måndag 1 februari 2010

Maken kommer med

förbluffande många lyckade uppslag till två - tre pågående skrivprojekt.
Jag blir alldeles rörd och stolt.
Familjeföretag indeed. Men jag är lite ovan vid att han ger sig in i - och har så mycket att tillföra på - den "kreativa" sidan. Jag tror han är ett förlorat redaktörsämne, helt ärligt.

Hur ska man tacka'n då?
Dedikationer?
Nä fy. Sånt tycker vi båda är för cheezy.
Delad upphovsrätt, delat författarskap?
"Hehe, no need", säger han och pekar på sin vigselring. "Half."

Jaha. Då får det bli ett glas bubbelvin (strictly medicinal purposes, you see) och färdig chicken arrabiata (dessa två sjuka jävlar tackar Marks and Spencer allra mjukast).

4 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Min häft löser kvistiga intrigproblem åt mig :-) Det är så det ska va.

Amanda sa...

Och du belönar ... hur?

(Talar han samma språk som du eller diskuterar ni på engelska som vi?)

Maria Turtschaninoff sa...

Vi diskuterar på engelska. Det brukar bli middagar som belöning. Och cheezyga dedikationer :-)

Plus att jag läser hans texter och kommenterar dem.

Amanda sa...

Tycker inte det är cheezy när andra par gör dedikationer.
Men om jag skulle göra det - nä, det är bara inte VI liksom.

(Min kommande prinsess-barnbok är dedikerad min pappa.)