tisdag 30 mars 2010

Skor och kläder.

Har fått in en liten lön och varit så äckligt redig att jag köpt mig ett par vinterkängor med 50% rea över nätet (fri retur om dom inte är sköna - thänk gådd) - inför nästa år.
Förra vintern hade jag vatten i preggo-anklarna och fötterna (extremt läskig, sårbar känsla) och kom bara i ett par fejk-uggs i svart. Sen blev dom fulla med fostervatten när jag klev ur bilen utanför BB, och tja, det var mig ett sant nöje att kasta dom.
I år hade vi oplogad vargavinter och jag gick inte ut på tre månader.

Men nästa vinter... nä, fan, jag tänker börja med mina nya kängor redan i höst. Jag står bakom gardinen med bultande hjärta och väntar på postens paketbil och längtar .
Det börjar gå upp för mig hur mycket känslor och drömmar somliga av oss projicerar på nåt så trivialt som kläder och klädshopping. Hur mycket glädje och en känsla av att ha presterat det ger mig, att hitta exakt det som jag hoppades i tanken fanns att finna i verkligheten. Hur mycket det handlar om dagdrömmar och rollspel och influenser från alla upptänkliga håll. Att klä ut sig till den jag vill vara. Att jag kan gå och liksom sukta efter en viss look, eller en liten flirt med något, en anspelning.
I det här fallet är skorna en blandning mellan dickenska arbetskängor, dom som tjejen i Take-on-Me-videon har, och den unga Madonnas danskängor.

Detta är vad "mode" handlar om för min del. Inte följa trender eller försöka se "modern" ut. Inte klä mig för nån man, eller för att få beundran från andra klädintresserade (fast det är förstås alltid kul att snacka med nån som 'fattar ens grej' och tänker lite som man själv).
Utan för MIG.
Jag gör't för mig.
Och ju mer jag gillar mig själv, ju mer jag respekterar mig själv kan jag se rent historiskt - ju mer hänger jag mig åt det här intresset.

3 kommentarer:

30-nånting sa...

Jag förstår precis vad du menar. Just nu skulle jag vilja se ut som Cecilia Blankens (hon bloggar på Mama). Hon har en sådan där skönt avslappnad stil, men ändå väldigt snyggt. Fast det funkar inte riktigt på mig tyvärr. Jag tror att det kan vara kroppshyddan det är fel på.

Ina sa...

Jag håller med dig till fullo. Jag bryr mig inte om vad alla andra har på sig, men när jag hittar något som verkligen känns som Jag, så är dte så skönt eftersom jag känner mig mer som mig själv. Den jag är inuti syns mer utanpå.

Amanda sa...

30-nånting, ja hon är ju söt! Dessutom är hennes farsa självaste Klings glass i Mariestad. Fatta! Alltid Klings mocca & vanilj & blåbär i frysen. Apa. ;o)

Ina, "den jag är inuti syns mer utanpå", exakt så.

Plus det ju blir extra sport över det hela när man som jag har starkt begränsad budget, är 1.63 & går på 60+ pannor. Annars är det ju ingen MATCH, liksom?