söndag 28 februari 2010

Våga fråga.

"Hur mycket bestämmer en författare egentligen över färgen och layouten på sina omslag?"
Undrar Tutt.

Vid pocketutgåva eller utlandsutgivning = ingenting så vitt jag vet.
Vid originalutgåvan = en del.
Fast samtidigt mindre än jag trodde.

Som nybakad författare tror jag det är lätt gjort att man blir lite för engagerad i hur ens bok och författarskap ska "förpackas". Det är faktiskt både kul och viktigt - och något av rosen på tårtan i det här yrket. Det vet förlagen och det försöker dom respektera.
I mitt kontrakt för Styggelsen fanns en klausul som sa ungefär att förlaget lovar att jobba hårt och i samråd med mig så att jag blir nöjd med omslaget. Tror inte att nåt förlag vill att författaren ska vara rent missnöjd, det gynnar ju ingen.
Men samtidigt är det förlaget som bestämmer i slutändan, och mitt förlag var väldigt diplomatiska med att leda bort mig från alla mina mer eller mindre vettiga önskningar och mot sin ursprungstanke (som de kunde backa upp med många bra argument). Det är jag glad för idag. Man måste lita på att de kan sin grej hundra gånger bättre än man själv. De har ju anställda erfarna formgivare som har full koll.

Dessutom måste förlaget ta vissa hänsyn som man som författare kanske inte har tänkt på. Vissa bilder kan vara omöjliga eller svindyra att köpa rättigheten till. Omslaget får inte vara för likt något av de andra i den säsongens utgivning. Och vad säger handeln? Förlaget kommer att sitta i många säljmöten om boken och de vet vad handeln går igång på. Hur ser andra aktuella böcker i samma genre ut - och vill man efterlikna eller bryta av mot dem? Det är också viktigt att omslaget "funkar" och är igenkänningsbart både frimärks-litet och tre meter högt.

4 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Det varierar också från förlag till förlag, skulle jag tro, och beror en del på förlagets storlek. Mitt förlag har t.ex. inga anställda formgivare utan tar in dem utifrån skilt för varje bok. Jag hade mer input med roman nr 2 än med den första, faktiskt. Men jag har fått säga min åsikt i båda fallen. Och så tjatade jag igenom att den första blev hårdpärmad och inte häftad :-)

Amanda sa...

Intressant, och bra tjatat! Japp, det varierar nog en hel del. Mitt förlag är inte stort så det blev förläggaren själv som formgav mitt omslag (fast ibland anställer de filansare). Men jag hade pillat på andra böcker han gjort så jag visste att det fanns blick och kompetens där. Blev speciellt nöjd med hans val av samspelande matta och blanka ytor, och de effektfulla röda försättsbladen. Det var mäktigt att få den i handen!

Maria Turtschaninoff sa...

Det var helt otroligt att få hålla sin bok i handen första gången! Men bäst minns jag stunden då jag såg förslaget till pärmbilden på De Ännu Inte Valda. I den där mikrosekunden innan jag ens hann tänka på om jag tyckte om det eller inte var jag så tagen av att någon tolkat min inre värld i en bild. Det var allra första gången det hänt. Det var stort.
Och sen insåg jag att jag älskade bilden också!

Johnnyfuge sa...

Styggelsens omslag var ju kanon! Hoppas som fan att du var nöjd med det. 90-tals horror fiction (skrivmaskin och klippa-klistra-estetik) med ett inte så litet stänk av bister socialrealism. Man tänker på Uppsala Rasbiologiska Institut och Majgull Axelssons mästerliga Aprilhäxan (som apropå omslag förtjänade bättre artwork). Boken i sig var också över förväntningarna; särskilt andra delen som hade ett intimare narrativ som kändes mer ditt eget. Den historiska (första) biten upplevde jag som lätt svajig, men det är en strulig epok det där. Efterkrigstid.