hon såg så dåligt på ålderna höst).

Terése sa...

Nämen är det inte Klara, Sara och Tara?

Söööööta!

Amanda sa...

Fänk jo Tutt! Vi använde också "bä" som substantiv, i stället för "lamm".
Dä måste la va nåt väschöttskt?
"Tetta, ett litet bäää."

Exaktemente T, HUR visste du detta?
;o)